Hur känns det för dej… /erviluca

…när en stor känsla infinner sej?

Hur känns det inuti?

Jag fick nyss en stor känsla inuti – en negativ sådan – och i mej blir det då som en litet ”vulkanutbrott” i bröstet eller kanske i magen… Det liksom ”kokar till” och jag vill hoppa jämfota och skrika (som ett litet barn). Kanske jag morrar lite grann när det brinner till på det sättet eller stönar högt eller ”åh:ar” – ”ÅÅÅÅH!” (ilsket).

Sen vill jag berätta för någon direkt, prata med någon och säga hur knasigt/knäppt/dumt något/någon är och säga vad som hände. Finns det ingen att prata med vill jag skriva det direkt. Om det inte går, vill jag gå en lång promenad (för då kan jag prata högt med mej själv och få mej att både ”förståååå” och/eller tänka om eller lugna mej). Ibland berättar jag för hundarna hur dum någon är eller vilka idioter det finns där ute. Dom är såååå bra på att lyssna och håller ALLTID med mej.

Guuuu´ vad många idioter det finns. Det gör mej beklämd och jag VILL INTE att det ska vara så! Jag VILL att alla ska vilja väl och vara snälla och göra sitt bästa. VILL! VILL! VILL! #stamparigolvet

Med tanke på alla krig som påbörjas/pågår så kan man konstatera att världen är FULL av idioter! Det är inget annat Ren Idiot att starta krig (nuförtiden). Det är BARNSLIGT och DUMT och KORKAT:

”Vi vill ha ditt land! Dumma dej! Ge mej ditt land!”

eller

”Ni får inte bo här! Flytta! Vi bodde här först (för 200 år sedan)!”

eller

”Eran religion är dum och korkad! Alla som har eran religion borde dööö! Bort med er!”

Vi är alla MÄNNISKOR på en enda planet. Håll sams för i helvete! Och ta en promenad eller skriv (!) när ni blir arga och vill något som någon annan inte vill. Och skit i vilken Gud någon annan tror på eller vem som bodde först var. Var bara snälla mot varandra. Och slåss inte! Det hjälper inte. PRATA! Kan ni inte prata med varandra så kan ni….

….ordna fram en tolk….

….eller en medlare….

….eller helt enkelt….

…dra åt helvete! DÄR är det varm och skönt. Och där kan ni stanna tills ni lärt er hantera att ni inte alltid kan få som ni vill (och kanske jag själv behöver gå dit och sitta av lite tid då och då… ).

Men startas det krig blir jag uppgiven, ledsen och besviken. Och ingen vill väl göra mej besviken?

För jag VILL INTE att människan (som art) ska vara så korkad!

VILL INTE!

Men nu skulle ju inte det här inlägget handla om krig utan om Hur känns det i dej när du blir upprörd/glad/överraskad/arg = en STOR känsla?