I natt var en sån natt där det var svårt att sova. Jag vaknade till, snurrade runt och tankarna snurrade och for hit och dit. Mest negativa tankar om hur misslyckad jag är och hur fel jag tänker och att jag aldrig lyckas med något. Varför blir det så med mina tankar? Varför är de så negativa och kritiska?
Jag ville också döda Theo och låg och tänkte på hur jag skulle gå till väga. Detta för att han jamar högt så fort jag går och lägger mig och kör sedan jam-konsert timme ut och timme in, kliver på mig, rusar runt och är såååå irriterande och jobbig, om jag inte tänder och sätter mig upp och läser el dyl. DÅ kan han bli tyst, men så fort jag släcker och lägger mig igen så drar han igång sin konsert och jag blir TOKIG! Jag hatar honom då. I natt stängde jag in honom i buren i badrummet och då sitter han där inne och jamar och jamar, men jag hör det inte det så bra så jag kan somna ändå. Jävla kattjävel!
Varför skaffade jag två hundar och två katter är en fråga jag ställer mig då och då. Och när jag tänker nästa varv tänker jag att jag har någon slags känsla av att ha ”landat” med två hundar och två katter. Suget efter fler djur är borta när jag har två hundar och två katter. Och Suget är så jobbigt att ha inuti sig hela tiden.
Precis som suget efter barn var. Det började tidigt och pågick ända tills jag fick Minsting. Då slutade det. Och det var en sån lättnad.
Finns det några sug kvar?
Det är ett ständigt sug efter att få ingå i ett VI och att få älska och bli älskad. Men jag orkar inte dejta, ragga, leta, lära känna, vara orolig, stå ut och allt annat omkring. Så suget består. Jag vill ingå i ett VIIIIIII!
Det är också ett ständigt sug efter att skriva, att ge ut en bok eller gärna flera. Suget att skriva finns där nästan jämt och det är alltid MÅNGA saker jag vill skriva om. Det svåra är att koncentrera sig på EN historia i taget – ETT ämne i taget.
Livet är hårt.
Grymt, sa grisen.
erviluca #mammatillfyrakillar 