Jag är för Hoppfull, för Optimistisk, för Troende, för mycket Fatalist….

…för mycket ALLT!

Och så blir jag så BESVIKEN när det inte blir som jag trodde/hoppades/ville/önskade!

Hej och hååååå så åker jag upp upp upp upp för berg-och-dal-banan…upp upp upp…med kolsyra i hela kroppen och extra pirr i magen….med en känsla av ”JA! JA! JA!”……och så är jag där uppe på toppen och ser ut över hela Stada! Och det pirrar av Underbar härlig Lycka i mej och jag känner mej så Förväntansfull och Glad!

Sen går det utför!!!

 Hej och hå!

Håret flyger och jag skriiiiker: Tjohooooooooooooooo!

Så är jag plötsligt nere. Och allt stannar med ett ryck. Det är slut. Över.

Och det är inte bara slut och över…långsamt åker jag vidare neråt neråt neråt….ner i en djup kall och svart grotta…

Där är det kyligt, fuktigt, ensamt…och mörkt!

Jag är rädd för mörker.

Jag vill inte vara ensam.

Men nu är jag där, i grottan, ensam.

Och kommer inte upp.

Någon har dessutom lagt en stor tung SAK för ingången….

Så där sitter jag nu i mörkret…..

Ensam, rädd och kall.

Och här ska jag sitta tills jag ruttnar bort och dör!

För jag orkar inte med mej själv längre.

Eller er!

Eller livet!

Och jag hatar alla!

Speciellt ni som är ihop, lever i äktenskap och är sambos….

….. och som inte fattar någonting.

Ni som inte fattar hur det är att vara utan ”trygghet/ryggrad”…Ni som knappt minns hur det är att inte vara ”utvald”….Ni som inte vet hur det är att fatta alla beslut själv och vara ensam om allt ansvar och allt allt här i livet….Ni som somnar med någon vid er sida varje kväll och vaknar likadant. Ni som inte bär hela livet själv på era axlar. Ni som DELAR vått och torrt.

Om en av er hade råkat åka ner i en grotta hade den andre dragit upp den. Först saknat: ”Var är hon?”, och sen letat, och sen dragit upp.

Men här sitter jag i min grotta och ruttnar bort……

…… och ingen kommer att sakna mej eller dra upp mej.

Jag får klättra upp själv!

Som vanligt.

Faan också!

Det är ERT fel att det blir så här!

Dumma er!

Hur gammal jag är?

Tre-och-ett-halvt.

😦

http://www.tv4.se/1.2560732

Ja, jag har saknat ”könsneutrala” leksaker hela mina söners liv! Jag hade också önskat att leksaksaffärerna var mer ”könsneutrala”, dvs att inte en sektion var helt glittrig och rosa och skrek ut ”BARA FÖR FLICKOR!”.

För OM en liten kille vill leka ”mamma-pappa-barn”…vad gör han då? Smyger undan? Använder en flick-kompis/syster som ursäkt? Men om han inte har någon flick-kompis eller syster då?

Jag tror absolut pojkar och flickor kommer att leka lite köns-olika hur vi än gör, och vad vi än gör, för jag tror att det är inbyggt i oss, MEN jag tycker också att alla ska få leka med vad dom vill, utan att anses konstiga eller udda.

Det FINNS killar som inte alltid bara vill leka ”hårda lekar”, och det FINNS tjejer som vill vara med i krigslekarna. Å andra sidan så FÅR tjejer leka med killsaker. Dom anses mest bara ”coola” och ”tuffa”. Att säga att ”Min dotter leker bara med killar!” är coolt och man är lite stolt över det. ”Hon är en riktig pojkflicka!” säger föräldrarna stolta.

Men att säga: ”Min son leker bara med tjejer!” verkar lite….konstigt. ”Är han bög?” tänker många direkt. Och att sedan säga: ”Min son är en riktigt flickpojke!” är inget man gör. Eller hur?!

Det är hur orättvist som helst!

För killarna!

Att vilja leka med tjejsaker är TÖNTIGT! Om en kille går i ”tjejavdelningen” på en leksaksaffär måste han först kamoflera sej….Det är jättetöntigt!

Att vilja leka med killsaker är COOLT! Om en tjej går i ”killavdelningen” är det bara tufft! Hon kan gå helt öppet och visa upp sej. ”Cool tjej!”.

Nu har det kommit lego som heter ”Vänner” och är fem tjejer som gillar att baka och ha fina kläder och och och….Urk!

Dags för ett lego som heter ”Vänner 2” och som är fem killar som gillar att cykla, vara med sina hundar och hoppa studsmatta….? Eller?

På 70-talet var det mer jämlikt på den här fronten.

Vad hände sen??

Åh, vad jag vill Försvinna idag!

Eller flytta!

Bort.

Långt!

Gå på en lååååååååååång strand, strosa fram till ett litet hus någonstans, sätta mej och skriva skriva skriva : Super-romanen! Super-duper-romanen! Super-duper-romanerna!!

Vara ifred!

Åka bort från alla ”ska:n” och ”måste:n”….

…..och människor som ”fattar noll”…..

….och från ”principer” och ”bökigheter” och ”trassel”.

Jag vill leva i Nuet.

Utan Trassel och Tjaffs, utan Knasigheter och Svårigheter, utan Stopp och Belägg, utan Principer och Stelbenthet.

”Jag ville kasta mina bojor

fly bort från allt som drar

men flykten kräver att jag vågar

ett mod jag inte har”

En av min älsklingsdikter (som jag skriver för TREDJE gången i min blogg ser jag när jag googlar den för att ta reda på vem som skrivit den….och jag vet fortfarande inte vem som skrivit den…).

Uäck!

Uäcket känns ända upp i halsen, som om jag vill kräkas ut det. Det sitter i bröstet, i halsen i hjärt-trakten….

Idag är det verkligen…..

….. UÄCK!