Jag går nya vägar med mina hundar nu. Det är ju rätt självklart eftersom jag flyttat från södra Stockholm till nordvästra Stockholm. EGENTLIGEN ”kan man inte” byta väderstreck hur som helst när man flyttar inom Stockholms län. EGENTLIGEN borde jag, precis som alla andra, knappt stå ut med ”fel sida av stan”. Men sån är inte jag! Jag står ut med alla väderstreck. Märker ingen större skillnad. Folk är folk var man än är och hus är hus.
”Folk som bor söder om stan är så konstiga…”, säger en tjej.
”Folk som bor norr om stan är så malliga”, säger en annan tjej.
Jag säger att folk är folk överallt. Och det finns knäppa och snälla och fula och korkade och härliga i alla väderstreck. Som tur är!
Just nu tycks jag ha flyttat till dom lite mer kriminella områdena…. Det sprängs bomber runt mej så att jag hoppar högt varje gång och ber en bön till tack att det inte var närmare.
Nog om det.
När jag nu flyttat måste jag hitta nya promenadvägar för mej och hundarna. Dom första veckorna känns alltid lite förvirrade och jag är rädd för att gå vilse och vet inte åt vilket håll jag ska gå eller vilka promenader som ska bli en vana och vilka jag ska skippa.
Nu har jag hittat dom.
Jag går en jättelång (ca 1-2 timmar lång…fast hur långt jag än tycks gå kommer jag sällan upp i över 10 000 steg på en promenad – DET är irriterande! Jag kommer upp i 11-12000 steg på en dag, men jag vill komma över 10 000 steg på EN promenad!). Lösningen är att inte titta på stegmätaren. Då kan jag vara nöjd med känslan bara, och ”vi gick långt” = nöjd.
En promenadväg går som i en liten rund slinga i skogen. Den är mysig. Lagom lång-kort. Där kan Matilda gå lös och då njuuuuter hon! Annars får hon gå kopplad mer nuförtiden. Det hatar hon. Då lufsar hon bakom mej motvilligt och lite surt. Plötsligt tvärstannar hon och så vill hon nosa på något Viktigt åt Andra hållet. Det får hon inte. Då blir det dragkamp. Jag vinner. Alltid.
Nåja.
Jag har gått denna lilla slinga i skogen i princip varje dag åt samma håll, men igår bestämde jag att gå den åt andra hållet. Och att vara jag då är oerhört fascinerande! Min hjärna har NOLL och INGEN förmåga att känna igen omgivningen om jag går åt andra hållet. Den har NOLL förmåga att inuti sig vända på allt! Noll! Så att gå denna slinga åt andra hållet är för mej en Helt Ny Upplevelse! Igår blev jag riktigt fascinerad över detta fenomen och undrar om det är fler som har såna hjärnor?
Är det det?
erviluca #mammatillfyrakillar 