Det går mot slutet…eller kanske början. Jag är trött. Det börjar bli dags. En början på ett Nytt Liv eller är det Slutet på den här eran bara? En fas avslutad och en ny börjar. Kanske behöver man sörja det som nu tar slut innan man kan glädjas åt att något nytt börjar.
Kanske man behöver göra någon slags bokslut – fundera på, eller till och med analysera, det som var – och därefter börja på ny kula.
Bokslutet kan ta lång tid, eller gå i en handvändning, beroende på vem man är och vad man gjort och givetvis vad man behöver.
En kompis tittade på gamla bilder från ”förr” och skakade sedan på sig och sa ”…man ska inte fastna i det som var, utan man ska gå framåt!”. Jag tänkte ”varför då?” och vaddå ”man…”, men sa inget. ”Man” får väl fastna i vad man vill om ”man” vill och mår bra där. Jag har verkligen lust att gräva ner mig i kistan som står i vardagsrummet som är full av gamla dagböcker och brev från förr. Verkligen från FÖRR. Minnas hur det var, hur jag/vi tänkte och tyckte och gjorde…
Alla tankar kring Framtiden och hur den (troligen) skulle bli, hur drömmarna såg ut, vilka framtidsvisioner jag hade…. Ingenting blev så som jag trodde, tänkte, önskade, drömde. Kanske för att jag var för snabb och ogenomtänkt och fångade (lydigt?) dagen – precis som man ska. Jag är verkligen expert på att leva i NU:et och har ofta haft ”no tomorrow” även om drömmarna funnits där. Men ingen direkt Planering för framtiden eller oro för framtiden, utan mer ”jag VILL NU!” och så har jag gjort NU.
Därför blev det som det blev.
Hur blev det då?
erviluca #mammatillfyrakillar 