Fun City

Vägen till Fun City utanför Varberg gick bra. 8 timmar i bil med fyra killar gick bra! Heder åt grabbarna, som läste, pratade, spelade Game Boy och PSP och tittade på DVD.

Väl i Varberg blev det ett evigt letande – först efter Fun City (varför är det inte skyltat I Varberg??) och därefter efter Fun Citys camping (som låg nästan I Fun City och därför såg jag den inte – som att ”inte se skogen för alla träd”) – så jag åkte runt till andra campingar och vandrarhem i närområdet innan jag förstod var det låg. Hm! Givetvis var Fun Citys camping mycket mer sliten och mycket fulare än på bild (så är det ju alltid – vad trodde jag?!). Mellan campingstugorna var det en bucklig lerväg (varför gör man inget åt den?? Det ger ett väldigt slitet intryck med den där lervägen). Vi åkte hemifrån ca kl. 9.30 och var framme ca kl. 17.30. Pust! Campingstugan var…hm…”enkel”. Två tvåvåningssängar och två ”garderober”, varav den ena innehöll köksgrejer. Ett köksbord och fyra stolar och ett litet kylskåp och två kokplattor. Inget rinnande vatten, ingen toalett. Detta var gemensamt.

Kvällen gick åt till att ”landa”. Barnen hoppade på ett jättestor hoppkudde bakom stugorna innan de gick och la sig. De var spända inför morgondagens äventyr!

Dagen därpå hade jag huvudvärk. Vi packade ihop oss och gick till Fun City parken. Den var mycket mindre och mycket mer sliten än jag hade föreställt mig. Jag kände mig lite besviken och ”lurad”…Huvudvärken växte…och så kände jag att en migränattack var på väg. Jag sa till killarna att jag måste gå till campingstuga och lägga mig,vilket jag gjorde. Parken var så liten att jag tänkte att killarna klarade sig själva där. Dessutom; Vad kunde jag göra?

Väl i campingstugan blommade migränen ut i full blom! Värsta migränattacken på år! Och givetvis var migränmedicinen slut. Jag bara låg och kved. När barnen dök upp hungriga bad jag dom gräva i plånboken. Jag kunde inte röra mig. Jag bad dom också gå till receptionen med mitt gamla migränmedicinspaket och be någon personal åka till apoteket i Varberg och köpa ny medicin. Barnen gick iväg och kom sedan tillbaka och sa att personalen i receptionen – Erik – inte kunde hjälpa mig. Jag blev upprörd och lyckades ringa receptionen mellan spyattackerna, och förklarade mitt läge: Ensam mamma med fyra pojkar i en campingstuga och med en migränattack som gjorde mig helt utslagen. Nope! Erik sa att dom inte hade några bilar. ”Låna min!” sa jag. Då fanns det ingen med körkort. Jag fick fortsätta spy i diskbaljan och kissa i en kastrull (!). Och barnen fick fortsätta köpa mat på de olika korv- och hamburgerställena. På något sätt klarade vi oss igenom dagen. Mycket tack vare mina fyra duktiga pojkar. Absolut inte tack vare någon personal på Fun Citys camping! Dagen därpå kände jag mig ”mosad”, men värsta värken var borta, och jag kunde stå upp igen. Jag kände mig arg och besviken på personalen.

Casper tappade sitt veckointrädeskort till parken och jag bad honom, och hans bror, gå till receptionen och be om ett nytt (tills vi hittade det gamla). Vi kunde ju inte köpa nytt ELLER avstå från att gå in i Fun City för att Casper (12 år) råkat tappa kortet, vilket han gjorde den dagen jag låg utslagen och spydde. Casper och Lucas kom tillbaka från receptionen och sa att Erik sagt att Casper fick leta tills han hittade kortet, annars fick han inte komma in i parken. Jag höll på att spricka av ilska! Jag travade iväg till receptionen med Casper i släptåg och kom med en låååång harang. om min migrän, om deras ohjälpsamhet och om Caspers borttappade kort, till den jag trodde var Erik! Det var inte Erik. Vem det var vet jag inte, men han hade hittat Caspers kort och tänkte åka och köpa migränmedicin åt mig på studs. Jag sa irriterat att det inte behövdes längre….

Därefter gick vi in i parken och började avverka grej efter grej. Det gick rätt fort. Favoriten för killarna var ”Ragnarök” – en slags rolig berg- och dalbana. Jag klarar inget som rör sig, så jag tittade på, eller satt och tittade på folk. DET är kul tycker jag! Att fantisera om hur folk har det. Att gissa hur dom hör ihop. Att se hur folk beter sig. Det är mitt ”ragnarök”. Obegripligt för killarna.

Något som grabbarna gillade också var badlandet. Det fanns många rutchbanor som dom kunde göra konster i. Tyvärr var vattnet så kallt att jag knappt kunde stoppa i tårna förrän jag förfrös dom (!). Barnen ropade: ”Det blir varmt när man kommer i!” men jag hade ingen lust att förfrysa hela mig. Jag tyckte det var så kallt så jag förundrades över att det inte var is på poolerna! För min del föredrog jag att ligga och slappa i en solstol – att få ligga ifred och slippa tänka på mina hundar hela tiden (för dom var på semester hos min mamma).

Det där att fixa egen picnic varje dag föll direkt! Jag har alls ingen vana av att bo i tält eller campingstuga utan rinnande vatten. Jag har inga ”tricks” och är inte alls påhittig vad gäller matsäckar som ska fixas i en campingstuga. Det blev korv och bröd, hamburgare osv för hutlöst dyra priser varje dag! Tur att jag ska få skatteåterbäring snart….

En dag var vi på Fun Citys cirkus. Det var en familj som höll i det hela. Mamman gick  på lina, pappan jonglerade och de två sönerna gjorde ett sött nummer med en liten egensinnig hund och några skojnummer. Dock blev jag illa berörd av pappans ögonkast och irriterade kroppsspråk mot sin fru (bl a gjorde han ett ”fuck-you”-tecken ”i smyg”). Jag, som bl a jobbat med kvinnomisshandel i halva livet, kunde inte koppla bort den känslan alls och kunde inte njuta av föreställningen pga detta.

En annan dag åkte vi rodel. DET var kul! Fast jobbigt att dra upp rodelgrejen för hela långa backen emellan varje åk. Grabbarna åkte så det ven om det. Jag bromsade i halva backen….

På kvällarna satt vi på altanen, spelade vi kort och åt chips och drack läsk. Det var mysigt. Jag var nog den enda singelmamman i hela ”campingbyn” och också den enda som kom utan kompisar och släkt. ”Alla andra” tycktes åka flera familjer ihop och äta stora middagar ihop osv. Det såg jättetrevligt ut, och gjorde att jag kände mig lite mer ”singel” (suck!).

I det stora hela tror jag att det här minnet kommer att bli ett fint semesterminne för mina barn. Och för mig.

Nästa roliga grej vi ska göra är ”Medeltidsdagarna i Arboga” dit vi åker varje år. Pojkarna har redan börjat planera sin klädsel…