Beklämd 2 /erviluca

 

 

Här kommer den andra beklämdheten:

Jag bestämmer mej för att åka buss hem, och går därför till en busshållplats.

Så fort jag kommer dit kommer en liten flicka fram till mej och säger:

-”Har jag missat 621:an?”

Hon ser lite rädd och ledsen ut, och hon kan inte vara mer än….7-8 år (tänker jag).

-”Jag vet inte….jag  kan kolla!” säger jag, och försöker förstå busstidtabellerna som sitter där….Det tar en stund, för jag begriper först inte logiken i tabellerna…och jag vill inte svara fel….eller svara att jag inte vet….Hon ser så rädd ut.

-”Om jag förstår det rätt kommer din buss om ganska lång tid”, säger jag till flickan.

Hon ser lättad ut:

-”Va bra att jag inte missat den! Det är bättre att vara mycket för tidig, än att missa den!” säger hon kavat, och sätter sej på bänken för att vänta.

-”Åker du buss alldeles själv?” frågar jag, för jag tycker hon ser så liten ut.

Hon nickar.

-”Hur många år är du?” frågar jag.

-”Gissa!” säger hon.

-”Har du tappat tänderna?” säger jag.

Hon gapar, och jag ser att hon fått två tjusiga stora framtänder, så jag säger:

-”Du är 8 år!”

Hon nickar.

-”Går du i ettan eller tvåan då?”

-”Ettan”, svarar hon.

-”Och åker buss alldeles själv?”

Hon nickar.

Det är då jag blir beklämd.

Det är ju ingen skolbuss bara för barn, som hon väntar på, utan en helt vanlig buss. Och det går inte EN buss från den stationen, utan en MASSA bussar….

….och vad gör hon den dag hon faktiskt missar bussen?? Eller åker med fel buss?? Eller den dagen när någon ”snäll farbror” vill att hon ska följa med någonstans? Han kanske har ”gulliga hundvalpar” hemma, eller godis?! Eller den dagen det kommer några ”dumma barn” och gör ”dumma saker” med henne, där hon står – alldeles ensam. Den lilla rosa tjejen med vita smutsiga kalasbyxor….

 Näe, usch!

Hon var den här typen av barn som är ”helt orädd” för främmande människor och som lätt pratar med ”vem-som-helst” . Hon gav ett ”gränslöst” intryck…..

….. och jag kan inte låta bli att undra vad det är för föräldrar som låter denna lilla, rosaklädda flicka åka alldeles själv med bussen.

Idag är jag alltså dubbel-beklämd (se blogginlägget innan).

 

 

 

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. =0( Jag blir lika beklämd av att läsa… =0(

    Hemikram

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar