Mode-minnen mm /erviluca

Minnen om mode.

(Exakt sån var det!)

När jag gick i lågstadiet skulle man ha en portfölj i röd eller blå lack. Det var en speciell sort och det stod ett märke med vitt på den. Minns inte vad det stod, men typ ”Panter” kanske eller PUMA, eller något annat märke. Det var vita kanter på väskan och jag fick en blå. Fi fan vad stolt jag var över min väska!

Det var sån man ”skulle ha”.

Några år senare skulle man ha axelremsväska, röd eller blå, och jag har för mig att även den skulle det stå ”Panter” på.

Ryggsäck var töntigt. Det gick bara inte att ha ryggsäck. Och OM man tvingades ha en, för att ens föräldrar inte hade råd med en ny fin skolväska, så skulle man INTE ha på sig båda axelremmarna i så fall, utan bara en. De som hade båda axelremmarna över axlarna på sin töntiga ryggsäck var dubbeltöntiga.

Det var mode i olika saker då som nu. Jag minns att jag fascinerades av att Vissa Personer inte förstod hur FEL vissa saker var. Jag minns att jag tänkte ”Hur kan man vara så töntig?? SER inte hans/hennes föräldrar det och varför hjälper inte föräldrarna henne i så fall, att bli lite mer frän.” Man sa inte cool på den tiden, man sa frän.

Man skulle också ha träskor, gärna svarta, och man skulle riva av sulan under så att träskon blev nedsliten i träet. Helst skulle ju slitningen ha blivit naturlig genom gummisulan också, men ingen orkade vänta så länge, så man fuskade och slet av gummisulan själv… Min kompis Karin hade svarta träskor med nedsliten träsula även på vintern, med stickade sockor i. Det var så coolt. Jag fick inte gå i träskor på vintern för min mamma (som var skolsköterska på den skolan där jag gick…).

Jag hade istället coola såna där lappskor i skinn och då skulle man stoppa in de utsvängda jeansen där bak i sockorna så att de hängde över på framsidan.

Jeansen var jätteviktiga! De skulle ha vissa märken som tex ”Puss och kram” eller ”Gul och Blå” eller möjligen ”Levis” och dom skulle sitta jättetight över mage, rumpa och lår och så skulle de vara utsvängda nedtill. Satt de det minsta löst över rumpa eller mage var det fel fel fel. Jeansen skulle gärna täcka hela fötterna så det såg ut som om man var utan fötter och hade man platåskor så skulle allt täckas.

Jackan man hade på sig ute skulle vara midjekort. Föräldrar tjatade om att vi kunde få blåskatarr eftersom vi hade åtsittande jeans och kort jacka och vi kunde ju absolut inte ha strumpbyxor eller kalasbyxor, som det också hette, under, för det var töntigt och gjorde att man såg tjock ut.

Man skulle ha t-shirt till eller en tjocktröja eller gärna en skjorta med bred krage som stack fram över kanten på tjocktröjan. En sån där ribbstickad t-shirt med snörning upptill var megatufft. Jag hade en ljusbrun.

Killarna skulle ha halvlångt hår – absolut inte kortklippta – och tjejerna fick ha både långt och kort hår, men den som hade längst hår var den som blev vald till Lucia i klassen eller skolan och det var det finaste man kunde bli. Jag blev aldrig vald till Lucia. I vår klass var det Annika som blev vald. Hon hade längst hår och var längst i klassen.

Det röktes på skolgården i rökrutan i högstadiet och man kunde gå till kiosken intill skolan och köpa en cigarett där för 25 öre. När lärarna öppnade dörren till personalrummet bolmade röken ut i skolan och alla lärare stank rök, fast det tänkte man inte på då, för alla vuxna luktade rök. Hemma hos mej rökte pappa pipa och ibland viftade vi med händerna i framför TV:n för att vi skulle kunna se rutan och det rann ur ögonen av röken och vi klagade: ”Paaapppaaaa, vi ser inte TV:n!” eller ”Det svider i ögonen!” men han bolmade på ändå.

Så var livet på 70-talet.