Kontakt med husläkare
Jag kontaktar vårdcentralen via chatt och chattar med en sjuksköterska. Jag säger att jag vill träffa husläkaren för jag behöver få prata med en läkare som berättar om hur jag ska bete mig nu när jag har blodpropp i lungan.
”Vänd dig till din läkare”, svarar sjuksköterskan.
”Vilken läkare?”, skriver jag.
”Den som ställde diagnosen”, svarar sjuksköterskan.
”Men det var ju på akuten på sjukhuset”, skriver jag.
”Jamen den läkare som följer upp…”, skriver hon.
”Så du menar att jag ska kontakta en läkare jag ska träffa om 3 veckor som jag aldrig träffat förut för att prata om det som händer med mig nu när jag har en husläkare här??”
Nu är jag riktigt irriterad. Hur svårt ska det vara att få prata med en läkare som förklarar?
Jag får en tid dagen därpå hos ”min” husläkare.
Det visar sig vara ett skämt.
”Vad gör du här?” frågar min läkare.
Jag förklarar att jag varit på sjukhuset och har lungemboli. ”Jaha…”, säger hon ointresserat. Hon träffar troligen folk med lungemboli varje dag. ”Jag behöver få veta vad jag ska tänka på och hur jag ska bete mig”, säger jag.
”Du äter blodförtunnande så du kan leva som vanligt”, säger ”min” läkare ointresserat och verkar inte riktigt ha tid med mig och mina ointressanta frågor.
Plötsligt vill hon ta min anamnes, och har satt sig vid datorn och börjar skriva (trots att hon fick det vid mitt förra besök hos henne för några månader sedan). Hon missuppfattar vad jag säger och skriver fel saker som jag sedan läser i journalen på 1177. Hon vill veta om hereditet (ärftlighet, för er som inte är läkarsekreterare, som jag är i botten) och jag säger vilka som dött i hjärtsjukdomar. ”Nej! Jag vill bara veta om dina närmaste släktingar dvs dina föräldrar” säger hon irriterat och stressat och sen missuppfattar hon allt så min mamma och pappa får fel sjukdomar i min journal. När jag berättar det för mamma efteråt vill hon att jag ska se till att rätta till deras sjukdomar i min journal.
Eftersom min #husläkare inte läst på om mig och vem jag är etc sedan förra gången jag var där så vet hon ingenting om att hon har skickat flera remisser tidigare, tex till #ögonläkare och #MRI för hjärnan och uppföljande blodprov för min #hypothyreos (som jag alltid ansett vara felmedicinerad men orkar inte tjafsa om det längre…). Hon har glömt allt och verkar tro att hon sitter där med mig för första gången. Jag fattar att husläkare har massor att göra och är superstressade (!) men faan vad jag känner mig otrygg med en läkare som tror att hon träffar mig för första gången när det är tredje gången vi träffas. Och jag orkar inte säga det. Jag vill bara gå hem. Och byta #läkare och #husläkarmottagning.
Någon dag senare ringer husläkaren och säger att ”du har tydligen tagit prover…?”. ”Ja?”, säger jag. ”Jag minns inte att jag skickade remiss på att det skulle tas några prover…har jag skrivit dessa remisser?” frågar hon mig. ”Ja”, säger jag. Hon berättar hur proverna ser ut och sen lägger vi på luren och jag känner mig ännu mer otrygg med ”min” husläkare.
Den förra husläkare var inte heller bra. Eller den jag hade innan. Ingen tror tex på att Levaxinet inte hjälper för min #hypothyreos, men resten av världen förstår det – i alla fall alla andra (väldigt många!) som lider av #hypotyreos. Guuuud, vad jag bråkat med olika läkare om detta. Jag orkar inte! Jag äter den där jävla Levaxinet och orkar inte tjafsa.
Nåja.
Tyvärr har jag sjukdomar som inte tas på allvar. Hypothyreos och kronisk migrän (som inte längre är så kronisk, men ändå…). ”Ta en Alvedon!” har jag fått höra. Eller ”Jo, proverna ser bra ut, så du ska må bra”, när Levaxinet varken gör från eller till.
Nåja.
Nu har jag alltså Lungemboli, och blodförtunnande medicin ska fixa det.
Dessutom är det något med mitt synfält. Och så grön starr. Som jag ska få medicin för ”sen”.
Nu kommer en aura – antagligen pga stressen som blir inuti av att skriva det här….
…och förresten är det en vattenskada (med mögel!) i vår lägenhet så vi ska evakueras på fredag (idag). Det kom ju lämpligt.
Pust!
erviluca #mammatillfyrakillar 