Dagsarkiv: 10 mars, 2012

Melodifestivalen /erviluca

Jag har tittat på Melodifestivalen sedan den startade, typ. Varje år.

Och jag har tillsammans med mina systrar och föräldrar våndats, varit arg och upprörd över kläder, vilka som sjunger, hur dom sjunger och att det blivit fel vinnare.

När ABBA vann med Waterloo för hundra år sedan i Stora Festivalen satt jag tillsammans med min storasyster och vi blev båda så tagna att vi grät. Sverige hade liksom ALDRIG vunnit, och nu VANN dom! Helt otroligt!

När det var 70-80-90-tal kunde man knappt erkänna att man såg på Melodifestivalen. Det ansågs ”töntigt”. Lika töntigt som att lyssna på Svensktoppen. Kanske värre t o m. Jag hade töntig och löjlig musiksmak, tittade på Melodifestivalen och lyssnade på Svensktoppen i HEMLIGHET. Man kan säga att jag var bög faktiskt. För det är/var väl ”bögigt”, fast bögar knappt fanns då….

Nu finns bögar och man får tycka om och titta på Melodifestivalen. Folk gör det! Man t o m träffas och gör det! Och det är nästan som att Äntligen få komma ur Garderoben!

TJOHO!

Jag kan stå mitt på gatan (med risk att bli överkörd!) och ropa: ”Jag tittar på Melodifestivalen!” utan att folk fnyser åt mej och tycker att jag är BÄNG. Det är en sån lättnad!

Och man kan kommentera på Facebook, tycka till om vinnare och förlorare och ibland t o m kläder!

Fast antingen har jag blivit mer tolerant, eller så har folk lite bättre och vettigare kläder på sej nuförtiden, för det är inte mycket att klaga på i klädväg, nuförtiden tycker jag….

Stackars stackars alla som fortfarande tror att det är UTE att titta på Melodifestivalen.

 Dom är ju helt…flänga!

 Eller hur?!?

 

Plötsligt blir jag lite ledsen i ögat…./erviluca

Jag röjer och fixar och plockar ihop.

Ner med fyrahundranittiotre böcker i fyrtiofem kassar, femtio DVD i fyra kassar, tjugotre fotoalbum i sex kassar och så plocka ihop bokhyllorna för fyrtiofemte gången (!)…..känns det som.

Jag lyssnar på min Nya Lista på Spotify där Michael Buble är en nyupptäckt sångare för mej…..

…… och jag inser att jag ääälskar hans röst, för den går rätt in i mitt hjärta – som en käftsmäll i hjärtat!

 

”TJONG!”,  säger det och jag blir alldeles ledsen i ögat.

 Jag funderar på att lägga till Michael Buble på min Gråtlista, för han funkar nog bra där. Och sen funderar jag på om jag faktiskt behöver gråta lite…? Det känns lite så.

Vad behöver jag gråta över NU? funderar jag.

Tja….letar anledningar, och hittar följande:

– att jag ska flytta IGEN (när ska jag någonsin Landa?)

– att jag är ensam/singel (alltid en god gråtanledning)

– att jag har dålig ekonomi (som skapar oro)

– att jag aldrig få tummen ur arslet och skriver ut alla mina böcker som ligger i huvudet och vääääntar (kan man gråta över det?)

– att jag är en dålig dotter (usch! och skäms på mej! borde besöka mamma och ringa henne oftare)

– att jag är som jag är (kan jag både glädjas åt och gråta över – samtidigt!)

– att jag inte blivit/ är Utvald (jävla tjat, va?! stryker)

– att kärleken ska vara så jävla komplicerad, fast det borde vara enkelt…(ännu mer tjat…)

INTE mitt kylskåp, men liknande...

– att jag inte har någon mjölk hemma (kan man gråta över spilld mjölk så kan man väl gråta över Ingen mjölk?)

– att lägenheten jag ska flytta till har så dyr hyra (den där jävla skitekonomin!)

– att jag inte har någon städhjälp (men skulle jag vilja ha? Hm… kanske ingen gråtanledning…stryker)

– att jag inte har någon hjälp (med vaddå?!? Livet för i  helvete! Allt! Dela på ansvar kring allt! Hjälp när man behöver den, typ…)

att det är mer grus i lägenheten (och i min säng) än utomhus (nästan!) (Näe, den stryker jag. Det är ju bara att dammsuga!)

– att jag köpte marsvinen, som Storing blivit allergisk emot, och som jag nu måste sälja…(bök bök bök…ångrar att jag köpte dom)

– att mycket  är så komplicerat (hm….iallafall vissa dagar…)

– att det borde vara enkelt (Vilket? Det som är komplicerat, givetvis!)

att jag vill åka utomlands på semester men har inte råd (låter lite patetiskt…stryker)

– avundsjuka (min helst)

att det är svårt att gå ner i vikt, jag vill inte och orkar inte, men borde…. (alla ? kvinnors eviga problem…fånigt och dumt, men så är det…ska jag stryka? Stryker hälften, för det är halvlöjligt att gråta över detta…)

att magen är så ful (usch, vad ful! Kan man gråta över ful mage? Näe! Stryker)

Nu ska jag läsa min lista, sätta på Spotify Gråtlista och låta tårarna flöööda en stund.

Hoppas det går!

Det vore skönt att rensa lite.

 

 

Jag är gränslöst älskad! /erviluca

 

…och ibland när jag inser det hoppar det till i hjärtat av Lycka och Tacksamhet.

Vad jag än gör älskar dom mej. Hur jag än går, står, sitter, ser ut och vad jag än säger och gör så älskar dom mej lika förbehållslöst. Det är ett stort ansvar i att vara så älskad, och ändå vet jag att jag skulle kunna behandla dom ”hur-som-helst” och dom skulle ändå fortsätta älska mej.

 Det är äkta kärlek det!

Eller möjligen dumhet…?

 

När dom tittar på mej ser jag Kärleken och Tillgivenheten i deras ögon.

Jag kan vara trött och sjuk och Eländig, så att jag knappt orkar gå ut med dom…KNAPPT! Dom får hålla sej lite extra länge, gå lite kortare och långsammare promenader, vara inomhus lite för mycket….

…men dom klagar aldrig!

 

Möjligen att någon utav dom bajsar inomhus, men…. ”shit happens!”

Så fort jag slår mej ner i soffan lägger dom sej tättintill. När jag sover har jag två älsklingar som makar sej nära nära hela tiden. Jag snor runt och dom makar sej intill. Det känns så…fint.

Häromdagen bad jag Minsting gå ut med dom, vilket han gjorde, men eftersom jag samtidigt gick till jobbet gick vi tillsammans ut, och delade på oss utanför huset.

Jag såg då i Flisas och Miltons ögon att dom blev så Förvånade och Besvikna: ”Ska inte HON följa med??? Vår ÄLSKADE BÄSTA BÄSTA!” och så satte dom sej ner båda två och tittade med Sårade Blickar på mej. Blickar fyllda av KÄRLEK, och det klickade till i mitt hjärta.

Jag gick iväg, men ställde mej bakom ett hus och tittade på det fina lilla gänget som gick iväg:

Jag såg en tapper Minsting som envist drog i två koppel, och två Besvikna hundar, som med svansarna hängande försökte inse att deras Älskade Matte inte skulle följa med på promenaden. Dom såg ut som: ”Vi stannar hellre HEMMA än går ut med Någon Annan än vår Älskling!”

Det är fantastiskt att vara så älskad!

Me love my dogs!