Dagsarkiv: 17 mars, 2012

Eller vad ska man tro? Eller så tror jag gräset alltid är grönare på andra sidan, så jag hoppar över staketet och kollar in gräset…

…som kanske ÄR grönare, först….men sen är det lika jävla halvtaskigt som alla andra gräs….eller nåt!

Näe, jag vet inte.

Vi tittade på lägenheten idag. Jag och Storing och Minsting. Mellan ”orkade inte”….

Jag känner verkligen att när jag kommer mer än EN trappa upp, och förlorar kontakten med marken, så känns det inte bra.

Not good!

Jag mår bäst när jag har mark-kontakt, kan gå direkt ut och har nära till naturen.

Denna lägenhet är på fjärde våningen så det går inte att gå direkt ut. Försöker man genom att kliva över balkongräcket så var det sista gången man gick ut direkt. Nära naturen? Njet. Nåja. Om jag går i fem minuter så har jag elljusspåret med en massa skog där. Så jag ska inte klaga alltför mycket.

Men denna lägenhet är inte JAG.

JAG ska troligen inte bo där hela livet. Troligen bara ”en liten stund”.

Men NÄR ska jag ”landa” här i livet? Och VAR?

Näe, det viktiga är knappast VAR, utan NÄR? Jo, var är väl lite viktigt också, faktiskt…

Jag skulle vilja landa snart. Mycket snart. Men man vet aldrig…

Jag kanske hoppar runt så här, vart 3-4:e år, tills jag är 80!

Uhuuuuu! Näe, jag vill inte!

Men vem det är som styr, då?

Tja….DU kanske? JAG vet inte! Ödet, Livet, Gud, Ahmed?

Vem är Ahmed?

Ingen aaaning! Men ju mer jag tänker på det så….. troligen är det hans fel alltihop!

Vaddå Alltihop?

Alla livsval, allt som händer och sker: Allt!

Så du har inget att säga till om?

Inte mycket. Jag bara följer Ahmed. Det känns rätt bra att skylla på denna okända Ahmed.

Jävla Ahmed!

Det är hans fel att jag inte fick ekonomin att gå ihop också!

Usch, vad jag är tramsig!

Gå och lägg dej!

Okey, Ahmed….

😉

Jag undrar hur många lördagar det varit i mitt liv…?

Näe, det undrar jag inte. Så räkna inte ut det åt mej. Men en del har det varit. Och dom återkommer hela tiden.

 Som tur är.

Och igår var det fredag.

Ja, det här tycks bli ett inlägg på mycket hög intellektuell nivå. Dom som inte orkar råbråka sina hjärnceller kan ju sluta läsa här, för här kommer värsta intelligensinlägget.

Idag ska jag fortsätta rensa hemma. Jag ska dessutom få tre tonårskillar att HJÄLPA TILL! Dom blev peppade av sin pappa igår:

TRE stycken såna här tjockisar ska köras till Tippen.

-”Nu hjälper ni mamma i helgen att köra jätte-tv-apparaterna till tippen!” sa han.

Det måste dom.

Storing styrketränar flera kvällar i veckan, så han borde vara jättestark.

Sen ska dom få rensa sina rum också. Det kommer antagligen att ske på olika ”glädje-nivåer”. Jag gissar på nivåer:

– Storing nivå 8. Jag tror han tycker det är lite kul att hjälpa till, hugga i och vara duktig.

– Mellan nivå 3. Han tycker mest det är ”jobbigt” och ”orkar inte” och vill helst halvligga, på ryggen, på stolen framför datorn.

– Minsting nivå 2-10. Han vill helst sitta vid datorn och spela/leka/titta/tjoa! Men samtidigt, om man får igång honom, tycker han allt vi gör TILLSAMMANS är roligt och då blir han som värsta sprattelgubben av prat och bus!

Det ska bli kul att se, i efterhand, om jag hade rätt. Man kan aldrig veta med såna här typer.

Och idag på eftermiddagen ska vi få titta på LÄGENHETEN!

Återkommer om det.