När livet känns jobbigt, när allting är svårt När vardagen fastnar, när det mjuka blir hårt så måste du fortsätta – fortsätta gå Du kan inte stanna – du måste förstå (att) vad som än händer så rullar tiden på Du måste fortsätta gå – fortsätta gå
Tiden går framåt, vad du än gör Läker inte alla sår, men kanske du hör (att) någon blev sårad, någon blev rädd Du vill hjälpa till – du önskar bli sedd (men) vad som än händer så rullar tiden på Du måste fortsätta gå – fortsätta gå
När livet är roligt, när allting känns rätt När det inte är vardag och allting känns lätt så måste du fortsätta – fortsätta gå Trots att allt är fantastiskt så måste du förstå att vad som än händer så rullar tiden på och du måste fortsätta gå – fortsätta gå
Du kan inte stanna eller vänta och spara Du kan inte stanna tiden – den underbara du måste fortsätta – fortsätta gå Lämna det fantastiska men också förstå att vad som än händer så rullar tiden på och du måste fortsätta gå – fortsätta gå
Jag har lust att ställa mig på riksdagshusets tak och ropa: ”VAD VAR DET JAG SAAAAA?!?”. När jag jobbade som skolkurator på en skolan med tusen elever årskurserna 0-9 beslutade någon där uppe (politikerna) att barn med diagnoser skulle inkluderas i vanliga klasser eftersom det skulle bli ”bättre för dem” att bli att få ”känna sig som alla andra” eller vilka flummiga och fina ord som sades. På den skola där jag då arbetade fanns det många smågrupper med barn med olika diagnoser som av någon anledning inte klarade av stor klass.
Jag tänkte på flera av dem och förstod ”det här kommer inte att gå”. De klarade av att komma till skolan endast för att de gick i en liten grupp, de fick sitta bakom en skärm, de hade en-till-en-undervisning, de hade många småraster eller jobbade långa sjok på en gång, undervisningen individanpassades. Vissa av eleverna fick utbrott då och då, men det visste pedagogerna så de var beredda och visste vad de skulle göra. Alla dessa skulle plötsligt INKLUDERAS i vanlig klass, ingå i sammanhang de inte klarade av (och gick därför i liten grupp). Inte ett ord om besparingar, som det egentligen handlade om. Jag tänkte i mitt stilla sinne: ”Oj, vad vi kommer att få många hemmasittare som inte kommer att komma till skolan alls. De klarar ju inte stor klass!”
And here we are.
Samma sak med ungdomar som blir kriminella. Politikerna bestämde för ännu längre sedan att det skulle sparas i skolorna och att förskolegrupperna därför behövde bli större och det skulle bli färre personal, även skolklasserna skulle bli större med färre lärare. Skolkuratorerna togs bort en period också, samt övrig ”onödig personal – det behövs väl bara lärare för att undervisa i skolan?” tänkte politiker A och B och C. JAG tänkte att om 10-15 år har vi ett gäng unga kriminella, eftersom de som tidigare fick stöttning och hjälp av förskolelärare och barnskötare på i förskolan, kommer därmed inte längre att få det stödet och den hjälpen tidigt, utan de kommer att istället slås ut redan på förskolan.
Därefter kommer de till skolan där det inte heller finns stödpersoner plus att det är stora klasser, så dessa elever/barn kommer att söka sig till andra grupper, alternativt bli uppsökta av äldre kriminella som hittar dessa barn släntrande utanför skolan, och de behöver få tjänster gjorda, och voila: Man har skapat ett utanförskap och många av dem blir kriminella. Resten blir deprimerade. Bra jobbat politiker.
Politikerna passade också på att sälja ut så många hyreshus som möjligt till de som bodde i husen och de som inte hade råd fick flytta eller hyra sin lägenhet av bostadsrättsföreningen som bildades. Sedan kom en massa flyktingar som absolut inte har råd, eller möjlighet, att köpa en bostad och de fick flytta till hyreshusen som inte köptes upp. Voila: Segregation fixad!
Nu har ni skapat:
Hemmasittare
Kriminella ungdomar
Segregation
Deprimerade unga vuxna
Vad vill ni ha nu då?
Visstja! Fler fängelser så att vi kan låsa in ovanstående individer. Och fler poliser (där det också blev indragningar i mitten av 20-talet – minns ni?).
Besparingar på barn/ungdomar ger utgifter på längre sikt. Visste ni inte det? Och visste ni inte att barn behöver stöd och hjälp? Vissa mer än andra. Och om de inte får det de behöver av sina föräldrar, så kan personal på förskola och skola hjälpa för att inte barnet ska gå under. Men den mattan drog politikerna bort. ”Låt oss spara på barnen – det tar ju ändå så lång tid innan de blir vuxna (och kan rösta) och de kan inte protestera.” Det tråkiga är ju att politiker tycks bara tänka i 4-årsplaner eftersom det är så länge de får styra, därefter ska någon annan ta över. Så då gäller det att ”göra om snabbt” och inte bry sig om vad som händer om 10 år eller längre fram, när man förändrar för i samhällen/för barnen.
erviluca #mammatillfyrakillar 