Dagsarkiv: 30 oktober, 2024

Jag är 14 år och går i åk 7 i Ekebyskolan i Sala. Detta hände alltså för lääänge sedan…

När man kommer in i skolan är det en stor stor hall och längst bort till vänster i hallen är det en stor glasvägg och innanför den står det olika biologiska grejer i burkar på glashyllor; uppstoppade djur och allehanda spännande saker som hör till ämnet biologi. Där står också ett stort akvarium som är helt igenslammat. Man ser inte ens fiskarna som simmar runt där inne, eftersom väggarna är alldeles gröna.

Jag går till biologiläraren och frågar om jag och några kompisar får rengöra akvariet. Efter en del diskussioner mellan dom vuxna, tror jag, får vi tillåtelse att efter skoltid få stanna kvar och rengöra akvariet. Antagligen får vi hjälp med att ordna med hinkar och grejer att rengöra med och vi börjar med att tömma ut en del av vattnet varefter vi ska ta ut fiskarna ur akvariet. Samarbetet mellan oss är väl lite sisådär eftersom vi inte riktigt vet hur man gör eller samarbeta sådär toppenbra, men vi känner oss lite extra duktiga som fått/tagit på oss detta viktiga uppdrag. Fiskarna mår ju faktiskt inte bra i akvariet.

För att få ut fiskarna ur akvariet måste man stå på en stol och häva sej över akvariet, som står på en glashylla…. Vi hjälps åt genom att en häver sig över akvariet med en håv och någon annan står med en skål med vatten där fisken ska få vara när vi rengör akvariet. Tyngden för glashyllan blir för tung med både akvarium och ungdom som hänger över akvariet så hyllan brister och akvariet rasar i golvet och går sönder och allt vatten rinner ut.

Jag minns skräcken som infann sej i mej när allt kraschade och hur mycket skäll vi skulle få och jag minns också dom sprattlande fiskarna på golvet och allt glas.

KAOS!

”Vi måste ta upp fiskarna!” skrek jag och visste inte hur, men tog väl tag i stjärten på dom och la dom i skålen med vatten där vi tänkt lägga dom från början.

Sen kom det väl vuxna springande som hade hört braket/kraschen och vi förklarade i munnen på varandra och halvt hysteriska vad som hänt. Vad jag minns hjälpte flera till att sopa och torka upp samt plocka upp allt glas.

Jag skämdes. Oj, vad jag skämdes! Jag hade ju sagt att vi skulle rengöra akvariet och nu var allt förstört.

Ingen skällde på oss. Ingen alls. Det var bara ”Okey, nu hände det här….vi torkar upp och går vidare”.

Vad som hände med fiskarna vet jag inte, men det införskaffades inget nytt akvarium, till min stora sorg. Jag hade sååå sett fram emot att titta på ett fint och rengjort akvarium genom glaset i biologirummet, men så blev det inte.