Ibland när jag ser en förälder komma cyklande med ett barn i cykelsits på pakethållaren kan jag nästan känna den mysiga känslan av hur det var att sitta där bak och känna mammas, eller pappas (?), kropp intill framför mej kämpa sej framåt.
Jag minns hur mysigt och tryggt det kändes att sitta där och egentligen inte veta vart vi var på väg (eller så visste jag det?) och att det var en vuxen person som så tydligt körde mej någonstans. Känslan också av att den vuxen trampade och vi ”balanserade tillsammans” på cykeln.
Ja, att se dessa vuxna cykla med sina barn där bak väcker djupa minnen som är svåra att sätta ord på märker jag. Det är liksom ”den där känslan”….
….känslan av trygghet, närhet och kanske ansvarslöshet – att inte veta vart vi är på väg men att vara trygg med att någon annan vet det. DEN känslan.
Jag saknar den.
erviluca #mammatillfyrakillar 