En ”diagnos” kan kännas bra…/erviluca

Om man är trött och sliten,  orkeslös och allmänt slöööö, så är det skönt att gå till doktorn som tar lite prover och säger:

”Järnbrist! Ta järntabletter!”

Klart. Liksom.

Eller om man har ont, ont, ont i armen och går till doktorn, och hon säger:

”Muskelinflammation! Här får du meducin!”

Det är inge kul att gå till doktorn och ha lite ont här och där, känna sej trött och sliten, och ”troligen ha allehanda sjukdomar” – iallafall i huvudet (!) – och så säger doktorn:

”Inga fel. Du är frisk”.

Då vill man säga: ”Leta mer! Jag har troligen….cancer! Eller nåt”.

Man vill inte höra att det ”kanske är psykiskt” heller, för då blir det ju jättesvårt! Hur tar man tag i det, liksom? Ska man ändra hela sitt liv, eller?

….skriver terapeuten…he he he!

Så igår när jag fick ett brev från min doktor: ”Du har järnbrist! Ät järntabletter!” så blev jag så LÄTTAD: ”Yesss! Det finns en FÖRKLARING till min orkeslöshet! Tjohoooo!”

Jag blev NÄSTAN pigg.

Not.

Men ändå.

Här ska tas järntabletter så det smäller om det!

Nu jävlar ska jag bli pigg!