Nu vill jag ha dej
Nu är jag här
Vill du nu ha mej
för nu är jag kär
säger han
Hjärtat är ihopsytt
såret är läkt
låset är bytt
kärleken vräkt
i mej
Hur ska jag våga
öppna mitt hjärta
måste ha tåga
våga känna en smärta
igen
Jag vet vad jag vill
jag vet att jag saknar
Ge mej en till
morgon då jag saknar
dej
Jag har också saknat
Jag har känt en smärta
Jag har också vaknat
med dej i mitt hjärta
förut
……också….
Jag måste få tänka
låta tiden göra sitt
Jag vill inte sänka
det som är mitt
igen
-”Nu måste man börja tänka på hur man ser ut!” säger han och slår sej lite på magen, för att jag ska förstå att det handlar om träning.
-”Man ska ju bli ett Byte på Öppna Marknaden!” säger han sedan och ler.
Han sätter ord på precis det som jag tänker på av och till – att när man lever i ett par (äktenskap, sambo-skap) osv, kan man känna sej lite avslappnad, lite ”färdig-vald”, inte som ”Ett-vandrande-reklam-blad-för-sej-själv”, men när man är singel, är man faktiskt ute på Öpppna Marknaden.
-”Det kommer nog att gå bra för dej”, säger jag. ”Du ser bra ut, är trevlig och öppen och har vårdnaden om tre barn…”.
-”Tack, men är det BRA? Jag trodde tre barn var något negativt!” säger han förvånat.
-”Nä, när en MAN tar hand om barn är han Duktig och blir Hett Villebråd”, säger jag. ”Barnen är ju värsta lockbeten! Du kommer inte ens att behöva ta hand om dom alldeles själv…Din mamma, syster och en massa andra släktingar samt diverse löst folk (läs: kvinnor) kommer att vilja hjälpa dej, du Duktige man!” säger jag och skrattar.
-”Troor du?!” säger han.
-”Ja, det tror jag faktiskt. Du kanske inte ens behöver träna!” skrattar jag…” Vi får väl se…”.
Han blev singel förra veckan, så ”vi får väl se”…..
Jag kollar runt lite bland bloggar. Läser lite här och lite där…
Så hittar jag en SKITBRA blogg! Jag läser och läser! Den är både rolig, djup, klok och bra och jag håller med om ALLT som står där!
VEM har skrivit den härliga bloggen???
Meh! Det är ju MIN blogg!
🙂
Idag ska jag rensa ut det Gamla, det Onyttiga, Det som bara ligger och skräpar….
Idag ska jag gräva i garderober, rensa i bokhyllor, kasta och spara vartefter det behövs….
Idag ska jag göra utrymme, tomma ytor, hålrum…
Idag ska det bli Rent på Onödiga Saker.
Idag ska det Städas!
Idag ska det bli Tomrum…i mitt hem.
Tomrum som kanske ska fyllas med Nytt…sedan…men inte nu.
Jag längtar efter Tomrum.
Jag längtar efter att få Andas.
Jag längtar efter Nytt
Jag längtar efter Våren….
…men den är ju redan här!
Den hänger på balkongen och skriker:
Kom ut! Kom ut! Jag är här!
Men vänta lite – jag ska göra Vår hemma också.
Inne.
Nu.
Jag ska släppa in Våren!
🙂
Jag går runt där på H&M och känner mej som om något gammalt som katten släpat in…och deppar nästan ihop på kuppen…går vidare till Lindex och inser att det bara måste finnas ”krymplingar” nuförtiden, som ska ha dom där kläderna som hänger där, som några slags lockbeten….
”Vad har hänt med alla kläder?”, liksom. Förr-i-tiden var dom mycket större.
Det är som om ALLA kläder plötsligt blivit pyttepyttesmå. Och konstiga. Med halva axlar, saknad ärm och sånt underligt.
Deppig går jag vidare förbi ”den-där-coola-klädaffären”. Där går jag inte ens in! Det är ingen ide! Kläderna där är gjorda för anorektiska dvärgar, typ, och ska betalas av miljonärer.
Hur många anorektiska dvärg-miljonärer finns det egentligen??
Nåja.
Jag går vidare förbi den där klädaffären där kläderna är gjorda för yttepyttemänniskor som äter ett salladsblad om dagen. Vet inte vad den affären heter heller, för jag har bara gått in där två gånger och hållit upp någon blus framför mej, tittat på den och tänkt att det kanske är en affär för dock-kläder??
På Kapp-Ahl har dom tre klädställningar för ”normala människor”, men då är mönstrerna på blusarna sådana att jag undrar om den som gjorde dom har tagit LSD? Är inte LSD helt ”ute”?
På väg ut ur Kapp-Ahl slår det mej plötsligt:
”HerreGud! Jag är ju GAMMAL! Jag är ju Medelålders! Jag ska inte lufsa runt på H&M, Lindex mm etc! Det är ju ”ungdomsaffärer”, typ…..
Är det DÄRFÖR affärsbiträdena stått i små klungor och tittat på mej och viskat….och när jag tittat dit har dom tittar bort och fnittrat…Inte EN gång, inte TVÅ gånger…utan typ TIO gånger:
”Nu kommer HON igen – den där Kärringen, som inte fattat att kläderna här är för UNGDOMAR, och inte Gamla Kärringar! Kolla! Nu tittar hon på den där rosa blusen som är för UNGA TJEJER!!! Trooor hon att hon kan ha den?!? Jävla kärring-idiot!! Ha ha ha ha!”
SÅ har dom viskat. Helt säkert.
Men IDAG! Hallelujah! Fick jag en Uppenbarelse: Jag är För Gammal för såna affärer!!
Vilken lättnad.
Och besvikelse.
Men mest lättnad. Det ÄR inte fel på mej, eller på kläderna.
Det är fel på….
…min ålder!
Shit!
Det tog bara 10 år för mej att fatta att jag inte platsar på H&M etc mm!
En del fattar lite långsamt.
-”Varför vinner aldrig jaaaag på Postkodlotteriet??” gnäller jag när jag ser hur folk vinner 100 000 kr på 100 000 kr.
Minsting tittar på mej, sådär lite självklart.
-”Meh! Det är ju bara GAMLA människor som vinner!” säger han som om jag borde fattat det för länge sedan.
-”Men jag ÄR ju gammal!” säger jag.
-”Nej, man ska vara sån där som gått i pension!” förklarar han…”…och så ska man vara gift också!” lägger han till.
Jag har alltså ingen chans alls att vinna på Postkodlotteriet. Jag borde alltså gå ur.
-”Och så ska man helst spela dragspel också..” kommer han på sen.. ”..och vara tjock!”
-”Men jag är ju liiite tjock…” säger jag hoppfullt.
-”Näe, det räcker inte!”
Det är alltså helt kört för mej!
Jag kommer aldrig att vinna på Postkodlotteriet.
😦
Solen strålar på mitt fönster
av smutsen bildas randigt mönster
snö som rinner
smutsen finner
gör en randig vårkostym
När solen värmer snö på marken
vattenpölar blir till i parken
barnen hoppar
mammor stoppar
arga barn vill stänka mer
När solen strålar på mitt hus
vaknar liten sömnig mus
undrar vart
är den katt
som bodde här förut?
När våren rister i mitt sinne
vaknar också mysigt minne
gör så att
mitt i ett skratt
jag finner ro i nuet
Blyga människor gör mej…blyg. Eller så kan jag slå över och bli alldeles För Mycket, för blygheten blir så…pressande.
En människas blyghet gör ju att det ställs högre krav på den ”oblyge”.
Som blyg borde man ”bita ihop” och försöka utvecklas – försöka lära sej ”tala ur skägget”, för människor som inte säger vad dom tänker/tycker/känner gör andra människor – iallafall mej – osäker.
Tysta/blyga människor gör mej osäker.
Inte i jobbet, men privat.
Man undrar: ”Vad tänker han? Vad känner hon? Tycker han att jag är helt dum i huvet nu, när jag sa så? Blev hon arg nu? Irriterad? Eller tyckte han att det var roligt? Eller: VAD TYCKER HON FÖR I HELVETE?!?”
Det borde vara vars och ens jävla skyldighet att uttrycka vad han/hon känner och tänker, och det borde vara en rättighet att få höra det, så att man VET, och kan förhålla sej till den andres tyckande och tänkande – och kanske t o m ändra sin egen åsikt.
En tyst människa i ett sällskap, där dom flesta uttrycker något, lägger lite sordin på allt – gör att det blir en viss ”undran” i hela församlingen.
Jag VET att det är jobbigt att vara blyg! Jag har varit, och är det, i vissa sammanhang, men jag jobbar på våga! Jag kämpar emot det när jag blir blyg. Och det borde alla andra göra också.
Så det så!
För blyga lägger liksom över ansvaret på ”Dom Andra”!
Tänk om alla vore blyga! Då skulle vi stå där som idioter och stirra på varandra och inte säga någonting. Och inget skulle bli gjort, och vi skulle inte veta vad dom andra tänkte och tyckte. Det skulle bli en massa ”gissningar” och missförstånd.
Det finns också dom som sitter tysta igenom hela sittningar av Tyckanden, och sen kommer dom Efteråt och är sura eller arga över det som sagts eller bestämts. Det borde vara olagligt. Antingen säger man: ”Jag behöver tänka på det här i ett par dagar, innan jag vet vad jag tycker” eller så säger man ifrån. Man är inte tyst och kommer med åsikterna EFTERÅT!
”Säg din åsikt nu….or forever hold your piece (?)…peace (?)…”(vad ska man hold:a?)
Nu kastar jag mej verkligen ut på djupt vatten, och jag är beredd på att ta tillbaka allt, och vända kappan efter vinden, om någon Blyging skriver att jag är helt dum i huvet när jag skriver så här….
…men för nu tycker jag precis så här!
😛
Jag menar givetvis inte att alla ska vara ”värsta utåtriktade” och prata så dom slår knut på tungan….
….utan bara säga vad dom tänker och tycker, lite grann sådär.
Jag blir så fascinerad av….människor.
Eller, jag ÄR fascinerad av människor i det stora hela. Så ÄR det ju! Det är ju därför jag jobbar med det jag gör.
Men jag menar inte det nu…jag menar fascinerad på ett sätt som inte handlar så mycket om Nyfiken och Intresserad….
…utan mer fascinerad med en liten avmätt känsla….eller kanske mer en känsla av avsmak…sådär lite avståndstagande och lite….
…uppgiven-besviken-fascinerad.
Har jag förklarat det nog nu, tro?
”Ja! Ja! Men varför? Varför!?”, ropar ni ju nu – fyllda av Nyfikenhet och Intresse.
Jo, detta penga-ekonomi-petimeter-intresse som Alla tycks ha – utom jag! Huuuuur kan det komma sej att JAG är så ointresserad av att räkna varje krona och öre som jag vinner/förlorar på än det ena och än det andra, när ALLA ANDRA, räknar och tänker och funderar på procent hit och ören dit.
Jag tycker både det är tråkigt och ointressant och ”vad-gör-det-när-halva-jordens-befolkning-svälter”??
Om ni förstår.
Jag känner verkligen så.
Och EGENTLIGEN borde VERKLIGEN just JAG bry mej om vartenda litet öre, och hålla hårt i varenda liten krona, räkna varje liten procent hit och ränta dit, eftersom jag faktiskt inte har pengar så det räcker, eftersom jag ”tänkt fel” (för att vara snäll mot mej själv) och ”planerat åt helvete” (eller snarare ”inte-planerat-alls”)…
…men, förlåt mej, men jag gör inte det.
Jag hörde flera människor prata om att vi människor ”jobbade gratis” den 29/2, och så suckade dom djupt och frågade sej själva NÄR dom skulle få igen dom pengarna och ”bla bla bla bla….”
Kanske dom skojade. Kanske inte.
Men jag blir verkligen ohyggligt TRÖTT på människor när dom börjar prata om att dom ”vinner 25 kr/år på min nya försäkring” eller ”sparar 2 öre per liter när jag tankar på Shell” etc….
…eller hur mycket tid ”dom” lägger ner på att ta reda på vilket el-bolag som är billigast, vilken försäkring som ger mest….
….. och bla bla bla….i tid och evighet – Amen.
Visst vill jag också ha ”Allt-det-billigaste-och-bästa”….(fast kanske inte ändå, för jag skiter faktiskt i om jag har en gammal mobil-telefon som ser urtöntig ut, bara den fungerar…)…
…..men jag tänker: ”Va faan gör det om hundra år!”´…..
….. och: ”Vi svenskar har det ju rätt så jävla bra iallafall”…
….. och: ”Hur kan man klaga när man bor i en villa med sin fru, som har en Seat, och själv har man en Volvo och ett bra jobb och sommarstuga i Skärgården och liten stuga i Åre, LCD-TV och åker på semesterresor till Thailand och Peru….bla bla bla”…
…… och och och….
”…när halva jordens befolkning svälter, oskyldiga barn dör i krig och av sexidioter som utnyttjar dom…..
……så sitter vi här på våra feta arslen (som vi lägger ner pengar på för att försöka banta bort)…. och letar efter sparade kronor och ören i vårt överflöd….”
SÅ tänker jag.
Och sen irriterar jag mej lite över dessa ”petimeter-människor”.
Och det tycks som om jag är den enda som INTE är ”petimeter-människa”.
Fast jag kanske borde vara det.
Men det är ju så trååååååååååååkigt att peta i ören hit och ören dit….
Bara att TÄNKA på det, få ögonlocken att bli tyngre och jag gäääspar stort……
”Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz………….”
erviluca #mammatillfyrakillar 