
Jag har tittat på Melodifestivalen sedan den startade, typ. Varje år.
Och jag har tillsammans med mina systrar och föräldrar våndats, varit arg och upprörd över kläder, vilka som sjunger, hur dom sjunger och att det blivit fel vinnare.

När ABBA vann med Waterloo för hundra år sedan i Stora Festivalen satt jag tillsammans med min storasyster och vi blev båda så tagna att vi grät. Sverige hade liksom ALDRIG vunnit, och nu VANN dom! Helt otroligt!

När det var 70-80-90-tal kunde man knappt erkänna att man såg på Melodifestivalen. Det ansågs ”töntigt”. Lika töntigt som att lyssna på Svensktoppen. Kanske värre t o m. Jag hade töntig och löjlig musiksmak, tittade på Melodifestivalen och lyssnade på Svensktoppen i HEMLIGHET. Man kan säga att jag var bög faktiskt. För det är/var väl ”bögigt”, fast bögar knappt fanns då….

Nu finns bögar och man får tycka om och titta på Melodifestivalen. Folk gör det! Man t o m träffas och gör det! Och det är nästan som att Äntligen få komma ur Garderoben!
TJOHO!

Jag kan stå mitt på gatan (med risk att bli överkörd!) och ropa: ”Jag tittar på Melodifestivalen!” utan att folk fnyser åt mej och tycker att jag är BÄNG. Det är en sån lättnad!
Och man kan kommentera på Facebook, tycka till om vinnare och förlorare och ibland t o m kläder!

Fast antingen har jag blivit mer tolerant, eller så har folk lite bättre och vettigare kläder på sej nuförtiden, för det är inte mycket att klaga på i klädväg, nuförtiden tycker jag….
Stackars stackars alla som fortfarande tror att det är UTE att titta på Melodifestivalen.
Dom är ju helt…flänga!
Eller hur?!?











