Dagsarkiv: 11 april, 2012

Tyyyypiskt mej!

Men kastar man sej inte ut, så får man inte flyga….

……eller ramla!

För att lära sej flyga måste ju man kasta sej ut…

…eller inte!

Om man är människa kanske det är bättre att köpa en biljett och åka flygplan?

Nåja.

Jag är kanske grundlurad. Men det är jag ju van vid att bli. Då brukar jag bli arg och besviken, men det går över på ungefär…..

…. 10 minuter!

 Jag slösar inte tid på min idioti, eller på att andra är det. Så det så!

 Har jag blivit grundlurad så har jag, och IBLAND lär jag mej något av det. Ibland gör jag om samma idiotiska saker. För att jag har glömt att jag blev lurad förra gången. Precis när jag DÅ inser att jag blivit lurad IGEN, kommer jag på att jag ju gått på det förut.

 Och då är jag arg och besviken i ungefär….

……20 minuter!

Så här är det: Jag har köpt något….på nätet.

Något som ska göra mej rik. Något som hette ”robotics”…..typ. Det kostade ca knappt 200 kr. Det är ju värt att lägga 200 kr i potten om man sen, ganska snabbt, tjänar en MASSA pengar!

Sen när man betalt skulle man klicka på en massa ställen….

….och nu väntar jag på att Något ska hända! Vad vet jag inte riktigt.

 Förstod inte det….

……men rik skulle jag bli.

Troligen.

 Eller något annat…

….liknande.

Kanske blir det reklam på den här sidan. Eller så händer något annat. Jag förstod inte riktigt vad – bara att jag skulle bli rik. Men jag förstår inte hur jag ska få pengarna, eftersom dom inte har mitt banknummer.

Men det löser sej väl.

Den som lever få se.

Spännande!

Jag ÄR stor!

Och därför bantar jag.

Närå.

Jag menar i huvet! ”Stor” i huvet!

Typ vuxen.

Jag blir nog aldrig sådär vuxen som jag trodde jag skulle bli, när jag var liten. Sådär att jag KÄNNER att jag är VUXEN.

Jag trodde att vuxna har koll. Att vuxna ”vet allt”. Att vuxna aldrig är blyga och rädda. Att vuxna liksom VISSTE! Och var nöjda. Med livet.

Att gatsopare (finns såna ens?) hade valt det yrket. Att kassörskor hade sina drömjobb. Att alla hade blivit det dom VILLE när dom blev Stora!

För varför frågade annars alla vuxna: ”Vad VILL du bli när du blir stor?” (= man får välja).

Varför skulle man, liksom, BLI något – och jobba med något – som man inte VILLE jobba med när man var stor? Grejen med att bli stor var ju att man fick göra vad man VILL. Typ.

Nu ÄR jag där.

Och jag ÄR faktiskt det jag ville bli.

Men SEN då?

Varför känns det då ibland som om jag undrar vad jag ska BLI när jag blir stor? Fast jag redan ÄR stor, och fast jag redan ÄR det jag ville bli?

Jag kanske skulle ta tag i FRITIDEN nu. Eller att VARA det jag vill VARA. Att bli den  jag ÄR.

Eller nåt.

Ingen frågade mej ”Vad vill du göra på FRITIDEN när du blir stor?”. För den fanns liksom inte.

”Hur många barn vill du ha?” frågade dom också. SEX barn ville jag ha. Flickor och pojkar. Men det fick man inte välja, upptäckte jag. Men jag är rätt nöjd med FYRA SÖNER också. För att inte säga ”Supernöjd!!” faktiskt.

 Det kan bli bra om man inte väljer också.

Fast jag skulle ju leva ”happily ever after” också, med Honom! Kärleken. I ett hus. Med hundar och djuuuur.

När jag tänker efter har jag en del kvar att jobba på…..och förverkliga.

Men när blir man ”stor”?

När känner man sej ”färdig”? Vuxen.

Gör du det?