Grej efter grej fixas med min nya cykel, men oj vad långsamt och trögt det går. Och det är helt mitt eget fel. Den ena delen är att jag inte KAN vissa saker, den andra delen är att jag inte ORKAR vissa saker och den tredje är att jag tycker det är tråkigt och den fjärde grejen är att jag GÖR ANNAT (tex jobbar och går ut med hundar och…och…och….) och den femte grejen är att jag nuförtiden inte hinner med (eller orkar) lika mycket grejer som jag gjorde förr.
FÖRR kunde jag både jobba och gå på danslektioner och träffa kompisar och fixa med någon cykel och spela gitarr och skriva en sång och gå en långpromenad i skogen och skriva ett långt dagboksinlägg och läsa en bok SAMMA DAG. Typ.
Nu orkar och kan jag bara göra EN grej, efter jobbet/på helgen, och sen måste jag vila. Och tänka. Förr tänkte jag SAMTIDIGT.
Faan för att bli gammal…
… eller inte. För det är rätt skönt också.
Att bara sitta och vila/tänka. Gillar det.
Nåja.
Förrförra helgen gick jag med min cykel till en mack och pumpade däcket stenhårt (!). Fick hjälp av en gubbe som sa ”MER! MER! MER!” när jag tryckte på pumpknappen med ena handen och höll för öronen och blundade med den andra. Han höll själva pumpmunstycket mot ventilen. Huvva, vad läskigt det är att pumpa däck!
Sen cyklade jag hem, glad i hågen: ”ÄNTLIGEN ska jag cykla med hundarna i hundcykelvagnen till en hundpark och så ska dom få leka och jag få njuta!”, tänkte jag.
Vaknade jag upp i VERKLIGHETEN med ett ”PANG!!”.
Nu är det superpunka PÅ RIKTIGT.
Never ending stoooryyyyyy – la la la la la….
erviluca #mammatillfyrakillar 