Just nu bor lille Pelle 5 år med sin ensamstående mamma. Mamman är väldigt ensam, eftersom hennes föräldrar inte är i livet, hon har inga syskon och egentligen ingen släkt alls.
Pappa till Pelle är kriminell och har alltid varit. Egentligen blev nog Pelle till vid en av alla våldtäkter pappan utsatte mamman för, men mamman anmälde honom aldrig eftersom hon ville bli älskad och var så ensam och han var ledare i det gäng hon hängde i då.
Nuförtiden dyker han upp då och då och våldtar och misshandlar mamma – ibland när Pelle ser på, ibland gömmer sig Pelle så noga så han inte märks, men hinner han inte får också han sig också en örfil eller knuff.
Mamman har äntligen börjat anmäla mannen som dyker upp och KRÄVER att få ha umgänge med sin son – det är i alla fall det han hävdar. Men han skiter väl i sonen. Det vet både hon, sonen och jag, men domstolen tror att pappan bryr sig om sin son, för han säger ju det och det finns inga bevis som säger motsatsen. Att mamman säger att det inte är så eller att pojken är livrädd för sin pappa, spelar ingen roll. Det finns inga bevis för att han slagit, bråkat, grälat och hotat. Punkt.
Pappan hotar mamman med kniv. Han våldtar och misshandlar henne. När han försvunnit nästa dag ringer hon polisen och anmäler. Hon är chockad och livrädd för att han ska dyka upp igen. Hon får skyddat boende från Socialtjänsten och får gå i samtal på Våld i nära relation.
Men domstolens kvarnar maler långsamt och hur länge kan mamma och son skyddas? Skyddsboendet kostar pengar. Pappan hittas och häktas, men släpps efter något dygn eftersom det inte finns några bevis.
Pappan säljer droger, tar droger, lever i kriminella kretsar, misshandlar kreti och pleti, beter sig som en idiot för det mesta, men mamman till sonen har inga BEVIS för att just den här pappan slog henne, hotade henne eller gav sonen en örfil.
Så han släpps och döms inte till något.
”Vad ska du göra nu?” frågar jag henne. ”Försöka leva”, säger hon. ”Jag får försöka leva så gott det går tills han dyker upp igen och dödar mig. Det finns inget skydd för jag har inga bevis på att det var just han. Jag tänkte inte på att ringa ett vittne som kunde se på när han slår och våldtar mig och jag hann inte ta fram mobilen och filma övergreppen….Jag fick honom inte heller att gå med på att jag filmade honom när han slog min son….så det kommer aldrig att finnas bevis för att jag talar sanning och han ljuger…. Nu vill han också ha vårdnaden om vår son…”.
”VA?! Varför då?? ” frågar jag. ”Han bryr sig ju inte om honom!”
”Nä, men det är ytterligare ett sätt att jävlas med mej… Dessutom måste domstolen vara objektiv och de kommer inte att tro på något som det inte finns bevis för…så risken är stor att han får i alla fall halva vårdnaden och kanske t o m umgänge. Vårt samhälle skyddar inte kvinnor och barn. Det skyddar endast män.”
Om 10 år är Pelle 15 år. Då är han antingen drogmissbrukare och/eller kriminell eller så är han psykiskt sjuk. Det är NU samhället kan stötta mamman så att han kan få leva ett tryggt liv och växa upp till en stark och harmonisk man. NU!
Inte om 10 år då han ska drabbas av ”hårdare tag” och kanske hamna i fängelse för att han lever ut all frustration som samlas i honom nu…
#våldinärarelation #misshandel #män #kriminellamän #kriminalitet #utsattakvinnor #utsattkvinna #utsattabarn #utsattmamma #mammorskyddarbarn ##mammabarn #singelmamma #lagar #lagarförmän #bevis #vilkabevisbehövs #lagarsomskyddarmän #lagarskyddarintekvinnor
erviluca #mammatillfyrakillar 