Omtumlande och läskigt/erviluca

Igår kväll när jag stod och torkade av diskbänken i köket, fastnade plötsligt båda mina ögon tittandes till höger. När jag försökte titta åt ett annat håll, satt ögonen liksom fast. Jag blev rädd! Jag gick in i Minstings rum, där han satt och spelade dataspel, och satte mej på golvet och blundade och sa till honom att ”mina ögon har fastnat åt höger, och om det inte släpper snart måste du ringa 112!”

Han tittade på mej och sa ungefär: ”Varför då?”

Jag svamlade något om blodpropp eller liten hjärnblödning, för det var så jag tänkte, och så satt jag där blundandes och försökte andas lugnt och tänka klart. När jag sedan tittade upp igen, följde ögonen med igen, och det var ”över”. Jag kände mej uppskakad och rädd, och orolig kring vad som hänt i skallen, och tänkte att det ”..kanske var början…på…?” Något??

Jag la mej i soffan och försökte att inte känna efter för mycket, samtidigt som jag kände efter, hur jag mådde. Jag var trött, precis som alla andra dagar, hade huvudvärk, precis som alla andra dagar (den här veckan) och kände mej  yr och matt (men tänkte att yrheten och mattheten hade med ”chocken” att göra…eller inte…).

Sen tänkte jag att jag måste:

– gå ut med hundarna

– fixa mjölk (den var helt slut)

– lägga Minsting

– ta emot Mellan, som varit på skolresa (han skulle komma hem mitt i natten!)

– ha liiite koll på när Storing kom hem (han var på Gröna Lund).

Jag gjorde allt ovanstående, men hade hela tiden i bakhuvudet att jag kunde ”få en stroke” el dyl …vilket var en otäck känsla. Eller ”tänk om det var en liten propp/hjärnblödning”….osv.

Ja, jag kanske är lite dramatiskt, men so what?? Ögon-fastningen var en riktigt otäck upplevelse!

Idag funderade jag på om jag skulle vara hemma från jobbet, men ”varför?” liksom? För att vila? Men det är kanske inte vila som behövs? Och att vara ensam är kanske ingen bra idé om man ska få en propp eller hjärnblödning…?

”Äsch, jag skiter i det!” tänkte jag sen. ”Blir det något så blir det, blir det inte så blir det inte!”….och så gick jag till jobbet och tänkte låtsas som om det regnade…..

….vilket det gjorde: Det öste ner!

Men så började jag fundera igen: ”Tänk om det är en förvarning för något…tänk om….”. Så då ringde jag ”Vårdguiden” där jag först fick prata med en sjuksköterska, och sen en annan – båda sa: ”Kontakta din husläkare och be att få en tid idag! Om du inte får någon tid hos din husläkare – åk till akuten på det sjukhus du tillhör!”

Så det har jag gjort nu. Men jag får inte träffa min vanliga husläkare, för hon är ledig, så jag får träffa en annan.

Men jag, som är så ”misstänksam” mot läkare och vad dom kan åstadkomma, ser framför mej hur hon gör lite undersökningar hur jag ska peka hit och dit, och gå och stå på olika ställen, kanske hon tar något prov också…och så var det inget mer. Och jag vill INTE åka till något sjukhus och sitta i ett väntrum i 14 timmar och vänta på en undersökning, som genomförs och som sedan visar….nada!

För så är det.

Undersökningar visar nästan alltid nada och man står på ruta 1 igen, som från början.

Men, men det är väl antagligen bra för att åtminstone utesluta vissa saker/tillstånd/sjukdomar.

Fan, vad jobbigt! Jag vill inte bli undersökt!

Orkar inte!

Vill helst bara gå och lägga mej och sova!

…………………………………………………………..

Har nu varit hos läkare som sa att hon nog kunde avvisa att det skulle röra sej om blodpropp eller någon liten blödning i hjärnan. Hon trodde jag haft kramp i ögonmuskulaturen, men visste inte säkert, eftersom hon aldrig förut träffat någon vars ögon fastnat….

As I thought.

Men det är ju bra att få proppen och blödningen utvisad, eller vad det heter…

Nu vill jag verligen gå hem och soooova!