Kategoriarkiv: humor

Jag är så jävla braa, na na na na na naaa! /erviluca

Sitter här och sjunger nöjt med mej själv, för jag har typ ”lagat” min lap top alldeles FÄLV!

”Jag är så jävla braaaa, na na na na  na naaaaaa!”

Jag catchade loggen och rensade disken och nischade tvärrenset.

TYP!

Nej, ärligt talat har jag ingen aaaaning om vad jag gjorde, eller vad det heter, men jag gjorde något iallafall – rensade bort grejer, och höll samtidigt tummarna för att det inte var Viktiga Saker. Ärligt talat var det svårt att fixa med datorn och hålla tummarna samtidigt, men fanimej; Det gick!

Så swischade jättestora Minsting förbi och gav mej lite tips om ”disken” och ”rensa grotcher” och ”swischa nötter”. Typ. Och så visade han var, och lite hur, och så gjorde jag det.

INNAN var datorn låååååångsam. Jag fick skriva lååååååååååååångsamt och det gick bara att ha EN sida uppe samtidigt (så kan man väl inte säga? Man kan väl inte ha EN sida SAMTIDIGT!? Som vaddå, liksom??)…..

…i taget, heter det ju!

Nåja.

När jag kollade på blocket tex, tog det 42 åååååååååååååår att scrolla ner, eller upp. Nej, jag överdriver inte! Fiiifaaan vilket tålamod jag fick ha! Jag borde få en medalj.

Så igår satt jag framför laptopen och tänkte att ”någon sagt att man skulle rensa cockies”, eller nåt, och jag vet inte vad det är, men tänkte att jag har en lååååååååååång rad som dyker upp i raden högst upp till höger i raden när jag ska ut på datorn, och DET kanske är cockies? Tänkte jag. Oavsett om det ÄR cockies eller inte så började jag klicka bort dom, genom att klicka på ett rött kryss, och det var ungefär 5437 såna att klicka bort. Nej, jag överdriver inte!

Gissa om datorn blev lättad när jag tagit bort dom!?

Svaret kommer längst ner på sidan och om du har svarat rätt vinner du en…..

….puss!

Men du får hämta den själv!

Nu är datorn sååååå glad och nöjd. Nästan som en nybadad hund.

Nu ska den få vila lite.

*smeker den lite på tangentbordet*

Godnatt!

 

…………………………………………………………………………………

 

 

Det rätta svaret är: JA.

 

 

En fettohög! /erviluca

När min vikt började vandra uppåt, och varje kliv upp på vågen blev en sorgestund, slängde jag vågen. Aldrig trodde jag väl att jag skulle upp i den vikt-klassen som jag då var i! Man tror liksom inte att man ska hamna där, eller här, där man hamnat….

…och fast jag avskyr ordet ”man” tänker jag använda det i hela detta inlägg flera gånger, för idag känner jag för det! Jag vill inte stå för allt själv, utan jag skriver ”man” istället, så drar jag med er alla andra i samma svep!

Ha!

VAR tror man inte att man ska hamna??

Jo, i fettohögen! Där ”alla andra medelålders/gamlingar” hamnar, där brösten hänger till knävecken och allt annat hänger med! DÄR trodde man aldrig att man skulle hamna. Och nu är man där! Hur gick det till?! NÄR hände det??

Jag funderar nu allvarligt på att slänga alla speglar i hemmet…..

”Igår” var jag ”ung, fräsch och snygg” – typ – och IDAG är jag ”en tjock fettohög där allt strävar mot golvet”. 

Och jag märkte knappt ens när det hände!

Det är såååå konstigt! Jag bara hamnade där, utan att göra nåt!

Jag kommer ihåg när jag tittade på min ex kollega Gunilla (fingerat namn) som var i 60-årsåldern, och tänkte att MIN mage aldrig skulle stå ut som en liten stor bula framtill, och att MINA tuttar inte någonsin skulle nå dit – till kulan på magen, så att de liksom möttes där i mitten….

Men VAD fick mej att tro att MIN kropp skulle vara så fantastisk att den höll sej Ung och Vältränad (*harkel*) och Snygg år ut och år in utan att jag gjorde något?!?

VAD?!?

Ärftlighet? Vädret? Världens Orättvisa eller Rättvisa?!? VAD??

När jag nu tittar på GAMLA tanter med grått, krulligt hår, beige kappa och käpp….

…som stapplar fram och ser knappt vägen framför sej, och ropar ”VA?!?!” när någon säger något…

…tror jag att :”JAG KOMMER ALDRIG…..”

Men VA FAAN!

ALLT ”kommer-aldrig” har ju skett hittills!!

Jag blir mörkrädd!

Fast det var jag redan innan.

Men ändå!!

 

Första dagen efter semestern… /erviluca

…är alltid TUNG.

Kvällen innan inser man att det är slut. Livet är slut. Näerå, men semestern och ledigheten är slut, nästan forever and ever! Fast så är det ju inte, förstås. Men det känns lite så.

Man går till jobbet med TUNGA steg, för nu börjar ALLVARET igen: ”Plikten  kallar”, typ.

Nu ska jag förtjäna mitt leverbröd igen, och Ansvaret vilar tungt på mina myggbitna axlar.

Lite så.

Tungt!

Och trött är man. Ja, ”alla” är trötta. Så ÄR det.

Man (ja, typ ALLA) har nästan vänt på dygnet helt och plötsligt ska man upp kl 6.00 på morgonen fast man (ja, typ ALLA) sovit till 11-12 på dagarna i flera veckor.

Ögonen VILL INTE öppna sej när mobilen spelar sin truddelutt, och hundarna öppnar bara VARSITT öga och kikar förvånat, och irriterat, på mej: ”Stör-oss-inte-mitt-i-natten!!!” ser det ut som om ögonen säger. Sen stänger dom igen sina ögon igen och snarkar vidare, medan jag kör ”värsta racet”, som brukligt är vanliga vardagsmornar.

Dagen går och det behövs inte mer än EN dag på jobbet, så är allt som vanligt igen, men just den här Första Dagen efter semestern är Speciellt….trött.

När klockan nu närmar sej 16 har jag all möda i världen med att hålla ögonen öppna. Jag får skriva en massa trams-bloggar för att inte falla över skrivbordet i någon slags sov-koma.

Fast jag orkar inte det heller. Det bästa är om jag ställer mej upp och Gör Något. Typ, städar skrivbordet. Men det gjorde jag INNAN semestern, så det är inte stökigt…..

…men jag kan ju möblera om lite på skrivbordet en stund…

…bara för att händerna ska få arbeta lite så att jag inte somn…….zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz