Dagsarkiv: 5 juni, 2012

Det finns Hjältar i Verkligheten.

Igår såg jag en på Kunskapskanalen på TV: Richard Hodes.

Han är läkare, och vad jag förstod specialist på ”krokiga ryggar”, och att operera dom så att dom blir raka. Han har tydligen arbetat i Etiopien i 25 år, men dessförinnan arbetat mer eller mindre ideellt i många flera länder och både hjälpt sjuka och utbildat människor.

Han berättade bl a att han för ”några år sedan” träffade på två pojkar, som behövde opereras, men eftersom dom var föräldralösa och varken hade pengar eller någon vuxen som tog hand om dom, adopterade Richard båda två och så fick hans sjukförsäkring betala för operationerna och därefter fick dom bo hos Richard.

 Detta upprepades vid flera tillfällen och nu har han 14 adopterade barn i olika åldrar som han både hjälper medicinskt och försörjer samt har boende hos sej. När dokumentären gjordes flyttade ytterligare en pojke in i hans hus, med en svårt deformerad ryggrad. Trots att läkaren bestämt att ”det fick räcka” med 14 barn, kunde han inte ”avvisa” den här sista killen, utan han fick också flytta in och blev opererad och adopterad.

Man fick också se honom gå omkring i olika små byar och dela ut mediciner till människor, ge en spruta här och en där och han var så otrolig med sin humor och sin härligt kärleksfulla sätt!

Vilken människa!

Det FINNS änglar på jorden, säger jag bara.

”Komma här och småtjaffsa om brödsmulor på diskbänkar och muggar som inte plockas bort av ”rätt person”, kan jag tänka….Snacka om oviktigt!

Snacka om vad som är VIKTIGT egentligen här i världen!

Jag får lust att ta första bästa plan till Etiopien och hjälpa Richard med det han gör! Kanske avlasta honom lite, så han får lite semester också…

…eller som han berättade att det var en 15-årig kille från Canada i byn och hälsade på, och när han såg att barnen satt utomhus i ”skolan” dom hade, samlade han ihop pengar (när han kom hem igen) på olika sätt, fick ihop 5000 dollar och skickade pengarna till byn. Där byggde dom ett litet skolhus, och från att ha varit 12 skolbarn, blev det 50! Och en lärare (15-årig flicka från byn).

Det är viktigt att Göra Skillnad. Helst för såna som har det svårt. Eller bara sämre. Eller bara för ”grannen”…..

Det är viktigt att göra skillnad.

ERKÄNN Sanningen för dej själv, dvs att du inte alltid är riktigt sann och att du inte alltid talar Sanning.

Dom flesta TROR det, men då ljuger dom för sej själva, för som vuxen kan man inte TALA SANNING jämt. Det går inte, om man ska fungera i dom sociala sammanhangen.

När din chef ställer en fråga, tex; Kan du verkligen säga SANNINGEN då – den du känner där inne i magen – när du VET att det kommer att göra att du hamnar i ”dålig dager”, kanske inte får din lön höjd eller måste förklara dej i ”280 år” bara för att du tycker och tänker och känner som du gör?

Nej, du säger inte Sanningen.

Och när din fru frågar om du tycker att hon ser tjock ut i ”den här tröjan”….och du innerst inne tycker att hon alltid ser lite tjock ut (MEN DET GÖR INGET! tycker du), och du VET att hon ”går under” om du säger: ”Ja, du ser rätt tjock ut, men du är ju tjock också!”, och du startar ett ”tredje världskrig” om du säger så; Svarar du ärligt ändå?

Eller när din make frågar om du någonsin fejkat orgasm med honom…Svarar du då: ”Ja, jag gör det varje gång jag inte känner för att ha samlag, men har det ändå, för din skull, och jag tycker det drar ut på tiden, så jag vill att det ska ta slut någon gång, och jag vet att du väntar på att det ska gå för mej….”

Näe, det tror jag inte.

Så kom inte och påstå att du alltid talar sanning!

För då ljuger du.

Igår, när jag gick min långpromenad med hundarna i skogen, gjorde jag en hel barnbok på rim!

Den blev så bra! Jag gick där och skrattade för mej själv om Rultiga Rut och Barnsliga Bengt, och alla andra roliga figurer som figuerade i min bok…..

…och så kom jag hem, tittade på blocket som låg framme på vardagsrumsbordet, och tänkte: ”Jag skriver ner det fort! För hand! Innan jag glömmer!”

Sen hittade jag ingen penna….

….och så var jag så superhungrig….så jag nästan höll på att svimma (! SÅ hungrig blir jag – och fort går det: Från 0 till 100 på 3 sekunder – jag lovar!)….

…så jag var tvungen att göra något att äta, OCH äta….

…så Präktiga Per och Busiga Barbro får vänta.

Hoppas dom kommer tillbaka – lika roliga och tokiga som dom var i mitt huvud…..

…i skogen….

…igår…..

…och att jag hinner skriva ner det innan det försvinner igen!