Dagsarkiv: 2 mars, 2012

Jag går runt där på H&M och känner mej som om något gammalt som katten släpat in…och deppar nästan ihop på kuppen…går vidare till Lindex och inser att det bara måste finnas ”krymplingar” nuförtiden, som ska ha dom där kläderna som hänger där, som några slags lockbeten….

”Vad har hänt med alla kläder?”, liksom. Förr-i-tiden var dom mycket större.

Det är som om ALLA kläder plötsligt blivit pyttepyttesmå. Och konstiga. Med halva axlar, saknad ärm och sånt underligt.

Deppig går jag vidare förbi ”den-där-coola-klädaffären”. Där går jag inte ens in! Det är ingen ide! Kläderna där är gjorda för anorektiska dvärgar, typ, och ska betalas av miljonärer.

Hur många anorektiska dvärg-miljonärer finns det egentligen??

Nåja.

Jag går vidare förbi den där klädaffären där kläderna är gjorda för yttepyttemänniskor som äter ett salladsblad om dagen. Vet inte vad den affären heter heller, för jag har bara gått in där två gånger och hållit upp någon blus framför mej, tittat på den och tänkt att det kanske är en affär för dock-kläder??

På Kapp-Ahl har dom tre klädställningar för ”normala människor”, men då är mönstrerna på blusarna sådana att jag undrar om den som gjorde dom har tagit LSD? Är inte LSD helt ”ute”?

På väg ut ur Kapp-Ahl slår det mej plötsligt:

”HerreGud! Jag är ju GAMMAL! Jag är ju Medelålders! Jag ska inte lufsa runt på H&M, Lindex mm etc! Det är ju ”ungdomsaffärer”, typ…..

Är det DÄRFÖR affärsbiträdena stått i små klungor och tittat på mej och viskat….och när jag tittat dit har dom tittar bort och fnittrat…Inte EN gång, inte TVÅ gånger…utan typ TIO gånger:

”Nu kommer HON igen – den där Kärringen, som inte fattat att kläderna här är för UNGDOMAR, och inte Gamla Kärringar! Kolla! Nu tittar hon på den där rosa blusen som är för UNGA TJEJER!!! Trooor hon att hon kan ha den?!? Jävla kärring-idiot!! Ha ha ha ha!”

SÅ har dom viskat. Helt säkert.

Men IDAG! Hallelujah! Fick jag en Uppenbarelse: Jag är För Gammal för såna affärer!!

Vilken lättnad.

Och besvikelse.

Men mest lättnad. Det ÄR inte fel på mej, eller på kläderna.

Det är fel på….

…min ålder!

Shit!

Det tog bara 10 år för mej att fatta att jag inte  platsar på H&M etc mm!

En del fattar lite långsamt.

-”Varför vinner aldrig jaaaag på Postkodlotteriet??” gnäller jag när jag ser hur folk vinner 100 000 kr på 100 000 kr.

Minsting tittar på mej, sådär lite självklart.

-”Meh! Det är ju bara GAMLA människor som vinner!” säger han som om jag borde fattat det för länge sedan.

-”Men jag ÄR ju gammal!” säger jag.

-”Nej, man ska vara sån där som gått i pension!” förklarar han…”…och så ska man vara gift också!” lägger han till.

Jag har alltså ingen chans alls att vinna på Postkodlotteriet. Jag borde alltså gå ur.

-”Och så ska man helst spela dragspel också..” kommer han på sen.. ”..och vara tjock!”

-”Men jag är ju liiite tjock…” säger jag hoppfullt.

-”Näe, det räcker inte!”

Det är  alltså helt kört för mej!

Jag kommer aldrig att vinna på Postkodlotteriet.

😦

Solen strålar på mitt fönster

av smutsen bildas randigt mönster

snö som rinner

smutsen finner

gör en randig vårkostym

När solen värmer snö på marken

vattenpölar blir till i parken

barnen hoppar

mammor stoppar

arga barn vill stänka mer

När solen strålar på mitt hus

vaknar liten sömnig mus

undrar vart

är den katt

som bodde här förut?

När våren rister i mitt sinne

vaknar också mysigt minne

gör så att

mitt i ett skratt

jag finner ro i nuet

Blyga människor gör mej…blyg. Eller så kan jag slå över och bli alldeles För Mycket, för blygheten blir så…pressande.

En människas blyghet gör ju att det ställs högre krav på den ”oblyge”.

Som blyg borde man ”bita ihop” och försöka utvecklas – försöka lära sej ”tala ur skägget”, för människor som inte säger vad dom tänker/tycker/känner gör andra människor – iallafall mej – osäker.

 Tysta/blyga människor gör mej osäker.

Inte i jobbet, men privat.

Man undrar: ”Vad tänker han? Vad känner hon? Tycker han att jag är  helt dum i huvet nu, när jag sa så? Blev hon arg nu? Irriterad? Eller tyckte han att det var roligt? Eller: VAD TYCKER HON FÖR I HELVETE?!?”

Det borde vara vars och ens jävla skyldighet att uttrycka vad han/hon känner och tänker, och det borde vara en rättighet att få höra det, så att man VET, och kan förhålla sej till den andres tyckande och tänkande – och kanske t o m ändra sin egen åsikt.

En tyst människa i ett sällskap, där dom flesta uttrycker något, lägger lite sordin på allt – gör att det blir en viss ”undran” i hela församlingen.

Jag VET att det är jobbigt att vara blyg! Jag har varit, och är det, i vissa sammanhang, men jag jobbar på våga! Jag kämpar emot det när jag blir blyg. Och det borde alla andra göra också.

Så det så!

För blyga lägger liksom över ansvaret på ”Dom Andra”!

Tänk om alla vore blyga! Då skulle vi stå där som idioter och stirra på varandra och inte säga någonting. Och inget skulle bli gjort, och vi skulle inte veta vad dom andra tänkte och tyckte. Det skulle bli en massa ”gissningar” och missförstånd.

Det finns också dom som sitter tysta igenom hela sittningar av Tyckanden, och sen kommer dom Efteråt och är sura eller arga över det som sagts eller bestämts. Det borde vara olagligt. Antingen säger man: ”Jag behöver tänka på det här i ett par dagar, innan jag vet vad jag tycker” eller så säger man ifrån. Man är inte tyst och kommer med åsikterna EFTERÅT!

”Säg din åsikt nu….or forever  hold your piece (?)…peace (?)…”(vad ska man hold:a?)

Nu kastar jag mej verkligen ut på djupt vatten, och jag är beredd på att ta tillbaka allt, och vända kappan efter vinden, om någon Blyging skriver att jag är helt dum i huvet när jag skriver så här….

…men för nu tycker jag precis så här! 

😛

Jag menar givetvis inte att alla ska vara ”värsta utåtriktade” och prata så dom slår knut på tungan….

….utan bara säga vad dom tänker och tycker, lite grann sådär.