Månadsarkiv: maj 2012

Jamen FATTA vad dum i huvet jag är!

Helt ”bakom flötet”, men ”åååååh, vad töntigt och GAMMALDAGS att säga bakom flötet – DESSUTOM!”

Men ”Ååååååååååh!!!!”  jag fattar ju INGENTING och NADA. Och är Helt Korkad. Dessutom är jag ”rätt tjock och borde motionera”.

Igår var jag så hopplös att Mellan ”……tänker flytta till pappa och bo där på heltid och ALDRIG MER träffa dej!!”

-”Å, kära nån!” sa jag. ”ALDRIG MER??”

-”Aaaa…” fräste Mellan.

Jag fick lust att pussa honom på pannan, men vägde fördelar mot nackdelar med detta en stund, och beslutade mej för att inte göra det…..

-”Tänk om JAG vill träffa DEJ då?!” frågade jag vänligt.

-”De fåru inte!” fräste han.

-”Det får jag visste!” sa jag och kastade mej över honom och kittlade honom.

Men VARNING – jag hade glömt – OM man kastar sej över en son som är nästan 2 meter lång, och rätt så stark, så får man alltid igen tusenfalt! Oftast genom (hårda) boxar på övre delen av armen.

Nåja. Det var värt några små blåmärken på överdelen av ena armen….Jag fick iallafall ett leende.

Ett leende från en butter tonårskille är GULD värt!

…………………………………………………….

PS. När jag några timmar senare meddelade Mellan att han FÅR bo hos pappa heltid under en tid, hade han ångrat sej, och ville bo hos mej iallafall….

…..men sen ändrar han sej igen…och igen…och igen….

Det är inte lätt att vara en ”hormonstinn tonåring”… DS.

Om man är trött och sliten,  orkeslös och allmänt slöööö, så är det skönt att gå till doktorn som tar lite prover och säger:

”Järnbrist! Ta järntabletter!”

Klart. Liksom.

Eller om man har ont, ont, ont i armen och går till doktorn, och hon säger:

”Muskelinflammation! Här får du meducin!”

Det är inge kul att gå till doktorn och ha lite ont här och där, känna sej trött och sliten, och ”troligen ha allehanda sjukdomar” – iallafall i huvudet (!) – och så säger doktorn:

”Inga fel. Du är frisk”.

Då vill man säga: ”Leta mer! Jag har troligen….cancer! Eller nåt”.

Man vill inte höra att det ”kanske är psykiskt” heller, för då blir det ju jättesvårt! Hur tar man tag i det, liksom? Ska man ändra hela sitt liv, eller?

….skriver terapeuten…he he he!

Så igår när jag fick ett brev från min doktor: ”Du har järnbrist! Ät järntabletter!” så blev jag så LÄTTAD: ”Yesss! Det finns en FÖRKLARING till min orkeslöshet! Tjohoooo!”

Jag blev NÄSTAN pigg.

Not.

Men ändå.

Här ska tas järntabletter så det smäller om det!

Nu jävlar ska jag bli pigg!

….fast det tycker jag inte sådär RAKT AV, bah! Men IBLAND var det bättre förr.

När man flyttar tex.

FÖRR anmälde man att man skulle flytta och så ändrade Postverket (eller Skatteverket?) på ens adress. Klart.

Sen skulle man säga till Televerket och TV också. Klart.

(Googlad bild av ett Elverk).

Så bad man om flyttning av sin el-leverantör också, som var….(minns inte!), men det var EN el-leverantör. Klart.

När man kom till den nya adressen pluggade man in sladdarna i dom hål som fanns och så var det…KLART!

NU…..

Herre Gud!!!

Det är ju liksom FRITT VAL! Hallelujah, så dumt! Och knepigt och komplicerat för oss ”väljare”. Fifaan!

Hur faan ska man veta vem som gör vad i alla ledningar och sladdar, som ibland faktiskt ser ut som EN enda sladd/ledning. Nähädu! Så enkelt är det inte. Det är EN som levererar från ena hållet och en från andra, och så var det en i mitten också, och så ska man ha koll på vem man ska ringa när det går fel….(och när man ska flyttanmäla!)….

…fast då måste man veta VEM som ska föra mina samtal från punkt A till punkt B, för dom måste ju också passera punkt Q!

Typ.

Och självklart ska jag förstå och veta att ”Tokbolaget” bara för strömmen/orden/TV-grejset/internetet en liten bit, och att sedan ”Snurrbolaget” för sakerna vidare en liten bit, men bara till ”muddefjodden” och sen kommer det vidare med ”Snårbolaget”.

Och givetvis fattas det en sladd!

Fast det heter inte ”sladd”, förstås (fast det ser ut som en sladd)! Det heter givetvis ”kabel” eller ”internetanslutning” eller ”fjuddelången”. Och givetvis förstår killen i telefonen INGENTING när jag säger ordet ”sladd”.

-”Har du någon HDMI-blutteblatt??” frågar killen.

-”Eeeeeh?!? Hur ser den ut??” säger jag och vill bara lägga på luren, för jag VEEEET att han kommer att säga förton olika konstiga ord till som jag varken vet om jag har, eller vad det är.

Storing rycker in.

-”Vad är det här?? Det ser ju ut som en LUCKA!” säger han och griper tag om en fyrkantig sak på väggen och sliter.

”TJONG!” så lossnar halva grejen och fram tittar tre små ”hål”.

DÄR ska man tydligen stoppa något! Vi provar några olika varianter och får igång TV:n!  (efter en vecka utan TV….)

Jag tänker på alla som är ÄLDRE än jag (om det nu handlar om åldern…) och alla som är ÄNNU MER förvirrade och förstår ÄNNU MINDRE av alla moddefjonger och kantalonger, sladdar och grejer:

För visst finns såna?!

STACKARS DOM!!!

…..och ett gott råd:

FLYTTA ALDRIG!!!

Googlad bild (inte "mitt land")

Jag vill åka ut till landet  – till ”mitt land”.

Huset på kullen med liten swimmingpool intill, en liten bagarstuga med öppen spis och med en smutsig vind där vi lekte Ryska Posten som barn.

Googlad bild (inte "min lada").

Med en stor L-formad lada längst ner i backen, med spännande övervåning där man kunde klättra på stockar högt uppe vid taket, fast man inte fick…

…och en liten lucka, där höet kanske åkte in en gång i tiden, men där vi satt och dinglade med benen och spanade efter grannens söner.

Jag skulle vilja åka dit just nu, och gå ut tidigt på morgonen och sätta mej på förstutrappen med en kopp kaffe, lyssna på fågelkvitter, och höra syrsorna vakna i gräset omkring.

Jag skulle luta ryggen mot den vita stolpen  på förstubron, och spana över den stora gårdsplanen…och låta hundarna skutta runt i friheten på tomten. Jag skulle njuta åt deras lycka.

Efter en stund skulle jag blunda och även luta huvudet mot stolpen och bara försjunka i stillheten och tystnaden. Kanske skulle tankar komma, kanske inte. Förhoppningsvis inte. Jag skulle vilja att hjärnan för en stund blev tom. Helt tom.

Och jag skulle vilja slappna av i stunden och nuet.

Det längtar jag efter – MYCKET – just nu.

Men det finns inget ”landet” längre, och ingenstans att åka och ”coola ner sej”….

Så jag får nöja mej med att Drömma och Fantisera.

Jag har tappat farten.

Fast jag kanske inte hade någon fart in the first place. Ordet fart passar inte om man lägger till engelska ord efteråt, kom jag just på….men what the heck!

Jag är som en bil utan bensin, hackar och hostar mej fram…näe, inte framåt utan mer stillastående hoppande.

*host host host*

Både i Verkligheten och bildligt talat.

Kraften – the force – is gone!

”May the force be with you!” sa ”dom”….

…men inte till mej.

Eller så sa dom det till mej, men det blev inte så, iallafall. Man måste ju liksom tankas med Något för att bli tankad så att säga.

Whisky funkar inte, kan jag säga.

Vila? Kanske.

Men att försöka vila omgiven av kartonger på höjden och tvären, till hälften urplockade….eller inte….

…är inte lätt.

Fast det går, ”…with a little help from my friends…”..not! Men med hjälp av whisky går det.

Whiskeyn hjälper mot hostan också (jag är faktiskt superförkyld!).

Så två flugor går åt på en gång! Det är ju rätt bra.

Jag skulle vilja ha allt klart hemma. NU!

Jag vill vill vill vill!

Men det hjälps inte att bara vilja. Man måste göra också.

Men jag orkar inte. Eftersom jag är tom. I tanken. Inte i tänkartanken, utan i livstanken. Energitanken. Orkatanken.

Bara så du vet.

Jag har fått en blogg-award av Hemimamma (se hennes sida via min högerspalt) och blev jätteglad för det!!

TACK, kära Hemimamman!

Nu är det meningen att jag ska nominera 15 andra bloggare också, MEN problemet är att jag inte läser 15 andras bloggar! Jag läser i princip bara…två! Men dom två nominerar jag!

Dessa två är:

– Islin

– Pappanhasse

(….även deras bloggar kan ni ni klicka på här till höger)

GRATTIS till er två!

Ni äger!

FANFAR!
..................................

I denna award ingår också att skriva 7 saker om sej själv här, så då gör jag väl det:

– Är intresserad av, och nyfiken på, människor (speciellt barn!) och våra beteenden.

– Är intresserad av, och nyfiken på, hundar och deras beteenden.

– Flyttar ofta (nu nyinflyttad, så det kanske tar något år…innan nästa flytt…)

– Har fyra söner (fantastiska, vackra, underbara och snälla!).

– Älskar att skriva!

– Skulle vilja prova att måla i olja.

– Undrar när jag kommer att ”bli vuxen” (KÄNNA MEJ vuxen…liksom…inuti)…

Nedanstående skrev jag den 30 april 2012, men hann inte lägga in, för jag var tvungen att ”göra något”.

Jag hade nämligen en självutnämnd slavdrivare i mitt hem, vid detta tillfälle, vid namn Stenis…(…fast jag ska inte vara dum nu: Han slavade rätt bra själv också).

Det här skrev jag innan jag blev avbruten:

Sista dagen här.

Njuter vi? Firar att det är Sista Dagen i den här lägenheten?

Näe, vi sitter på olika ställen, med halva bohaget i Nästa Bostad, trötta och slitna….undrande ”VAR är sladden/internetuppkopplingen/kläderna/tallrikarna etc???” – irriterade över att det inte ”Funkar”, livet!

Livet funkar inte när man flyttar.

Livet funkar inte ”mittemellan”.

Men vi hoppas att I morgon är Första Dagen på Resten av Våra Liv!

Och att det bara kan bli bättre!

Eller??