”På med boxningshandskarna, för nu ska här slåss!” tänkte jag – arg över att Bredbandsbolaget (som funkat så bra för mej i så många år innan…) trasslade och bökade med mej.
”Vi skickar en gubbe”, sa dom, om och om igen. Men ingen ”gubbe” dök upp!
”Jävla skit!” tänkte jag och bjöd in Telia istället för att sköta bredbandet.
Hokus Pokus, så var det fixat på bara något dygn!
Bredbandsbolaget fortsatte säga att dom skulle ”skicka en gubbe”. Han skulle komma både bittida och sent, vid olika tillfällen.
Men ingen gubbe dök upp.
Bredbandsmänniskorna jag pratade med i telefonen lät sååååå unga och sååååå trevliga! Dom ville verkligen hjälpa till! Det hörde jag lång väg! Det var ju inte deras fel att ingen gubbe kom och ”lagade” felet.
Tror jag.
Jag kunde ju inte bli arg på budbäraren, liksom….men vem skulle jag bli ARG på då?
Hela skiten.
Jag bestämde mej för att SÄGA UPP skiten. ”Nu är det färdigt!” liksom. ”Nu har dom satt sin sista potatis!” typ.
Fast jag visste ju innerst inne att jag ”skrivit på” något som handlade om….1-2 år…”Ojdå!” och ”Hoppsan!”. Hur kommer man ur ett sånt ”lovande” liksom?
När jag pratade med en kille på Bredbandsbolaget sa han att avtalet inte kunde brytas förrän dom misslyckats med att fixa bredband åt någon i 3 månader! Så stod det liksom i deras ”lag”, eller nåt.
”3 månader!?!” tänkte jag. Då döööör vi ju! Typ.
Iallafall jag, för mina söner hade troligen smulat ner mej i någon köttkvarn…för DOM bryr sej inte ett skit om att INTE skälla på ”budbäraren”…… som i DERAS fall var deras kära mamma.
Så jag satte på mej boxhandskarna och laddade för en Mental Match med bredbandsbolaget, skrev ett lagom långt, och lagom ilsket brev (klokt och ilsket, UTAN fula ord – intelligent, var det nog t o m….*klappar mej själv på axeln*) som jag skickade via mail idag på eftermiddagen….. (för Bredbandsbolaget har ingen adress – dom sitter nog i Cyberspace någonstans….).
Så gick några timmar.
Så kom jag hem.
För innan jag kom hem var jag inte hemma (viktig information!).
Jag skruvade ihop en nyinköpt SKITSNYGG golvlampa, och sen startade jag datorn.
Alldeles nervös öppnade jag mailet från Bredbandsbolaget – beredd att få hjärtklappning och magont…..
…… och boxningshandskarna låg beredda.
Meh! Va?! Dom bad om ursäkt och bad om mitt kundnummer och sa att dom genast skulle avsluta mitt abonnemang (eller vad det heter)!
Eeeeeeh…..va?!
Jag blev så förvånad att boxningshandskarna gick upp i rök, och jag skrev ett blogginlägg i bara farten!
😉
erviluca #mammatillfyrakillar 