Jag är rätt bra på ”Allt-På-En-Gång!
Man kan säga att jag är otroligt Kvinnlig när det kommer till den sidan…
OM jag levde med en man, skulle han bli tooookig på mej nu, när jag har tusen projekt på gång samtidigt…..
….. så vilken tur att jag är singel!
Å andra sidan kanske vi skulle dela på skiten om vi var två, och då skulle jag bara ha femhundra projekt på gång samtidigt. 😛
Men han skulle nog bli irriterad ändå…
Inte min hallvägg. Min hallvägg är VIT.
Varje gång jag tänkt på att jag ska sälja lägenheten (sedan jag flyttade in, alltså) har jag tänkt att jag måste fixa ”hallsnutten” som är så ful – fylld av skruvhål som den är.
Jag försökte skruva upp krokar där om och om igen, när vi flyttade in, men väggen var liksom för…lös! Knäpp vägg! Jag gav upp till slut och skruvade fast krokarna på annat ställe, som straff!
NU ska jag fixa till väggen i hallen. Jag har en plan. Jag har nästan alltid en plan.
Eller så kommer en. Lite plötsligt, sådär.
Jag börjar med att skruva ner hyllan (som GICK att skruva fast! Varför? Det är ju samma vägg!) i hallen. Jag känner då med hela min kropp och själ: JAG HATAR ATT SKRUVA! Fy faan, vad det är tråkigt!
Och nu måste jag göra det fyrahundrafemtiosju (!) gånger IGEN! Först skruva ner en massa hyllor (jag tycker nämligen att vägghyllor är snyggt och praktiskt) och sen skruva upp dom igen i nya lägenheten. BLÄ!
*funderar* : Kanske jag bara ska ha hyllor som står för sej själva på golvet…
Sen spacklar jag över alla fula hål. Jag ser lite dåligt så jag spacklar över en stackars spindel också. Den är är för liten för att jag ska bli rädd för den, men den sprattlar lite innan den dör, och det brukar ju inte hål göra… Nu är det superdöd. Inspacklad.
Sen går jag ut i köket och tar ner alla foton och tavlor på ”hål-väggen” där. Jag har nämligen en vägg med hål där också. Den var hålig från början, så där kan man inte skylla på mej, men jag satte upp tavlor över hålen = BORTA! Tavlorna hamnade lite oregelbundet över väggen, men det tyckte jag bara blev snyggt.
Spacklar över alla hål där också. Två hål har metallgrejer i sej, men dom blir också överspacklade. Inga spindlar.
Där ska jag också sätta upp ett par tapetvåder, som blev kvar sedan jag tapetserade vardagsrummet när jag flyttade in. Jag är faktiskt skitbra på att tapetsera. Iallafall i vissa rum.
När jag skulle tapetsera Mellans rum, när jag köpt lägenheten, gick allt fel! Vet inte vad det var. Dålig tapet, troligen. Jag fick göra om allt, och så tog tapeten slut så jag fick köpa ny tapet, fast köpte då en annan tapet, som straff (mot den gamla DUMMA tapeten)! Och då tror jag att jag var lite trött på att tapetsera, för jag hade tapetserat och målat i vardagsrummet, Storings rum och Mellans rum två gånger, så den tapeten slängde jag upp sådär lite tröttigt, tror jag…
…och när det blev fult i kanterna tejpade jag över med svart tejp, och låtsades att det var Effektfullt. Det låtsas jag fortfarande.
Jag borde måla om hela Mellans rum, men tror inte jag orkar eller hinner.
Jag packar också ner grejer från hyllor, för att få ut hyllorna och ställa i garaget, så att det ser luftigare ut i lägenheten = style:ar, kan man säga. Samtidigt försöker jag städa upp, men det är helt meningslöst för fem sekunder senare ligger halva städet överallt igen, för det ska vidare ner i kassar eller nåt.
I helgen bar jag ut två bokhyllor i garaget, och förton kassar med böcker och DVD:s.
Hur mycket förton är? Många.
Nu ska jag tapetsera!
Sandpappra? Näe, det skiter jag i! Det är så tråkigt och dammar så mycket.
Kanske jag ska ge hundarna mat samtidigt också – ba´fatt göra saker SAMTIDIGT. Och röra till det. För det är liksom min skill.
Det brukar ordna upp sej i slutet och bli jättebra….
….eller iallafall ganska bra.
Även om jag efteråt sitter i ett hörn med tungan vid fotknölarna, fullkomligt slut och lovar mej själv ”aldrig igen”!
Men, men that´s me in a nutshell!
erviluca #mammatillfyrakillar 