”Vad ska jag bli när jag blir stor?” /erviluca

Jag ÄR stor!

Och därför bantar jag.

Närå.

Jag menar i huvet! ”Stor” i huvet!

Typ vuxen.

Jag blir nog aldrig sådär vuxen som jag trodde jag skulle bli, när jag var liten. Sådär att jag KÄNNER att jag är VUXEN.

Jag trodde att vuxna har koll. Att vuxna ”vet allt”. Att vuxna aldrig är blyga och rädda. Att vuxna liksom VISSTE! Och var nöjda. Med livet.

 

Att gatsopare (finns såna ens?) hade valt det yrket. Att kassörskor hade sina drömjobb. Att alla hade blivit det dom VILLE när dom blev Stora!

För varför frågade annars alla vuxna: ”Vad VILL du bli när du blir stor?” (= man får välja).

Varför skulle man, liksom, BLI något – och jobba med något – som man inte VILLE jobba med när man var stor? Grejen med att bli stor var ju att man fick göra vad man VILL. Typ.

Nu ÄR jag där.

Och jag ÄR faktiskt det jag ville bli.

Men SEN då?

Varför känns det då ibland som om jag undrar vad jag ska BLI när jag blir stor? Fast jag redan ÄR stor, och fast jag redan ÄR det jag ville bli?

Jag kanske skulle ta tag i FRITIDEN nu. Eller att VARA det jag vill VARA. Att bli den  jag ÄR.

Eller nåt.

Ingen frågade mej ”Vad vill du göra på FRITIDEN när du blir stor?”. För den fanns liksom inte.

”Hur många barn vill du ha?” frågade dom också. SEX barn ville jag ha. Flickor och pojkar. Men det fick man inte välja, upptäckte jag. Men jag är rätt nöjd med FYRA SÖNER också. För att inte säga ”Supernöjd!!” faktiskt.

 Det kan bli bra om man inte väljer också.

Fast jag skulle ju leva ”happily ever after” också, med Honom! Kärleken. I ett hus. Med hundar och djuuuur.

När jag tänker efter har jag en del kvar att jobba på…..och förverkliga.

Men när blir man ”stor”?

När känner man sej ”färdig”? Vuxen.

Gör du det?

 

 

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Nej,jag känner mig inte det minsta ”stor” och vuxen.Är fortfarande den lilla blyga tjejen som jag var för 30 år sen..Tycker ofta att alla andra är mycket äldre än jag,till det visar sig att många tom är yngre :/
    Blir jag inkallad till chefen tex tror jag genast att jag gjort något fel och blir pytteliten.
    Älskar att gå på tivoli, lekland etc..Men hatar att städa,laga mat (till viss del).
    Vill helst bara flyta med och flyta runt.Min mamma tycker nog att jag är ett litet svart får.
    ”Hemma hos E, min ena syster är det alltid så städat och nu har de köpt ny soffa” osv..
    Här tronar världens skitigaste soffa i vardagsrummet,hundhår flyger längst golven och middag äts lika gärna kl 17 som kl 20..
    Så näääää jag är inte STOR 🙂

    Gilla

    Svara
  2. ja, jag känner mig väldigt vuxen, men det beror nog på att jag växte upp tidigt och har fått ta hand om mig själv ända sedan jag var 16 år gammal och flyttade hemifrån…

    Hemikram

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar