Jag är trött på köttbullen med ben! /erviluca

Jag är ganska korkad ibland, och fattar lite tokiga beslut….

……men ibland är jag  å andra sidan så klok så jag häpnar!

He he he…..

Just nu har jag fattat ett rätt dumt beslut, men Envisheten att jag ska hålla fast i Beslutet gör att jag håller fast vid det….Vi får se hur länge. För envis ÄR jag.

Ska jag våga yppa Det Löjliga Beslutet jag tagit? Glöm hur vuxen och gammal jag är, snälla! Och inse att det är tonåringen i mej som bestämt sej….

Mitt i flyttbestyr, visningar, stökande, städande och packande bestämde jag mej för att….gå ner i vikt!

Jag har vid tidigare tillfälle bestämt mej för att ”ALDRIG mer banta!”. Det var ett beslut som höll i några år, av och till.

Men plötsligt en dag, när jag stod där naken framför spegeln, och föraktade magen, och bilringarna på ryggen (!), så sa jag till mej själv:

 ”Men vafaan! Det ska väl inte vara så jävla svårt!!! Det är ju bara att låta bli att äta ett tag! Typ. Det klarar dom ju på Robinson, och dessutom rusar dom runt i 30 graders värme och med solen i zenit!”

 Så….NU JÄVLAR! tänkte jag. Och så tänkte jag att jag passar på när ”jävlar-anamma” är kvar inuti.

Men nu är  jag lite snurrig och väldigt matt, och slut…och tänker att det är ett väldigt KORKAT beslut att fatta mitt i flytt och allt!

Men å andra sidan brukar det aldrig finnas ”Rätt Tillfälle”, för sen fyller jag år och så är det pingst och så är det sommarlov och hela fadderullan…..

…… och jag VILL kunna gå i baddräkt utan att känna mej som en ”köttbulle med ben”, vilket jag gjort nu i några år.

Jag är trött på köttbullen med ben!

Och jag KAN SJÄLV! 

Jag kan allt själv. Jag är nog en ”själv-människa”. För när jag ska göra SJÄLV blir det gjort – kanske för fort ibland och för mycket, direkt! När man blandar in andra tar det sån tiiiiid och det ska ältas och bökas och stökas…Ibland vill ju ”folk” banta med en…men det funkar inte för mej. Jag vill göra det i tysthet och själv! Bestämma själv och styra själv!

Jag kan själv.

Kanske.

Eller så dör jag på kuppen.

Av svält och utmattning.

Eller så börjar jag hetsäta! För igår kväll hetsåt jag! Salladsblad! Guuuud, vad gott det var!!

”Man ska äta 6 gånger om dagen och bara små måltider/ Man ska LCHD:a /Man ska äta stenålderskost/Man ska bara äta mindre/Man ska gå med i viktväktarna/Man ska träna mer och mindre….”, säger ni då!

JAG VEEEET!

Men jag gör inte så ändå! För om det var så ”enkelt” hade jag redan fixat det. Punkt!

Jag promenerar 1,5 mil om dagen! Och så läser man i tidningen: ”GÅ bort din övervikt!”, och jag bah: ”Hur långt då??? Räcker 1,5 mil om dagen???”.

Jag försöker ta i beaktande att jag har låååååg ämnesomsättning (pga struma) och att jag är i ”den åldern”….Urk! Men jag vill ändå!!! Iallafall försöka. En. Sista. Gång.

Funkar det inte, så får jag väl….lägga mej ner och dööö… med mina avskyvärda ryggbilringar!

Eller bara ge upp. Och lära mej älska min kropp som den är……

….och det sägs ju att man måste älska sin egen kropp, själ och hela fadderullan, innan någon annan kan göra det.

HerreGud!

Skulle det vara ett sånt krav skulle väl ingen leva ihop med någon….

Singel forever liksom….

 Eller nåt.