Vi pluggar, Mellan och jag.
Jag ser det faktiskt inte som att jag förhör honom, utan mer som att vi diskuterar tillsammans hur samhällsekonomin fungerar.
När han visade mej Frågorna som han skulle kunna svara på, svalde jag hårt – ”GULP!” – och tänkte: ”Det här kan jag INTE ens förhöra på – det är alldeles för komplicerat! Jag fattar NOLL!”.
Sen bröt han ihop, och vrålade: ”Det är OMÖJLIGT!!!”
…..och är det Något som ”sätter igång” mej så är det dessa ord, för jag anser att ”Ingenting är omöjligt!”.
Det är nästan lite av min Livsfilosofi, och jag får lite Spader när någon säger så – speciellt när mina barn säger så, för jag vill INTE att dom ska tänka så eller ha den uppfattningen.
Detta utrop fick mej att börja Plugga! Jag läste igenom alla frågor, och alla svar han skrivit, försökte förstå, läste i den otroooooligt tråkiga skolboken….
/”VARFÖR gör dom skolböcker så TRÅÅÅÅKIGA?? JAG skulle göra dom mycket mer intressanta….Hm…Jag kanske skulle börja göra skolböcker”/
…och hittade lite svar här och lite svar där och lite svar på nätet.
Sen körde vi igång!
Jag gick igenom frågorna, och så svarade Mellan, som en liten datamaskin, det han ”pluggat in”.
Men man LÄR sej ju inget när man bara rapar upp det som står ordagrant, så därför började jag PRATA och DISKUTERA:
-”Men tänk dej att du vill köpa en lägenhet när du ska flytta hemifrån…och då tar du ett lån på sisådär 100 000 kr….och då måste du betala ränta på lånet, för banken måste ju tjäna på att låna ut, eller hur?”
-”Aaaa.”
Och så pratade vi vidare, kring varje fråga, om hur det ser ut i Sverige, i världen och i samhället.
/Jag fick lära mej en massa nya ord, tex Oligopol! Vet DU vad det betyder?!/
Åh, vad intressant det blev!
-”Varför pluggade du inte ekonomi på Universitetet istället?” frågar Mellan till slut.
Jag tittar på honom och ler, för jag tror han driver med mej. ”JAG?! EKONOMI?!”
Ni som följt min blogg vet att jag anser att jag är helt Handikappad på den fronten. Nästintill ”lågbegåvad”, eller att det finns ett stort hål där ”räknebiten/mattebiten/ekonomibiten” i hjärnan sitter…
Jag ser att han menar allvar.
-”Näe, för jag inte tycker det är intressant, och jag kan ingenting. Jag tycker t o m att det är tråkigt!”
-”Men det märks ju inte! Du verkar ju jätteintresserad, juh! Och så KAN du jättemycket!”
-”Eeeee, men jag har ju lärt mej NU! Av dom här frågorna, och av att diskutera med dej! Jag är sååå glad över att jag lär mej saker när jag förhör er. Det är jättekul!”
🙂
Mellan är nöjd.
🙂
Jag är nöjd.
Och han kommer att klara provet galant på fredag!
erviluca #mammatillfyrakillar 