Han blev 13 år i januari. Redan i november började han ”fräsa lite” då och då…och av oro över att jag tolkade honom fel, talade han om för mej att det var för att han var ”tonåring” som han gjorde så…Han har längtat efter tonåren lääänge och visste precis hur en tonåring beter sej…så det var lite gulligt…då!
NU är det ”på riktigt”. Rösten åker berg- och dalbana, han gömmer sej i badrummet (från att ha klampat runt helt ogenerat naken) och döljer sej i handduk när han går därifrån, han fräser åt det mesta och tycker att småbröderna är ”sååååå barnsliga!”. Han suckar och stönar åt sina piiiinsamma syskon och sin pinsamma mamma…och han står vid spegeln sååå länge på morgonen och med gele och hårspray lägger han hårstrå efter hårstrå åt ”rätt håll”…och hamnar det fel, måste han börja om, med ”ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!” innan! Jag och hans bröder står utanför och hoppar med benen i kors, eller med ögonen stirrande på klockan som tickar såååå fort på morgonen! ”SKYNDA DEJ!!” skriker vi, men han måste få till frisyren exakt RÄTT!
Det här trodde jag att jag skulle slippa med fyra söner….he he he…Va dum jag e!
När lillebror studsar runt med mej och storebror i affären stöööönar storebror…”Åååå vad du är BARNSLIG! Väx upp!!!” och så får lillebror (9 år) en box på armen….När lillebror gosar med hunden i soffan, fräser storebror ”TYYYYYST!!!!”.
Det är inte lätt att vara lillebror åt en Tonåring!
Pust!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Hu ja… tonårstiden kan nästan ta kål på vem som helst! Jag har två – en tjej och en kille. Båda två håller på ungefär lika mycket sådär som du beskriver i badrummet! 🙂 Och dessa utbrott, de får man lära sig hantera på något sätt. Som tur är kan tonåringar också vara oerhört goa och sympatiska. Och det är de tillfällena som gör att man står ut! 🙂
GillaGilla