Några dygn senare:
Jag har ont i bröstet. Det trycker och tjuter och låter i lungorna. Tänk om jag dör nu. Jag ringer 112 och blir körd med ambulans till sjukhuset igen. Läggs återigen på en brits och får ligga i korridoren lite längre den här gången, ca 9 timmar, innan det kommer en liten läkare. Han är AT-läkare och det ser ut som om han just gått ut gymnasiet. Trycket i bröstet har lättat under natten och jag mår bättre så jag säger det. Han lyssnar på mina lungor och hör hur det rasslar. Det rasslar och låter så högt så att ljudet stör mej när jag ska försöka sova (säger jag). Han skulle kunna lyssna på mina lungor utan stetoskop faktiskt. Jag får slemlösande medicin och åka hem. ”Det är nog blodproppen som ställt till det i lungan”, säger han.
Tryggt.
Eller inte.
erviluca #mammatillfyrakillar 