
Jag har tappat farten.
Fast jag kanske inte hade någon fart in the first place. Ordet fart passar inte om man lägger till engelska ord efteråt, kom jag just på….men what the heck!
Jag är som en bil utan bensin, hackar och hostar mej fram…näe, inte framåt utan mer stillastående hoppande.

*host host host*
Både i Verkligheten och bildligt talat.
Kraften – the force – is gone!

”May the force be with you!” sa ”dom”….
…men inte till mej.
Eller så sa dom det till mej, men det blev inte så, iallafall. Man måste ju liksom tankas med Något för att bli tankad så att säga.
Whisky funkar inte, kan jag säga.
Vila? Kanske.

Men att försöka vila omgiven av kartonger på höjden och tvären, till hälften urplockade….eller inte….
…är inte lätt.
Fast det går, ”…with a little help from my friends…”..not! Men med hjälp av whisky går det.

Whiskeyn hjälper mot hostan också (jag är faktiskt superförkyld!).
Så två flugor går åt på en gång! Det är ju rätt bra.
Jag skulle vilja ha allt klart hemma. NU!
Jag vill vill vill vill!
Men det hjälps inte att bara vilja. Man måste göra också.

Men jag orkar inte. Eftersom jag är tom. I tanken. Inte i tänkartanken, utan i livstanken. Energitanken. Orkatanken.
Bara så du vet.

