Månadsarkiv: maj 2012

”På med boxningshandskarna, för nu ska här slåss!” tänkte jag – arg över att Bredbandsbolaget (som funkat så bra för mej i så många år innan…) trasslade och bökade med mej.

”Vi skickar en gubbe”, sa dom, om och om igen. Men ingen ”gubbe” dök upp!

”Jävla skit!” tänkte jag och bjöd in Telia istället för att sköta bredbandet.

Hokus Pokus, så var det fixat på bara något dygn!

Bredbandsbolaget fortsatte säga att dom skulle ”skicka en gubbe”. Han skulle komma både bittida och sent, vid olika tillfällen. 

Men ingen gubbe dök upp.

Bredbandsmänniskorna jag pratade med i telefonen lät sååååå unga och sååååå trevliga! Dom ville verkligen hjälpa till! Det hörde jag lång väg! Det var ju inte deras fel att ingen gubbe kom och ”lagade” felet.

Tror jag.

Jag kunde ju inte bli arg på budbäraren, liksom….men vem skulle jag bli ARG på då?

Hela skiten.

Jag bestämde mej för att SÄGA UPP skiten. ”Nu är det färdigt!” liksom. ”Nu har dom satt sin sista potatis!” typ.

Fast jag visste ju innerst inne att jag ”skrivit på” något som handlade om….1-2 år…”Ojdå!” och ”Hoppsan!”. Hur kommer man ur ett sånt ”lovande” liksom?

När jag pratade med en kille på Bredbandsbolaget sa han att  avtalet inte kunde brytas förrän dom misslyckats med att fixa bredband åt någon i 3 månader! Så stod det liksom i deras ”lag”, eller nåt.

”3 månader!?!” tänkte jag. Då döööör vi ju! Typ.

Iallafall jag, för mina söner hade troligen smulat ner mej i någon köttkvarn…för DOM bryr sej inte ett skit om att INTE skälla på ”budbäraren”…… som i DERAS fall var deras kära mamma.

Så jag satte på mej boxhandskarna och laddade för en Mental Match med bredbandsbolaget, skrev ett lagom långt, och lagom ilsket brev (klokt och ilsket, UTAN fula ord – intelligent, var det nog t o m….*klappar mej själv på axeln*) som jag skickade via mail idag på eftermiddagen….. (för Bredbandsbolaget har ingen adress – dom sitter nog i Cyberspace någonstans….).

Så gick några timmar.

Så kom jag hem.

För innan jag kom hem var jag inte hemma (viktig information!).

Jag skruvade ihop en nyinköpt SKITSNYGG golvlampa, och sen startade jag datorn.

Alldeles nervös öppnade jag mailet från Bredbandsbolaget – beredd att få hjärtklappning och magont…..

…… och boxningshandskarna låg beredda.

Meh! Va?! Dom bad om ursäkt och bad om mitt kundnummer och sa att dom genast skulle avsluta mitt abonnemang (eller vad det heter)!

Eeeeeeh…..va?!

Jag blev så förvånad att boxningshandskarna gick upp i rök, och jag skrev ett blogginlägg i bara farten!

😉

När man är 5 är det mesta kul

och man längtar ofta till jul

eller sin födelseda´

Däremellan mår man mest bra

När man är 10 är man rätt bekymmerslös

ganska glad och kanske en rätt vanlig tös

med föräldrar som bestämmer det mesta

så man själv mest kan leka och festa

När man är 20 vet man nästan allt

man är myndig och livet känns av och till rätt ballt

Vägen är  rätt så spännande och fri

Framtiden finns, man hoppas att ”jag” ska bli ”vi”

När man är 30 har man kanske några barn

med en kvinna eller man, som man träffa´på stan

som följde med hem och sen gick man till prästen,

eller så levde man bara ihop, förresten

När man är 40 så undrar man ”hur fort kan det gå?

Nyss var jag 20 och nu är jag snart 42!”

Allt man ville göra borde nästan vara gjort

”Hur kunde livet gå så jävla fort?”

När man är 50 början man tänka

att man kan bli änka

att livet mer är bakom än framför

och att livet tar slut när man dör

När man är 60 ger man upp att tänka i år

Det gäller att leva nu,  för åren bara går

Carpe Diem gäller för dagen

Hoppa över skaklar och leva utanför lagen

När man är 70 är man fri från jobb och sånt där

Man kan roa sej på riktigt och passa på att bli kär

Man kan börja från början för det är ändå snart slut

eller så sitter man i en gungstol och tittar ut…..

"Heja Anton!"

Igår på TV:

LET´S DANCE – popcorn och cocacola.

Sen deckare, kriminalare, deckare, deckare, kriminalare, deckare, thriller och så en…..

….dalaaaaaa…..*spänningen stiger*…..DECKARE!

Vad tycker jag om deckare, kriminalare och thrillers???

Guess!

It´s BOOOOORING!!!

Det blev att lägga sej och läsa en bra….deck….Nä, ba´skoja! Ingen deckare, utan en ”eländesbok” om incest!

Idag på TV:

KVÄLLEN ÄR DIN, men supersnygga och superduktiga Martin Stenmark – popcorn och cocacola.

Sen deckare, kriminalare, deckare, deckare, kriminalare, deckare, thriller och så en…..

….dalaaaaaa…..*spänningen stiger*…..DECKARE!

Blääääää!

Är jag den ENDA i denna värld som INTE tycker om deckare, kriminalare och thrillers???

Troligen.

Nu är det bara att krypa till kojs, igen, och läsa vidare i min ”eländes-bok”….

Natti!

Vi har en ny härlig promenad-väg, jag och hundarna, som går över öppna fält och med gångvägar  hit och dit, och igenom ett ”hästområde”. Promenaden tar ca 1 timme, och hundarna kan gå lösa och äääälskar att skutta runt och lukta på alla spännande saker och jaga en liten fågel här och en liten fågel där.

MEN, promenaden går igenom ett område som hästar rider igenom (förhoppningsvis med ryttare på ryggen), och när man äger en häst behöver man INTE ta upp bajset efter den. Liiiite orättvist, faktiskt, för högarna dom lämnar kvar efter sej är GIGANTISKA. Och goda, enligt Flisa.

OM jag SER när Flisa närmar sej en hästbajshög, säger jag ”NEJ, FLISA!”, och då lufsar hon vidare och ser lite besviken ut….MEN igår tänkte jag väl på annat, antar jag, för plötsligt ser jag hur hon fullkomligt gräääääääver sej ner i en hästbajshög – med ryggen före – och troligen har hon först ätit lite av den också…. Hon ser så lycklig ut att jag kommer helt av mej.

Högen är troligen  några dagar gammal, eftersom det inte ”fastnar så mycket”….Hon är bara ”fläckvis bajsig” på kroppen…och jag tänker att det troligen kommer att ramla av en del under vår långa promenad, så ”det blir inte sååå bökigt att få bort det i badkaret sen”….

Gräsmattan är nyklipp!

”TJOHOOOOOOOOOO!” tjuter Flisa (om hon kunde tjuta) och ruuuuusar runt i gräsklippet och rullar sej om och om igen i dom nyklippta högarna. Hon äääääälskar nyklippt gräs!

Nu är Flisa brun- och grönfläckig.

Vi vandrar vidare. Man kan inte se stoltare ut än Flisa gör. Hon måtte tycka att hon doftar FANTASTISKT!

Lyckan är fullkomlig när vi kommer till en liten bäck! ”TJOHOOOOOOOOOO!” tjuter Flisa, igen, och hoppar i bäcken och börja ”hugga efter inbillade flugor”. När hon är färdig, travar hon vidare till en geggig vattenpöl och gör tassarna svartbruna. NU är hon verkligen SNYGG!

Varenda killhund på flera miiiiils avstånd måtte känna lukten av ”parfymen”.

Men, näe, det räcker inte för den här ”damen”; Hon hittar en FÄRSK hästbajshög (innan jag ser den!) och rullar sej IGEN! Den här gången fastnar det bättre!

NU tror jag iallafall ”hund-SPA-behandlingen” är slut.

Milton tycker inte att hon luktar gott, och tycker inte att hon är klok! Han som försiktigt trippar runt alla vattenpölar och hästbajshögar. Men så är han väl ingen ”riktig man” heller….kastrerad som han är.

Väl hemma vet Flisa PRECIS vad som gäller. Jag behöver bara PEKA på badkaret så skuttar hon dit, och hoppar i det alldeles själv.

EFTERÅT tycker JAG att hon doftar HÄRLIGT: Schampo!

Men hon anser nog att jag är helt knäpp:

 ”Varför tog matte bort min underbara doft som jag hade slitit så för att få till??” tänker hon nog….

När jag handlade kläder med/åt Mellan för något halvår sedan var det så segt så klockorna stannade i hela området!

Så sen visste man inte alls var klockan var! Och på TV sa dom: ”VAD VAR DET SOM GJORDE ATT ALLA KLOCKOR STANNADE I TVÅ TIMMAR IDAG PÅ EFTERMIDDAGEN???”

…och jag satt där hemma efteråt, framför TV:n och skämdes. Mellan satt på sitt rum och spelade dator, som vanligt, och skämdes ingenting. För han visste inte ens att klockorna stannat!

Nåja.

I förrgår meddelande han att han behövde ”en kostym och lite nya kläder”. Tjohej! Jag meddelande tillbaka att vi kunde åka till Täby Centrum och inhandla det dagen därpå.

Meningen var att bara han och jag skulle åka dit – en mamma-son-stund, liksom….tänkte jag.

När jag meddelade Storing igår att jag skulle till Täby Centrum med Mellan för att handla kläder, sa han att han skulle hänga med, eftersom han också behövde nya kläder.

När Minsting fick höra att jag skulle åka till Täby Centrum för att handla kläder med hans bröder, ville han också åka med, för han ville inte vara ensam hemma, och kanske han kunde få några kläder han med. Och ett par nya skor!

Tjohej!

Mot Täby Centrum med Grabbarna Grus!

Jag såg framför mej tre irrande virrande söner, farandes hit och dit, tjoandes, lekandes kull och vältandes kundvagnar. Sen insåg jag att det var ”IGÅR!”. Typ.

Storing tog ledningen: ”Vi ska till H&M!” meddelande han och så drog han och Mellan iväg åt det hållet. Jag och Minsting trippade efter – rädda för att komma vilse (Täby Centrum är stort, och jag kan gå vilse i en hiss! Typ).

Väl på H&M blev jag helt splittrad: Mellan skulle ”titta på byxor” och Minsting skulle också ”titta på byxor”. VEM skulle jag titta med? Ingen av dom ”tittar av sej själv” – båda behöver MAMMA för att titta!

Jag hade LOVAT Mellan att åka och handla kläder med honom, men nu var ju ”jobbiga Minsting” med också (”Varför tog du med HONOM??”). Jag slets nästan itu där, mellan kläderna.

Medan jag tittade på chinos med Minsting, försvann Mellan och Storing. När jag på väg till provrummet med Minsting, frågade jag honom vart dom tog vägen och han trodde att dom gått upp en trappa. ”Jag behöver inte prova byxorna!” sa han. ”Vi går också upp!”.

Han var nog rädd för att vi skulle försvinna – vilse på H&M. Liksom.

Jag tänkte att dom borde bli bättre på att tala om vart dom skulle – samarbete.

Minsting och jag gick upp en trappa, och där var Storing och Mellan. Storing var i full färd med att hitta kläder som han behövde. Mellan gick mest runt och var förvirrad. ”Jag behöver en jacka!”, sa han. JAG hittade en jacka, och sen en till, och frågade om han ville prova.

-”Ja”, sa han.

Där var den första positiva utvecklingen av min ”kanske-tonåring” – att säga ”JA”. Han provade. Och provade en gång till. Sen sa han att han ville ha den ena jackan. Han sa ”JA”, på min fråga! ”JA!!”. Fatta!

*PLING* (=1 poäng = positiv utveckling).

Det var för rörigt med tre söner i en affär, kände jag, där en kille mest hängde mej i hasorna frågandes ”Är dom inte klara snart?” och en kille som försiktigt uttryckte småååå önskemål (väldigt diffusa, men ändå!) och en tredje som körde sitt eget race, så jag bestämde:

-”Du går till spelaffären och tittar på spel, DU stannar kvar och handlar och DU och jag går till Dressman och tittar på kostym!”

Sagt och gjort. Vi delade upp oss.

På Dressman inhandlades kostymbyxor (för han har redan en kavaj), en vit skjorta och en fluga (!). Allt provades ( Hallelujah! För ett halvår sen ansåg Mellan att jag var GALEN när jag sa att han skulle gå in i ett bås, med bara ett draperi att dra för, för att TA AV SEJ KLÄDERNA och PROVA! Denna gång gjorde han det utan att ifrågasätta det alls!)

*PLING* (= 1 poäng = positiv utveckling).

SEN sammanstrålade vi i spelaffären, gick vidare till skoaffären, hittade skor åt Minsting och Mellan, varvid vi var FÄRDIGA.

Fantastico!

Med TRE tonårssöner, förton kassar, nöjda grus-söner och en nöjd mamma tog vi sedan Roslagsbanan hem igen.

Oj! Hoppsan! Storing glömde en kassse kvar på stationen, upptäckte han när tåget började åka, så han och Mellan klev av vid nästa station, åkte tillbaka, och hämtade kassen, som stod kvar.

*PLING* = poäng! Massor! För oss!

"Skvallrar du om mej nu, matte?!"

…varje gång Grabbarna Grus är hos sin pappa!

Hon stökar runt, ”kräver” att jag ska leka, är ”orolig”, puttar irriterat på bollar (för att jag ska leka med henne), går runt, skäller till lite här och lite där….

Urk!

Men när Grabbarna Grus är här är hon lugn och sansad, vilar mycket, och leker utomhus (och lite inne, när någon husse vill det….).

När Grabbarna Grus är här är hon inte Krävande!

”Kom tillbaka, Grabbarna Grus!!!”

…iallafall ibland….

…och iallafall på någon ”som ska komma….senare….mellan klockan 8 och 12 någon gång….”.

Man kan ju inte göra NÅGOT!

Bajsnödig. Vad göra? ”OM jag sätter mej på toan, så kommer det GARANTERAT att ringa på dörren!”

Kniper.

Hungrig. Vad göra? ”OM jag börjar fixa mat, så kommer det GARANTERAT att ringa på dörren, så får jag avbryta matlagandet, mitt i!”

Fortsätter vara hungrig.

Hundarna vill ut. Vad göra? ”OM jag går ut med hundarna, så kommer det GARANTERAT att ringa på dörren, och då är jag inte där och öppnar!”

Hundarna får gå med benen i kors.

Behöver duscha. Stinker. Vad göra. ”OM jag ställer mej i duschen, så kommer det GARANTERAT att ringa på dörren, och då står jag i duschen!”

Fortsätter stinka.

Jag dammsuger två rum. Det är dom rum som är ”färdiga” – som man kan leva i på ett naturligt sätt nu. Jag dammsuger med min Nya Påslösa Dammsugare. Härlig känsla!

Svetten lackar. Får inte duscha. 😦

Vem väntar jag på då?

Bredbandbolagsmannen. Den EX efterlängtade bredbandsbolagsmannen. Två veckor utan internet – hela tiden med löften om att ”vi skickar en gubbe” (fast ingen gubbe kommit) –  gjorde att jag anlitade Telia istället (eftersom dom liksom ”ingår” i min nya bostad).

Idag ska en gubbe komma ”mellan klockan 8 och 12”, så jag är LÅST här hemma!

 Jag kommer alltså att ha TVÅ ”internet-sändare”. Kan man ha det? Givetvis måste jag säga upp det ena, men tror jag har skrivit på något om ”lång bindningstid”….eller nåt! Full koll, som vanligt….. 😛

Shit, vad jag är dum ibland! Korkad. Blond, helt enkelt.

Men men……………

Kroppen säger att åren går

sinnet menar att tiden står

Kroppen visar med olika tecken

pekar på orken och på alla vecken

Sinnet fnissar och skrattar rakt ut

säger att livet aldrig tar slut

tar ett skutt över sten och stock

håller upp handen och ropar ”ROCK….

…..on!”

….eller inte.

Är man singel får man göra allt själv.

 Allt!

När man behöver fixa med elen, så gör man det själv. Fast man inte ”får”. För vad ska man annars göra? Ringa en elektriker…som tar 500 kr, eller kanske 1000 kr, bara för att komma, och sen 650 kr/timme för att snurra till några koppartrådar, eller nåt?

Dessutom måste man VÄNTA och det vill inte jag.

Sååå….jag fixar FÄLV!

”KNASTER!” så gick en propp……

….. och alla datorer, TV:n och diverse annat som går på el, dör, och från rummen hör jag:

-”Meh! Åååååååå! VAD HÄNDE?!?”

Hustomten har lärt mej hur man fixar till det när en propp gått i lägenheten. Nej, man byter inte propp – man trycker upp en liten svart grej, som har åkt ner, och sen är det klart.

Jag ber Storing göra det, för han når.

Sen gör jag ett nytt försök med att ”fixa med elen” (i en lampa)…..

”KNASTER!!!” och så går en propp igen. Troligen samma. Allt upprepas:

-”Meh! Ååååååå! Mamma! Du FÅR inte fixa med lampan! Släng den!” säger Minsting (som numera är jättestor!) och tittar ner på mej von oben.

Jag  skäms lite. Vet att jag inte borde….

…men efter någon timme får jag en liten idé! Jag har kommit på hur man gör!

Fixar med lampan (i smyg), och får den att FUNGERA!

Skam den som ger sej!

Men man SKA INTE fippla med el!

VET!

Men vad göra när man inte vill ringa någon elektriker som kostar skjortan?!?