
Livet är i vägen när jag bara vill skriva.
Skriva skriva skriva skriva.
Jag vill inte laga mat, tvätta, städa, fixa, packa, greja, hänga tvätt, diska, gå ut med hundar, jobba och allt annat onödigt!
Jag vill skriva!
Jag vill skriva FÄRDIGT!
Jag vill skriva tills jag är NÖJD!

Jag vill skriva det som ligger inuti och vill uuuuut!
Jag vill sitta vid min dator och skriva heeeela tiden….
…kanske resa mej och sträcka på ryggen då och då, för att ta en rejäl sväng i skogen med hundarna.

Sen vill jag komma hem – svettig och nöjd – sätta på fläkten vid datorn för att sedan fortsätta skriva….
Jag vill bli serverad mat och att lägenheten städar sej själv, att tvätten tvättas utan att jag behöver göra något och att disken diskar sej själv.
Jag vill att maten ska vandra hem till min lägenhet själv i fina små rader, och gärna skutta upp i rätt skåp och ställa sej fint tillrätta själva.
Jag vill inte bli AVBRUTEN!

Jag vill skriva skriva skriva skriva skriva….
Avbrutenheten gör att jag inte får tummen ur arslet! Det är liksom ”ingen idé” att sätta sej med Romanen, när man VET att man måste laga mat ”om en liten stund”…
Jag vill gå in i ”Nirvana-skrivandet”!
Men jag kan inte.
MÅSTE fixa hemma! Måste rensa. Det kommer fotograf som ska ta ärtiga bilder på den tjuuusiga lägenheten på torsdag. Och så kommer det människor som vill titta på lägenheten på onsdag och torsdag. Så jag kommer att fixa och dona och greja hela kvällarna och halva nätterna fr o m NU!
Bläääääääääääääääääääääää!
…eller inte.