Det är inte säkert att ”hemma” är där man bor.
Jo, ens eget HEM är ju hemma, förstås, och talesättet ”Borta bra men hemma bäst”, stämmer, tycker jag – att man liksom kommer hem från en resa och sjunker ner i soffan, slappnar av, pustar ut och känner: ”Ååååå, heeemmmaaa! Sköööönt!”, hur mysigt man än haft det Borta.
Men när man verkligen känner efter, var i landet/världen är ”hemma”?
En del har kanske alltid bott på samma ställe, på ett ungefär, och då är väl kanske ”hemma” just där dom alltid bott – sådär lite enkelt.
Jag vet inte, för jag har aldrig bott på ett och samma ställe. Men eftersom jag insett (för länge sen) att ”allt finns”, så kan jag tänka mej att det finns människor som bott på ett och samma ställe hela sitt liv och ändå inte kännt sej ”hemma”.
”Hemma” för mej är min lägenhet – mitt hem – men det känns inte som jag bor ”hemma”/i ”min” stad. Jag känner mej ”nyflyttad” (fortfarande, efter 11 år här), och inte rotad. Ofta funderar jag på när jag ska ”flytta HEM”, och var det är någonstans.
Förr kände jag alltid att Sala (där jag vuxit upp) är ”hemma”, men så kommer jag dit….
…och känner mej ”borta”.
Min ex svärmor sa alltid ”hemma” om sin födelseort Karlskrona, trots att hon flyttade därifrån då hon var 7 år (till Stockholm).
Min syster har sagt att hon ”hittade hem” när hon flyttade med sin familj till Sigtuna för ett par år sedan, så nu är hon ”hemma”, trots att hon aldrig bott i Sigtuna innan dess.
Jag vill också hitta hem.
Tänk om man aldrig gör det….
Min mormor och morfar flyttade från Helsingborg till Sigtuna när dom var i 50-årsåldern, och vad jag förstod kände sej morfar aldrig hemma i Sigtuna, utan längtade alla sina resterande år i livet (ca 40 år till!) tillbaka till Helsingborg.
Var är ditt ”hemma”?
erviluca #mammatillfyrakillar 