Månadsarkiv: november 2008

Ibland blir jag så trött på sönernas bråkande så jag har lust att ”bunt ihop dom och slå ihjäl dom”. Faktiskt! Jag får sitta på händerna, räkna till 184932 och jag vet inte VAD för att inte göra det. För det får man ju inte…Det är ju lag på det…tyvärr….

Vissa dagar går det i ett i ett….det ena tjaffset avlöser det andra. Om jag lägger mej i så är det alltid någon som skriker ”Du tycker med om honom!!! Du håller alltid med honom!!! Det var ju HAN som började!!!”

Det är ALLTID ”HAN” som började! Konstigt! Ingen av dom börjar och ändå pågår det vissa dagar hela dagarna…

Jag brukar säga att ”Jag bryr mej mer om vem som kan SLUTA!” för DET verkar vara det svåra. Att börja är INTE svårt…det kan räcka med en blick eller en suck…Men slutet kan man titta sej i himlen efter…

Dom väljer att vara tillsammans nästan jämt. Och hemma. Tillsammans. Hela tiden. Varje dag.

Dom får verkligen träning i Konfliktlösning…Eller Konfliktstartning snarare….och ”icke-konflikt-lösning”….”konfliktfortsättning”….

Suck!

Idag är en ”sån” dag….och det kryyyyyyper i mej…….

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3857399.ab

Jag är emot krig, emot vapen och emot att män ”leker krig” för att ”öva inför om det blir krig”. Helt emot allt sånt! Varför ska vi människor döda varandra, bara för att vi föds i olika länder och därmed får olika sätt att se på saker? Varför inte inse att ”om DU hade fötts i DET landet hade du tänkt och trott som DOM”. Vid födelsen är vi alla lika. Därefter formas vi utefter den familj, den släkt, det område, den stad och det land vi växer upp i. Att vända sitt huvud åt andra hållet och tycka att ”dom andra” är så ”dumma” så att dom borde skjutas är så korkat så klockorna stannar!

Att skjuta grisar för att träna på att skjuta är så dumt så jag skäms för att vara människa nästan.

Jippi för att grisarna mår bra innan, sövs och allt…..INTE!

Ett vapen skadar och dödar. Punkt. Har ni inte räknat ut det redan? Måste man skjuta hundratals grisar för att fatta??? Hur dumma kan ni vara, ni som ”leker krig”?

…något som irriterar mej är också att mina (skatte-)pengar går till att skaffa vapen och låta människor leka krig, ”om-utifall-att”…. MER pengar till vården och skolan, och INGA till försvaret! Iallafall av mina pengar.

Om ALLA länder slänger sina vapen (utopi – jag vet!) så kan dom som vill gå ut på ett stort fält och slåss/slå ihjäl varandra. Och vi som tror att man kan lösa konflikter på annat sätt, får göra det någon annanstans – kanske vid Förhandlingsbordet.

Läs också artikeln/kåseriet av Håkan Olofsson i tidningen ”Red Pages” (december) som vi alla får hem i bredlådan. Där kan man kanske få en förståelse för varför män skjuter grisar….

Jag är helt imponerad av alla grannar! Så fort det faller en snöflinga så kommer de ramlande ur sina hus och börjar skotta. Det skottar så att man kan lägga linjalen efter dom räta snöskottlinjerna och all snö försvinner från parkering och gång.

Mitt radhus är det enda radhus av 45 stycken på min gata som inte har en jättefint skottad uppfart! Helt otroligt, tycker jag.

OM jag skottar blir det alltid en bit kvar som jag inte får bort, och linjerna på sidan blir inte räta. Det blir snett och vingligt och snö kvar. Jag sneglar imponerat på grannens skotträta linjer…Hur sjutton gör dom?

Jag frågade en granne och han sa: ”Man har en bra skyffel!”. Jag ba: ”Va? Finns det olika bra skyfflar??? Jahaaaaaaaaaaa!”.

Jag frågade mina 80-åriga grannar om dom hade skottat själva. ”Självklart! Vill du ha hjälp?” frågade Käte glatt.

Jag har inte skottat alls! Jag har gjort en upptrampad gång fram till gatan och ställt bilen på parkeringsplatsen som en plogbil fixat. Det är i och för sej fusk, men jag hinner och orkar inte skotta. Det är bl a därför jag ska flytta. Jag hinner inte med allt man SKA göra i trädgården. Livet tar all plats!

Typ: Jobbastädatvättalagamatgåutmedhundarläsaläxormedbarnmålaomochdukaavochdiska…

Ett dygn innan snön kom rakade jag av Flisa allt hår. Hon blev superkortklippt och jättelycklig! Hon studsade runt av lycka över att ha lättat ”flera kilo”…Innan var hon en hårBOLL, och efteråt en ”nakenfis”.

Så kom snön! Flisa ääääälskar snö! Hon stod i fönstret på lördag morgon och tjööööt: ”Jag vill uuuuuuuuuuut!”. När vi kom ut studsade hon i snön, och stirrade på mej = kasta snöbollar! Hon förstår inte skillnaden på kramsnö och annan snö…

Så började hon darra. Brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr! Det var ju kallt! Utan allt hår, var hon ju nästan naken! Huttttttttttter!

Stackars Flisa. Hon huttrade en låååång stund efter det hon kommit in också….Brrrrrr!

På natten fick hon sova UNDER täcket för första gången i sitt liv….Det tyckte hon var mysigt…

Idag köpte jag ett täcke till henne. Svart och orange. Flisa blev lite förundrad när jag satte på henne det…”Ska jag verkligen ha det här på mej?” såg hon ut att säga. Men sen var hon rätt nöjd när vi var ute i snön – det kändes nog rätt skönt ändå.

Jag, som aldrig skulle ha en ”påklädd hund”, har nu en påklädd hund. Så nu är jag en ”tant med en påklädd hund”….Huvva!

Undulaten Uno bits!

12-åringen hade sparat pengar Alldeles själv för att köpa ett Alldeles Eget Djur. I första hand marsvin, men eftersom storebror är allergisk blev det inte så, utan det blev en undulat. Den inhandlades för Egna Pengar och så inleddes Uppdrag: Att göra Uno tam.

Hela familjens händer stacks in då och då. ”Glöm inte att prata med honom!” uppmanade jag, för han skulle bli en Pratande undulat också. Efter två dagar började 12-åringen tröttna när Uno fladdrade runt; ”Han blir ju A L D R I G  tam!!”. ”Tålamod, min unge man, tålamod!”. Efter en vecka satte sej Uno på fingret, ibland, om man puttade honom på fötterna eller magen. Stor Lycka! Efter 3 veckor bet han sin husse!

Husse bröt ihop! Stora krokodiltårar fälldes liggande på sängen i rummet. ”Han haaaaatar mej!!!” Undulaten var nu rumsförvisad. 12-åringen vill inte längre ha sin undulat. Han ”hatar” undulaten och tänker ”Aldrig Mer” stoppa in handen till honom!

Uno är nu en  ensam liten undulat: Han har även naffsat i storebror och lillebrors fingrar. Vad det betyder vet jag inte. Än så länge är jag o-biten och kan sticka in fingret och peta på honom då och då.

Uno skräpar ner nåt otrooooligt! Och han bits. Men han låter så underbart: Något slags kvitter, ett slags skorrande, lite busvisslingar och lite kviddevittevidd…Det låter så hemtrevligt och härligt!

Han får stanna ett tag till.

Vad gör man när man inte kan ALLT om ALLT och inte har pengar så man kan fixa nån som fixar när det går sönder?

När jag flyttade in i huset fanns det en oljepanna som pyste och brann. En vacker dag var det tyst i pannrummet och huset blev kallare och kallare…Jag gick omkring och visste inte vad jag skulle göra..Jag tittade på pannan, som inte tycktes brinna, och vågade inte röra något, för tänk om den exploderade! Så jag gick runt och frös och huttrade: 10 grader inomhus är rätt kallt….

…så hade jag en liten dejt…eller vad det var…min systers gamla ”flamma” kom över på ett glas vin, eftersom vi ”nästan råkat bli grannar”… Han kollade på pannan, öpppnade en lucka och vred på ett vred och så började pannan brinna igen. Jag blev helt förundrad: ”Har du oljepanna hemma?” ”Näe, men alla vet väl hur en oljepanna är funtad!” sa han så självklart. ”Inte jag!” var mitt självklara svar.

Är det inbyggt i killar att ”bara veta” vilka knappar och rattar man ska skruva på när nåt går sönder?

Nu är det kallt i mitt hus igen. Oljepannan är utbytt mot bergvärme. Elementen är halvljumma och jag fryyyyyyser! Jag hade en kompis hemma; hon frös också. Hon ringde en kompis som var rörmokare. Han kom över och skruvade på en knappt på el-pannan (eller vad det heter) och sen sa han att : ”Nu borde det bli varmare”….Jag har inte märkt nåt än…men….

Jag kan bara inte bo i ett hus som jag inte förstår mej på, utan man! Och eftersom ingen man har dykt upp på dessa 3 år, så får jag helt enkelt flytta! Så enkelt är det. Och då flytta till ett ställe där elen kommer från något gemensamt ställe och saker som går sönder fixas av någon förening eller anställd.

Pust! Det gäller bara att få huset sålt först!

Jag var superspruträdd som barn. Mamma var skolsköterska och vaccinerade alla elever. Mig vaccinerade hon liggande i sängen hemma, gråtandes, skrikandes – skiträdd! Jag kommer ihåg hur jag såg framför mej den stora nålen som skulle stickas IN I KROPPEN och hur jag verkligen förstorade bilden av något som skulle IN I KROPPEN – jag var livrädd! Mamma suckade och sa åt mej att skärpa mej. Jag åmade och kråmade mej, grät och ojjade mej.

Hur sjutton kan sånt här ärvas, när det faktist är så att jag inte, som vuxen visat min spruträdsla alls för mina barn!?

Två av mina barn har varit/är vansinnigt spruträdda. Ååååå vad jag suttit i situationer där jag försökt övertala, lugna, tala till rätta, hålla i, vara arg osv osv…Först med son nr 1. Precis som det ”växte bort” från mej, försvann det från son nr 1 som nu är 25 år. Son nr 2 har inte varit spruträdd alls. Son nr 3 är skitspruträdd! Suck! Dubbelsuck! Varenda litet stick i fingret föregås av timmar av ojjande, gråtande, skrikande, ålande…..så energin som läggs på att vara rädd står inte alls i relation till det stick som det sedan följs av…

I morse….Suck! Suck! Dubbelsuck! Jag åkte med 12-åringen till BVC för att ta ”mässling-påssjuka-rödahundsprutan” som han inte vågade ta med klassen. Jag trodde, i min enfald, att han ”mognat”. HA! Det var en darrande liten pojke med tårar skvaaaalande ner för kinderna…och vid varje försök att ta sprutan, ryckte han åt sej armen och grääääät! Det var en otroooligt tålmodig sköterska. Över huvud taget tycker jag att sköterskor och läkare mm som har träffat mina söner har varit otroooooligt tålmodiga! Oj oj! Jag tappar tålamodet låååångt innan dom ger upp…

Efter 45 minuters övertalande började vi prata om att boka en ny tid, och då skulle sonen gå dit med pappa (för jag ville INTE vara med en gång till!). DÅ reagerade sonen: ”NEEEEJ! INTE EN GÅNG TILL! INTE MED PAPPA!!!”. Sen gick det 10 minuter till…innan han föll över i mitt knä och under storgråtande blev stucken i armen. Sen blev det tyst:

Oj.

Stoppa pressarna! Hallelujah! Kalla ner himlen! Någon har kommit på att barn far illa av att föräldrarna bråkar och att det påverkar dom upp i vuxen ålder!

Keh?!

Är inte det lika självklart som att 1+1= 2?

Föräldrarna är barnens förebilder. Så som föräldrarna gör, gör barnen. ”Barn gör inte som man säger – dom gör som man gör”. Punkt!

Om föräldrarna har ett dåligt förhållande, visar de sina barn att ”så här ska man leva” (bråka, gnälla, vara iskalla och kyliga mot varandra, fräsa åt varandra osv osv). Det blir mönstret för barnen hur ett föräldrapar ska vara. Det blir ”det normala”. Barnet växer upp och träffar en partner…efter ett tag är förhållandet kyligt, kallt och dom gnäller och klagar på varandra… 1+1=2

Självklart kan man ha tur och hitta någon som är tvärtom! Självklart kan man bearbeta sin uppväxt och vad som hänt där, men då måste man först bli medveten om den, och göra något åt den.

Men alla ni föräldrar som bråkar med varandra, eller som är skilda och ”hatar” varandra: Barnen har inte bett om att få er som föräldrar. Barnen vill älska er båda! Barnen vill inte höra skitsnacket om den andre! Barnen vill ha tillåtelse att tycka om båda! Alla barn vill det! Alla barn vill älska sina föräldrar! Och som förälder ÄR man förebild – vare sej man vill det eller inte! Så skärp dej och gör något åt dej och ditt liv – typ IDAG!

…och du: Lycka till!

Ska jag måla om köket, eller inte? Och ska jag då passa på att måla om hörnskåpet, som jag kanske ändå ska ge bort eller sälja, men å andra sidan om jag målar om det kanske jag vill behålla det…Men får det plats i nya lägenheten?

Ska jag måla om sovrummen eller inte? Orkar jag eller sliter jag ut mej fullkomligt då för, ingenting? Bryr sej folk om, om det är om-målat (vid visning) eller vill dom ändå inte ha mitt hus? Har jag råd över huvud taget? Om jag målar rummen i vitt, grått och såna färger…Då blir det väl bra? Men å andra sidan  har jag målat om rum 2543 ggr förut och jag vet att jag storknar till slut och gör det halvdant bara för att det ska ta slut!

För att inte tala om förarbetet: KRÄKS! Spackla, sliiiiipa (jag vill slippa sliiiipa!), tejpa…urk!

Men köket kan jag nog få till utan underarbete, för det gjordes lite lätt när jag halvmålade om köket förra gången…Jag blev så besviken på färgen, så jag slutade efter halva ommålningen så det är skitfult nu helt enkelt! Så jag borde ”göra det färdigt” med en snyggare färg, så folk vill ha mitt hus!!!!!

Jag bor i Världens Mysigaste Hus och ”om jag hade pengar” – *sjunger* – så skulle jag bo kvar! Huset har Bergvärme! Det är harmoniskt och mysigt och har Underbara grannar åt alla håll!!! Det ligger precis vid skogen och mitt över gatan är en nyrenoverad lekpark med roliga klätterställningar. Jag bor vid en vändplan så det är så barnsäkert så klockorna stannar! Bättre kan man inte bo med småbarn! Eller hundar! Så köp mitt hus! Det är bäst!!!!

Obs! Golven är skitfula! Men det var dom från början och sen har jag bara låtit dom vara eftersom det sprungit X antal vilda ungar och tama hundar på golvet. Faktiskt 12 hundar har bott på det golvet…iallafall under en kort period.

– att Alice och Kevin i Idol är helt suveräna! Både skitbraiga att sjunga, men verkar också vara underbara människor! Speciellt Kevin strålar ju som solen själv!

– att man borde få äta hur mycket som helst och när som helst utan att bli tjock!

– att alla människor borde få bli älskade och omtyckta, kramade och pussade!

– att alla borde få ha en bästa vän.

– att det inte borde finnas fotsvett och armsvett.

– att man borde kunna skruva tiden lite hit och dit som man ville…iallafall nån gång…

– att det fanns ett inre stopp hos alla människor vad gäller att göra barn illa (att en bur föll ner över dom som tänkte göra det ändå…)

– att alla borde vara snälla

– att det inte borde finnas krig

– att alla vapen skulle skrotas (”Ett Två Tre : NU!!”)

– att man inte borde kunna vara förstoppad

– att alla skulle vilja varandra väl jämt

– att mina söner är finast i världen!

– att mitt hus borde bli sålt idag!