Jag blev besviken….eller arg….eller hopplöshetstyngd….
…..eller uppgiven….eller vad blev jag?
Vilken känsla vann över dom andra?
Jag blev lite ledsen….eller sur…eller bitter….
….eller kanske lättad?
Näe, lättad blev jag inte.
Men vilken känsla vann?
Vilken känsla skulle jag leva ut? Eller vilken känsla skulle förmedlas?
Alla kom på en gång, huller-om-buller, och då blev det ett litet…ingenting.
INKENTINK.
Eller nåt.
Fy, så dumt det kan bli när känslor rör ihop sej!
Fast egentligen spelar det ingen roll…. fast det spelar stor roll!
Egentligen är det inte viktigt…. fast det är jätteviktigt!
Klart som korvspad!
Men korvspad är väl inte speciellt klart? Eller?
Pust!
Det är inte lätt att vara stor…heller.
Kanske t o m svårare än att vara liten, för man måste vara så…vuxen…och behärskad. Eller nåt.
Och man har lärt sej att ”hålla igen” och ”bita ihop” och allt det där…
…och det är väl då allt blir lite ”huller-om-buller”….om man liksom lämnat luckan till känslo-lådan lite på glänt…
Öppnat lite för att släppa ut skiten, i tur och ordning.
Men känslor kommer för det mesta inte i ”tur och ordning” och inte när man tycker eller väljer heller. Dom kommer när dom vill, hur dom vill, och det är väl därför dom är så ”läskiga” och ”skrämmande”….
Och det är väl därför vi lär oss att trycka ner dom i ”Känslolådan” när vi är barn, och låsa.
Sen ska vi lära oss släppa ur ”Rätt Känsla” vid ”Rätt Tillfälle” – organiserat och fint och rent och kliniskt. Kanske vi ska syna dom under lupp också, så att känslan är ren och fin….städad…kontrollerad….
…eller nåt.
Men så är det inte.
Dom kommer när man minst anar, och på ”fel sätt”.
Sådär som dom säger att kärleken ska komma: ”Han/hon kommer när du minst anar”….
Så ska man gå där och ana minst stup i kvarten.
Det är inte lätt att vara människa – vuxen människa!
Pust!
Eller ”Dubbel-Pust” (som Bamse skulle ha sagt – den kloka lilla björnen) !
erviluca #mammatillfyrakillar 