Känslorna bor i samma ”hus” (kropp).

Därför är det viktigt att alla känslor får plats. Och kan samsas.

Vissa känslor får man tidigt lära sej ”hantera”….eller kanske dom flesta känslor:

Man kan inte skrika av skratt rätt ut när som helst.

Ej heller SKRIKA av ilska bara för att man känner det.

Eller bryta ut i grååååt när som helst.

Det får man lära sej som barn.

På olika sätt.

Det gäller att lära sina barn att känslor är okey, men att det finns olika tillfällen att uttrycka dom på, och olika sätt att uttrycka dom på…

”Du FÅR hata din bror när du tycker att han är dum i huvet, men du får inte slå honom!”

”Du FÅR vara ledsen och gråta när din kanin har dött. Jag finns här för dej, men du behöver få gråta färdigt”.

”Det är okey att skrika att din bror är dum i huvet hemma, men inte på ICA!”

”Man får tycka att ens lärare är helt störd – man behöver inte ens tycka om henne – men du måste behandla henne med respekt ändå, och så måste du stå ut!”

”Om du tycker att jag är helt dum i huvet och vill uttrycka det så skulle du kunna skriva det i en ”hata-bok” där du skriver bara ARGA SAKER, och jag lovar att aldrig läsa den. Där kan du skriva det fulaste fula….” sa jag till Storing vid något tillfälle.  Det gjorde han. 🙂

osv osv osv osv

OM man tidigt får lära sej att det INTE är okey att gråta och vara ledsen, så stänger man in sorgen.

OM man tidigt får lära sej att det INTE är okey att bli arg, så stänger man av ilskan.

Om man stänger av delar av känslorna i Det Inre, stänger man även av Dom Andra känslorna.

Det är svårt att skratta högt av lycka, när sorgen låsts in, och ilskan gömts.

Alla känslor behövs och måste få finnas!

Vi behöver bara lära våra barn att man kan uttrycka dom på olika sätt.

Utan tårar – inget skratt.

Utan ilska – ingen lycka.