Dagsarkiv: 13 juni, 2012

En fantastisk kvinna och mamma! /erviluca

http://svt.se/2.149955/1.2364123/blommorna_i_lagrets_skugga

Jag såg en dokumentär om en flicka som bodde i ett afrikanskt land. Så var hon tvungen att fly till något grannland, då ”hennes land” råkade i krig. Så bodde hon i ett flyktingläger. Hon blev intervjuvad av en dokumentärfilmare/journalist. Hon längtade tillbaka till sitt hemland. Det var trångt och smutsigt i flyktinglägret och dom var mycket fattiga och levde på svältgränsen hela tiden.

Långtråkigt var det också, för tiden gick mest åt till att vänta. Vänta på att få flytta därifrån. Tiden gick och åren gick…

Filmaren åkte hem och levde sitt liv, men återvände sedan till flyktinglägret. Flickan var nu 15 år. Hon fnissade lite under intervjun och berättade att hon blivit kär och att hon skulle gifta sej med en man som åkt tillbaka till deras hemland och att han väntade på att  hon skulle komma efter.

Åren gick och filmaren levde väl sitt liv, men så återvände han igen, och sökte upp flickan som nu blivit kvinna. Hon berättade att hon återvänt till sitt land, gift sej och fått tre barn (pojke, flicka, pojke), men att det utbrutit nytt krig och att hon och hennes familj återigen blivit tvungna att fly till flyktinglägret i det andra landet.

Men nu var livet mycket svårare för henne: Hennes man och hennes släkt hade sagt att hennes dotter måste bli omskuren. Hon hade vägrat. Hon hade blivit misshandlad och behandlad på alla möjliga olika dåliga sätt, men hon hade skyddat sin dotter och vägrat. Då hade hon blivit förskjuten och utesluten ur all gemenskap.

Hon byggde sej en hydda och runt hyddan byggde hon ett högt staket av pinnar, för att skydda sej. Barnen kunde inte gå i skolan och kunde inte vistas utanför tomten eftersom dom då blev utsatta för övergrepp. Hur hon klarade sej både fysiskt och mentalt förstår jag inte, men hon klarade det och överlevde.

Åren gick till att vänta på att få flytta ifrån flyktinglägret och få visum/inresetillstånd till USA, där hon hade sin mamma och bror. Åren gick…och gick…och gick…

Vilken kvinna!!!

Hur sjutton överlever man mentalt och psykiskt och fysiskt och hela fadderullan?!? Hur orkar man stå emot? Hur orkar man vara så ensam och utstött?

Hon fick till slut resa till USA med sina tre barn, och togs emot av sin bror, hans fru, deras barn och mamman. Det var ett kärt återseende.

Jag vet inte hur det gick sen, för filmen slutade…

…men jag hoppas hon har ett lugnt och skönt liv idag och slipper förföljelse och övergrepp. Säkert är det ju  inte.  Hon är ju svart, i ett ”vitt” land. Och muslim. Och ensamstående mamma….

—————————————————————————-

En fundering:

Jag tror jag ska bli dokumentärfilmare när jag blir stor….