Det är inte säkert att ”hemma” är där man bor.
Jo, ens eget HEM är ju hemma, förstås, och talesättet ”Borta bra men hemma bäst”, stämmer, tycker jag – att man liksom kommer hem från en resa och sjunker ner i soffan, slappnar av, pustar ut och känner: ”Ååååå, heeemmmaaa! Sköööönt!”, hur mysigt man än haft det Borta.
Men när man verkligen känner efter, var i landet/världen är ”hemma”?
En del har kanske alltid bott på samma ställe, på ett ungefär, och då är väl kanske ”hemma” just där dom alltid bott – sådär lite enkelt.
Jag vet inte, för jag har aldrig bott på ett och samma ställe. Men eftersom jag insett (för länge sen) att ”allt finns”, så kan jag tänka mej att det finns människor som bott på ett och samma ställe hela sitt liv och ändå inte kännt sej ”hemma”.
”Hemma” för mej är min lägenhet – mitt hem – men det känns inte som jag bor ”hemma”/i ”min” stad. Jag känner mej ”nyflyttad” (fortfarande, efter 11 år här), och inte rotad. Ofta funderar jag på när jag ska ”flytta HEM”, och var det är någonstans.
Förr kände jag alltid att Sala (där jag vuxit upp) är ”hemma”, men så kommer jag dit….
…och känner mej ”borta”.
Min ex svärmor sa alltid ”hemma” om sin födelseort Karlskrona, trots att hon flyttade därifrån då hon var 7 år (till Stockholm).
Min syster har sagt att hon ”hittade hem” när hon flyttade med sin familj till Sigtuna för ett par år sedan, så nu är hon ”hemma”, trots att hon aldrig bott i Sigtuna innan dess.
Jag vill också hitta hem.
Tänk om man aldrig gör det….
Min mormor och morfar flyttade från Helsingborg till Sigtuna när dom var i 50-årsåldern, och vad jag förstod kände sej morfar aldrig hemma i Sigtuna, utan längtade alla sina resterande år i livet (ca 40 år till!) tillbaka till Helsingborg.
Var är ditt ”hemma”?
erviluca #mammatillfyrakillar 
Hemma är där jag bor nu i byn där vi tog över pappas föräldrahem 1981. Har alltid känts som hemma här. Man andas liksom ut. Rötterna är nere i myllan liksom. När man åker in på gårdsplanen är det som att ta av sig sitt yttre skal och man kan vara sig själv. Nu råkar familjen bo här också. Mamma och pappa i stora huset här på gården, själv bor jag i vår gamla renoverade sommarstuga och min syster och hennes familj två hus bort i radbyn så det gör sitt till det med. Bott borta i omgångar i 5 års perioder men ja, det är hemma här och Värmland är hemma. Få förunnat idag att kunna bo på det stället man växte upp. Vi flyttade hit från stan när jag var 13 och har bott mer i stan än här egentligen men då alla somrar har tillbringats här så är det här man hör hemma.
GillaGilla
Åh, vad härligt det låter! ”Aaaavundsjuk, jag är så aaavundsjuk!” 😉
GillaGilla
Enligt Marvin Gaye var det där man la sin hatt.
GillaGilla
enligt Paul Young i nyare version också!!
Pappa Hasse, kan du kolla din skräppost?
Alla mina kommentarer hamnar där och jag har försökt uppmärksamma dig på det!!!
Hoppas det är ok Erviluca att jag kapar tråden?
Hemikram till er båda.
GillaGilla
”Kapar”? Näää, skriv vad du vill! Förresten hamnar dina inlägg till mej också i skräpposten av och till. Jag undrar varför…men jag rättar till det iallafall…
Kram!
GillaGilla
Ja, för en del är det ”wherever I lay my hat…”, men inte för alla, fadderalla! Det var DET jag ville komma åt. Att ”hemma” är olika för alla. Typ.
GillaGilla
För mig är mitt hem där jag har mitt hjärta ♥
Hemikram
GillaGilla
Och ditt hjärta har du i ditt bröst, så det är alltså precis där du är hela tiden! Skönt för dej. 😉
GillaGilla
fast mitt hjärta, alltså det jag älskar är min familj, så var som helst där min familj är samlad känner jag mig hemma =0)
Hemikram
GillaGilla
Härligt! När man är separerad är inte familjen samlad så himla ofta….men det ÄR härligt att ha ALLA omkring sej, det håller jag med om!
GillaGilla