Ibland när jag ser en förälder komma cyklande med ett barn i cykelsits på pakethållaren kan jag nästan känna den mysiga känslan av hur det var att sitta där bak och känna mammas, eller pappas (?), kropp intill framför mej kämpa sej framåt.
Jag minns hur mysigt och tryggt det kändes att sitta där och egentligen inte veta vart vi var på väg (eller så visste jag det?) och att det var en vuxen person som så tydligt körde mej någonstans. Känslan också av att den vuxen trampade och vi ”balanserade tillsammans” på cykeln.
Ja, att se dessa vuxna cykla med sina barn där bak väcker djupa minnen som är svåra att sätta ord på märker jag. Det är liksom ”den där känslan”….
….känslan av trygghet, närhet och kanske ansvarslöshet – att inte veta vart vi är på väg men att vara trygg med att någon annan vet det. DEN känslan.
skriva mer och skriva färdigt dom böcker som finns i huvet och skriva färdigt dom romaner som jag påbörjat och gå igenom dom som är färdigskrivna (helst utan att få ont i ryggen)
spela teater
starta en podd eller nåt liknande
älska en man som älskar mej
känna mej älskad och längtad efter – som om jag är viktig för någon
vara nära en man, ligga sked, tycka om, smeka, prata med, sniffa på, bli kliad på ryggen av, klia på ryggen, få fina SMS av
slippa tänka på pengar/oroa mej för pengar/slippa bry mej om pengar
ha råd
bo i ett hus nära naturen och kunna ha ytterdörren öppen hela dagen på sommaren
vara omgiven av djur – speciellt hundar, katter, alpackor, fåglar etc
gosa med valpar
umgås med barn
få barnbarn
planera för semestern tillsammans med någon
tillbringa helger tillsammans med någon självklar
åka till något roligt eller mysigt ställe på semestern med någon
göra roliga saker tillsammans med sönerna (och deras flickvänner)
gå och se en bra film på bio med han med stort H och hålla honom i handen och bara njuuuuuta av filmen och närheten
nöja mej
landa där jag är
stanna där jag är
vara nöjd/tillfreds
känna att jag duger som kvinna och människa
skita i hur jag ser ut dvs sluta viktnoja
må bra, slippa huvudvärk och migrän etc
inte ha ont i lederna
vara glad över att jag är jag
vara glad och nöjd över allt i mitt liv som varit och är
fånga dagen/minuten/sekunden
släppa all skit och glömma bort sånt som inte gör mig gott
När jag gick i lågstadiet skulle man ha en portfölj i röd eller blå lack. Det var en speciell sort och det stod ett märke med vitt på den. Minns inte vad det stod, men typ ”Panter” kanske eller PUMA, eller något annat märke. Det var vita kanter på väskan och jag fick en blå. Fi fan vad stolt jag var över min väska!
Det var sån man ”skulle ha”.
Några år senare skulle man ha axelremsväska, röd eller blå, och jag har för mig att även den skulle det stå ”Panter” på.
Ryggsäck var töntigt. Det gick bara inte att ha ryggsäck. Och OM man tvingades ha en, för att ens föräldrar inte hade råd med en ny fin skolväska, så skulle man INTE ha på sig båda axelremmarna i så fall, utan bara en. De som hade båda axelremmarna över axlarna på sin töntiga ryggsäck var dubbeltöntiga.
Det var mode i olika saker då som nu. Jag minns att jag fascinerades av att Vissa Personer inte förstod hur FEL vissa saker var. Jag minns att jag tänkte ”Hur kan man vara så töntig?? SER inte hans/hennes föräldrar det och varför hjälper inte föräldrarna henne i så fall, att bli lite mer frän.” Man sa inte cool på den tiden, man sa frän.
Man skulle också ha träskor, gärna svarta, och man skulle riva av sulan under så att träskon blev nedsliten i träet. Helst skulle ju slitningen ha blivit naturlig genom gummisulan också, men ingen orkade vänta så länge, så man fuskade och slet av gummisulan själv… Min kompis Karin hade svarta träskor med nedsliten träsula även på vintern, med stickade sockor i. Det var så coolt. Jag fick inte gå i träskor på vintern för min mamma (som var skolsköterska på den skolan där jag gick…).
Jag hade istället coola såna där lappskor i skinn och då skulle man stoppa in de utsvängda jeansen där bak i sockorna så att de hängde över på framsidan.
Jeansen var jätteviktiga! De skulle ha vissa märken som tex ”Puss och kram” eller ”Gul och Blå” eller möjligen ”Levis” och dom skulle sitta jättetight över mage, rumpa och lår och så skulle de vara utsvängda nedtill. Satt de det minsta löst över rumpa eller mage var det fel fel fel. Jeansen skulle gärna täcka hela fötterna så det såg ut som om man var utan fötter och hade man platåskor så skulle allt täckas.
Jackan man hade på sig ute skulle vara midjekort. Föräldrar tjatade om att vi kunde få blåskatarr eftersom vi hade åtsittande jeans och kort jacka och vi kunde ju absolut inte ha strumpbyxor eller kalasbyxor, som det också hette, under, för det var töntigt och gjorde att man såg tjock ut.
Man skulle ha t-shirt till eller en tjocktröja eller gärna en skjorta med bred krage som stack fram över kanten på tjocktröjan. En sån där ribbstickad t-shirt med snörning upptill var megatufft. Jag hade en ljusbrun.
Killarna skulle ha halvlångt hår – absolut inte kortklippta – och tjejerna fick ha både långt och kort hår, men den som hade längst hår var den som blev vald till Lucia i klassen eller skolan och det var det finaste man kunde bli. Jag blev aldrig vald till Lucia. I vår klass var det Annika som blev vald. Hon hade längst hår och var längst i klassen.
Det röktes på skolgården i rökrutan i högstadiet och man kunde gå till kiosken intill skolan och köpa en cigarett där för 25 öre. När lärarna öppnade dörren till personalrummet bolmade röken ut i skolan och alla lärare stank rök, fast det tänkte man inte på då, för alla vuxna luktade rök. Hemma hos mej rökte pappa pipa och ibland viftade vi med händerna i framför TV:n för att vi skulle kunna se rutan och det rann ur ögonen av röken och vi klagade: ”Paaapppaaaa, vi ser inte TV:n!” eller ”Det svider i ögonen!” men han bolmade på ändå.
När det blir för mycket rubriker om våldtäkter, övergrepp, familjevåld (som oftast är att en man slår sin kvinna och ibland barnen), kriminalitet, droger så undrar jag om ett land (eller kanske bara en stad?) utan män skulle göra livet enklare för oss kvinnor/tjejer?
….och 80-90% av dom som sitter i fängelser är män…
Och när dom GODA männen inte gör sina röster hörda, så undrar man om dom ens finns…?
Jag VET ju att det åtminstone finns FYRA goda män, för jag har själv uppfostrat dom, men det räcker nog inte med fyra….
…..och inte ens dom gör ju sina röster hörda.
Behöver vi ett FLICKLAND och ett POJKLAND?
Kan man försöka förstå hur ett FLICKLAND skulle te sej och hur ett POJKLAND skulle vara?
Om en tjej i flicklandet skulle vilja träffa en kille från pojklandet så skulle hon kanske få ”skylla sej själv” om det ”hände något tråkigt” (såsom våldtäkt)…..för hon hade faktiskt ”valt det själv”….
Eller skulle det finnas ett slags litet land mittemellan där tjejer och killar fick träffas under ordnade former och med väktare omkring sej, om dom ville det? Att ”para sej” tar ju bara några minuter, om man vill ha barn, och förresten kan det ske i provrör nuförtiden.
Man skulle kunna beställa lite sperma från POJKLANDET och inseminera sej själv i FLICKLANDET.
Men hur skulle man göra med pojkbarnen? Hur länge skulle dom få vara kvar, och hur skulle dom få Manliga Förebilder?
Kanske man kunde skicka pojkbarnen till någon slags skola några dagar i veckan där det fanns en massa Goda Mansförebilder, och där skulle dom få lära sej vad en God Man är. Det skulle vara en lång utbildning för att få Jobba som God Manlig Förebild i Dom Goda Mansförebildernas hus och det skulle vara HÖG STATUS att få vara en utav dom Goda Förebilderna.
Hur skulle livet se ut i POJKLANDET? Skulle det vara organiserat och uppstyrt eller fullkomlig kaos? Det skulle inte finnas några barn i POJKLANDET eftersom barnen var i FLICKLANDET, så dom yngsta skulle kanske vara i övre tonåren, typ. Hur blir det i ett land utan barn?
Hur skulle killarna/männen vara mot varandra? Skulle dom våldta varandra? Eller ha sex med varandra? Dom heterosexuella, alltså. Vad jag hört har heterosexuella män sex med varandra i fängelser när det inte finns kvinnor tillgängliga. Hur skulle lagarna se ut? Skulle dom kriga mot varandra för att ”vi vill ha ert område”? Hur skulle pedofilerna göra? Skulle dom emigrera? Och i så fall – VART? Eller dom som har behov av att slå och styra över ”sin kvinna” – skulle dom hitta en ”kvinnliga man” att styra över och slå?
Skulle dom ha områden dit man kunde gå för att slåss? Skulle dom sitta i grupper och onanera? Skulle dom ha fina blombutiker och köpa blommor till varandra? Skulle dom ha samtalsgrupper hur man är snäll mot varandra? Skulle dom ha terapeuter? Skulle dom hjälpa Ensamkommande flyktingbarn (i övre tonåren)? Skulle dom hjälpa varandra? Skulle dom skicka pengar till fattiga länder? Skulle dom ha Röda Korset och Rädda Barnen?
Skulle dom ha hjälpinsatser för alkoholister och narkomaner? Hur skulle deras filmer se ut? Vilket utbud skulle finnas på TV? Vem eller vilka skulle ta hand om Dom Äldre? Vad skulle vara viktigt i POJKLANDET? Vilket politiskt styrning skulle det vara? Vilka skulle jobba på sjukhusen? Skulle dom över huvud taget ha sjukhus?
Hur skulle livet se ut i FLICKLANDET tro? Skulle det vara eviga diskussioner om hur saker och ting ska skötas? Skulle mammorna hjälpas åt med sina barn? Skulle det vara kollektiva boenden och skulle man laga mat tillsammans? Hur skulle eventuella sexbehov lösas? I landet mittemellan eller med varandra?
Vad skulle vara viktigt i FLICKLANDET? Skolor? Sjukhus? Förlossningsvård? Skulle det finnas militärer?
Skulle kvinnor ta till vapen vid konflikter eller skulle dom prata sej igenom dessa? Skulle det förekomma familjevåld? Skulle det förekomma våldtäkter? Skulle det finnas misshandel och kriminalitet? Droger? Skulle det vara ordning och reda eller fullkomlig kaos? Vilket politisk styrning skulle det vara? Skulle man ta emot flyktingar, hjälpa gamla, hjälpa svaga och fattiga (kvinnor)?
När jag är ute och går med mina hundar swishar cyklar förbi bakifrån och ibland skrämmer dom vettet ur mej! Jag hade kanske tänkt ta ett steg åt det hållet (där cykeln kom swishande)! ELLER så kunde hundarna plötsligt ändrat riktning och gått över gångbanan/trottoaren (eller vad det är vi går på) just precis dit där cykeln dök upp från ingenstans. Det är bara en tidsfråga innan någon av oss blir överkörd!
Så snälla rara cyklister: PLINGA på din cykelplinga! Tuta med din cykeltuta eller ropa ”Här kommer jag!” – vad som helst! – för jag HÖR INTE ATT NI KOMMER!
Varna!
Ropa!
PLINGA!
Jag VET att vi svenskar inte vågar/vill höja rösten, synas eller höras, men just när ni cyklar måste ni våga!
Och blir någon enda person arg för att ni ”skräms” så får ni ta det.
För jag vill inte bli påkörd!
PS. Även ni som åker elsparkcykel måste tuta eller plinga!!
erviluca #mammatillfyrakillar 