När jag handlade kläder med/åt Mellan för något halvår sedan var det så segt så klockorna stannade i hela området!
Så sen visste man inte alls var klockan var! Och på TV sa dom: ”VAD VAR DET SOM GJORDE ATT ALLA KLOCKOR STANNADE I TVÅ TIMMAR IDAG PÅ EFTERMIDDAGEN???”
…och jag satt där hemma efteråt, framför TV:n och skämdes. Mellan satt på sitt rum och spelade dator, som vanligt, och skämdes ingenting. För han visste inte ens att klockorna stannat!
Nåja.
I förrgår meddelande han att han behövde ”en kostym och lite nya kläder”. Tjohej! Jag meddelande tillbaka att vi kunde åka till Täby Centrum och inhandla det dagen därpå.
Meningen var att bara han och jag skulle åka dit – en mamma-son-stund, liksom….tänkte jag.
När jag meddelade Storing igår att jag skulle till Täby Centrum med Mellan för att handla kläder, sa han att han skulle hänga med, eftersom han också behövde nya kläder.
När Minsting fick höra att jag skulle åka till Täby Centrum för att handla kläder med hans bröder, ville han också åka med, för han ville inte vara ensam hemma, och kanske han kunde få några kläder han med. Och ett par nya skor!
Tjohej!
Mot Täby Centrum med Grabbarna Grus!
Jag såg framför mej tre irrande virrande söner, farandes hit och dit, tjoandes, lekandes kull och vältandes kundvagnar. Sen insåg jag att det var ”IGÅR!”. Typ.
Storing tog ledningen: ”Vi ska till H&M!” meddelande han och så drog han och Mellan iväg åt det hållet. Jag och Minsting trippade efter – rädda för att komma vilse (Täby Centrum är stort, och jag kan gå vilse i en hiss! Typ).
Väl på H&M blev jag helt splittrad: Mellan skulle ”titta på byxor” och Minsting skulle också ”titta på byxor”. VEM skulle jag titta med? Ingen av dom ”tittar av sej själv” – båda behöver MAMMA för att titta!
Jag hade LOVAT Mellan att åka och handla kläder med honom, men nu var ju ”jobbiga Minsting” med också (”Varför tog du med HONOM??”). Jag slets nästan itu där, mellan kläderna.
Medan jag tittade på chinos med Minsting, försvann Mellan och Storing. När jag på väg till provrummet med Minsting, frågade jag honom vart dom tog vägen och han trodde att dom gått upp en trappa. ”Jag behöver inte prova byxorna!” sa han. ”Vi går också upp!”.
Han var nog rädd för att vi skulle försvinna – vilse på H&M. Liksom.
Jag tänkte att dom borde bli bättre på att tala om vart dom skulle – samarbete.
Minsting och jag gick upp en trappa, och där var Storing och Mellan. Storing var i full färd med att hitta kläder som han behövde. Mellan gick mest runt och var förvirrad. ”Jag behöver en jacka!”, sa han. JAG hittade en jacka, och sen en till, och frågade om han ville prova.
-”Ja”, sa han.
Där var den första positiva utvecklingen av min ”kanske-tonåring” – att säga ”JA”. Han provade. Och provade en gång till. Sen sa han att han ville ha den ena jackan. Han sa ”JA”, på min fråga! ”JA!!”. Fatta!
*PLING* (=1 poäng = positiv utveckling).
Det var för rörigt med tre söner i en affär, kände jag, där en kille mest hängde mej i hasorna frågandes ”Är dom inte klara snart?” och en kille som försiktigt uttryckte småååå önskemål (väldigt diffusa, men ändå!) och en tredje som körde sitt eget race, så jag bestämde:
-”Du går till spelaffären och tittar på spel, DU stannar kvar och handlar och DU och jag går till Dressman och tittar på kostym!”
Sagt och gjort. Vi delade upp oss.
På Dressman inhandlades kostymbyxor (för han har redan en kavaj), en vit skjorta och en fluga (!). Allt provades ( Hallelujah! För ett halvår sen ansåg Mellan att jag var GALEN när jag sa att han skulle gå in i ett bås, med bara ett draperi att dra för, för att TA AV SEJ KLÄDERNA och PROVA! Denna gång gjorde han det utan att ifrågasätta det alls!)
*PLING* (= 1 poäng = positiv utveckling).
SEN sammanstrålade vi i spelaffären, gick vidare till skoaffären, hittade skor åt Minsting och Mellan, varvid vi var FÄRDIGA.
Fantastico!
Med TRE tonårssöner, förton kassar, nöjda grus-söner och en nöjd mamma tog vi sedan Roslagsbanan hem igen.
Oj! Hoppsan! Storing glömde en kassse kvar på stationen, upptäckte han när tåget började åka, så han och Mellan klev av vid nästa station, åkte tillbaka, och hämtade kassen, som stod kvar.
*PLING* = poäng! Massor! För oss!
erviluca #mammatillfyrakillar 