Vi separerade i december 2004. I februari -05 fick jag tillgång till mitt nya radhus och flyttade. Exet hade flyttat redan i december, men eftersom det blev en lucka mellan vår husförsäljning och tillgången till mitt radhus, fick jag bo ca 3 veckor i min ex:s mans nya radhus (i äldste sonens rum). Snällt av honom, men fy vad det var hemskt! Jag mådde piss av detta. Nåja. Nu var det inte det jag skulle tala om….utan….
att mitt ex började dejta innan jag ens klivit över tröskeln ur vårt gemensamma liv. Först var det en fransyska. Dom hade inget gemensamt språk, men ändå åkte han dit och var förälskad och satt som klistrad vid datorn och ”skrev” på ”kärlekens språk” antar jag…
Jag undrar vad sönerna tänkte kring att pappa hittade en ny direkt! Jag funderade på hur viktig jag egentligen varit…och vem jag egentligen varit gift med…Ändå var det jag som ville skiljas – jag som tog steget…
När fransyskan försvann, dök afrikanskan upp….25 år gammal….Återigen var han förälskad och barnen fick träffa henne….Men det tog slut…och så dök brasilianskan upp med en son…Hon var något äldre…säkert kring 30….Men det gick fort…Jag vet inte vad som hände…men hon bara kom och gick ur exets och barnens liv. Sen kom en ny afrikanska, med två barn….Hon var ganska fast i 2 år faktiskt, med ett kort uppehåll i mitten. Dessutom var hon den äldsta hittills…32 år. Gemensamt språk var engelska. Det höll inte och exet deklarerade för sönerna att ”nu ska jag vara ensam!”. Sen gick han till datorn och satte sej och chattade med någon på Mötesplatsen (enligt äldste sonen…).
Nu har han träffat en ny igen. Hon är ”jättesnäll”! Och hon har ett utländskt namn. Hur gammal hon är vet jag inte. Men hon har två barn.
Egentligen får han väl hålla på hur han vill, exet, men jag undrar hur det påverkar barnen…Att pappa kliver i och ur förhållanden…Eftersom jag säger att det är ”okey” så har barnen också tyckt att det varit okey…men dom blir irriterade när ”pappa bara pratar i telefonen” eller ”pappa bara sitter vid datorn”… Men annars tror jag inte dom bryr sej…Dom börjar bli vana: ”Det är rätt bra när pappa är kär för då är han så glad” säger dom….
Själv har jag varit ensam hela tiden. Alla 3 år. Vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte…Förhoppningsvis en kärleksfull och varm och go man, men finns det ingen sån för mej…så får jag väl leva ensam…Tough shit!
erviluca #mammatillfyrakillar 