Hos ögonläkaren:

När man kommer till ögonläkaren så får man först göra 3-4 olika ”förundersökningar” som en sjuksköterska genomför (utan att tala om varför) och fort går det. Det är olika apparater man ska titta in i med först ena ögat och sedan andra, varefter det också är en apparat som blåser i ögat plötsligt. Pffff! Pffff! Liksom. Sen kan man ”från ingenstans” få droppar i båda ögonen av sjuksköterskan och de dropparna svider. Ingen information om varför man gör undersökningarna eller varför man får ögondroppar.
Jag vet! Jag borde fråga. Men jag blir ju så liten…
Sedan dags för ögonläkaren. Återigen ska man stirra in i någon maskin som denna gång lyser med ett starkt ljus rakt in i ögat – först ena och sedan andra. När allt detta är gjort vid två olika tillfällen säger läkaren ”Du har grön starr på vänster öga.” Inget mer. Sen säger han ”Hejdå!” och vinkar in nästa patient.
Eeeeeh, va?!?

Grön starr?! Vad är det?! Vad ska jag göra nu?!
Googla.
Två månader senare kommer jag till samma ögonmottagning igen och allt ovan repeteras. Da capo al fine. Liksom.
Sen säger ögonläkaren: ”Titta här!” och visar på sin dator. Jag tittar. ???? Förstår ingenting. Vad är det för gubbar och prickar?? ”Do ser inte bra där” säger han och pekar. ”Ooookey…?”, säger jag. Vad ska jag göra åt det, liksom? ”Jag skicka remiss på MRI”, säger han. ”Hejdå! Nästa patient!”.
”…men vänta….ska jag göra något åt att jag har grön starr – någon medicin eller nåt?” säger jag på väg ut. ”Ja, senare…”, säger han. ”Hejdå!”