Livet går i 180 knutar de veckor jag har barnen. Jag fattar inte hur man ska hinna allt allt! Det som irriterar mej så infernaliskt mycket ibland är barnens läxor. Hur ska man hinna??? När jag kommer hem från jobbet hinner jag knappt innanför dörren innan någon ropar: ”Jag e hungrig!”. Men först ska hundarna ska ut (om inget barn = Lucas 13 år, har varit ute med dom redan).
Den sista veckan har jag ”stajlat” huset, inför fotografering och visning. Möbler har burits ut och flyttats, krukväxter har kastats, tusen miljoner svarta sopsäckar har fyllts med ”onödiga saker”, och två hundra turer har körts till tippen för att slänga detsamma.
Efter den andra visningen är jag helt slut! Jag halvligger i soffan och ryggen fullkomligt superdupervärker! Jag orkar inte röra en fena!
DÅ kommer jag på: Läxor! Barnen har läxor! Jag har frågat och fått svaret: Ja.
Jag VET att när jag säger: ”Dags att göra läxor!” (glatt och hurtigt) börjar ”Åååååå!!!! Näääää!!!! Jag hatar skolan!!!! Jag orkar inte!!!! Inte NUUUUUUU! Sen!!!! Jag LOVAR!!! Jag ska bara spela färdigt/titta färdigt…”. osv etc mm…och så ska jag ta Kampen! Kamp nr 1, 2 och 3. Om jag har tur blir det bara två kamper. Har jag min Lyckodag blir det bara EN, men aldrig mindre än EN kamp med ett barn. Och idag orkar jag inte!!!! För först är det Kampen om Att göra läxor! Sen är det Kampen om att GÖRA läxan! Och hur ”Omöjlig” den är, eller att läraren inte förklarat eller att sonen ”inte förståååååår!!!” och så hela ramsan om hur mycket han ”hatar skolan”!
Jag orkar inte! Jag skiter i det! Jag skiter i läxan!!! Och jag VET att det är dödsstraff på det!
Imorgon sker avrättningen. Kl. 14.00 på torget!
Adjö!
erviluca #mammatillfyrakillar 