Dagsarkiv: 29 juni, 2012

När jag tänker på min mamma, och på  allt hon givit mej, så blir jag lite rörd, för jag börjar inse att hon givit mej så mycket mer än jag förstått.

Och grejen är ju den att när man är liten tror man att allt man ”får” och lär sej, är så självklart: ”Alla barn får säkert det här på samma sätt med sin mamma”, lite grann så.

Allt är så självklart!

Man sitter ju inte och är TACKSAM över att man har en mamma som kärleksfullt kramar en godnatt, plåstrar om en när man har ramlat, eller sjunger sånger när man ska somna. Det är bara Självklart och Så Gör Mammor.

Och NU när jag är vuxen, VET jag att mammor gör väldigt olika. En del gör inte ens bra.

EN sak jag kom att tänka på idag är alla barnsånger mamma lärde oss. Jag har en känsla av att vi alltid satt i hennes knä och sjöng sånger ur boken ”Nu ska vi sjunga,” med mamma klinkande på piano till. Vi lärde oss ALLA sånger i den sångboken. Och för mej var det så SJÄLVKLART att ALLA barn kan ALLA sånger ur boken ”Nu ska vi sjunga”. Punkt.

Mamma lärde oss också namn på blommor. Jag älskade att plocka blommor när jag var liten, och plockade ofta buketter till farmor, mormor eller mamma. Och mamma tjatade ”Vad heter DEN blomman? Vad heter DEN blomman?” och vi suckade och rabblade: ”Blåklocka, smörblomma, midsommarblomster, prästkrage, humleblomster…etc” och i bakhuvudet fanns: ”Så här gör ALLA mammor!”.

Men så gör inte alla mammor.

Jag är SÅ tacksam över att jag kan så många namn på vilda blommor och att jag kan alla sånger ur ”Nu ska vi sjunga”.

Och oj vad jag har sjungit för mina egna barn! ALLA sånger jag kan! Plus lite till – hittade på egna också.

MINNS dom sångerna jag sjungit för dom?

Nope. Tror inte det.

Men I did it, anyway. Or my way.

Och KANSKE sångerna dyker upp i deras bakhuvuden när dom står där, fyllda med kärlek, lutade över sina barns spjälsängar och ska få sitt lilla barn att somna…Kanske. Kanske inte. Man vet aldrig.

Nu när mamma ligger där, krasslig, på sjukhuset, tänker jag på att jag borde varit mer tacksam, och jag borde tala om för henne hur tacksam jag är.

 När hon kommer hem. Eller i morgon.

Jag skulle bara cykla till ICA för att köpa fredagskycklingen (till mej), men hamnade av någon underlig anledning på SKO-affären…Vet INTE hur det gick till…

…och HOPPSAN, det var REA där med! Vilken (o-) tur!

Och jag behöver nog ett par skor till, som både går till jeans och kjol, och som är snygga och kvinnliga och sköna SAMTIDIGT, för såna skor BORDE ju finnas….

….och dom fanns!

Tjosan!

NÄSTAN såna...

Två par fanns det! Tre, om dom sötaste hade funnits i min storlek…

Jag sa till affärstjejen där att jag inte visste vilka av skorna jag skulle köpa, och så bad jag henne räkna ut vad vart och ett av paren skulle kosta när man dragit av rea-procenten….

….fast jag bad henne INTE räkna ut vad båda paren skulle kosta TILLSAMMANS, med procenten avdragen…

…men så HOPPSAN råkade hon göra det ÄNDÅ!

Nästan såna, men ändå inte...

Och jag sa att det var jag nog inte värd ändå…eller är jag det? frågade jag….

Hon skrattade och sa att hon nog trodde det (förstås!), men så la hon till att det är väl plånboken som bestämmer….

…och då sa jag att lägenheten just blivit såld och att jag fick lite mer över än jag trott…

…och då tyckte hon absolut att jag var värd två par skor….

Så nu går jag omkring i det billigaste paret, för att man måste ju gå in sina nya skor!

Och hundarna tittar förvånat på mej: ”Hon sätter på sej skorna och STANNAR INNE!?!?”, och så blir dom alldeles förvirrade.

Dom är rätt snygga, mina nya skor!

Och sköna.

Och kvinnliga.

🙂

Because I´m worth it!

Mamma mår dåligt och det oroar mej. Oron hjälper ju inte mamma alls, men den går ju inte att stoppa….Helst skulle jag vilja hjälpa henne på något sätt.

Lättad pga att min ekonomi nu ordnar sej, efter att jag sålt lägenheten nu och den Pressen är över. Puh!

Det är liksom ”Puh!” (lättad) och ”Pust!” (orolig) SAMTIDIGT!