Dagsarkiv: 24 februari, 2012

När det känns tråkigt

när det känns segt

när det är bråkigt

när det känns fegt

Vad ska man göra?

Vart ska man gå?

Vart ska man köra?

Hur ska man må?

När lusten tar slut

och när man inte vill

ska man hålla sin trut

eller försöka lite till?

När man orkat flera varv

och tycker man är klar

och allt är bara larv

i det som tycks va kvar

Ska man stå upp än en gång

 och satsa full ut

eller ta tjuren vid sin stång

och inse det är slut?

 Ska man våga ta ett hopp

fast allt gått så fel

och utan något stopp

 försöka att bli hel?

http://www.dukansjungagospel.se/

Gabriel Gräslök   Fors har superjättestor gospelkör i Filadelfiakyrkan varje måndag kväll fr o m 5 mars ….

…och jag vill vara meeeeee!!!!

Vill! Vill! Vill!

Det kostar 1200 kr för en termin, och givetvis har jag det liggande i bakfickan…

…och givetvis ordnar jag lätt hundvakt varje måndag kväll för detta ändamål…(fast DET borde jag ju kunna – jag har ju tre söner för i helvete!).

Det är fullkomligt fantastiskt underbart att sjunga gospel! Jag får kolsyra i hela kroppen….

…..och så får jag nästan vingar och flyyyyger också!

Det är en Helt Underbar Känsla!

Jag vill vill vill vill vill!

Såja.

Nu vet ni.

————————————————————–

Fotnot om att säga Gabriel Gräslök:

Vi hade en ung granne förr, som hette Gabriel. Jag hade läst Krakel Spektakel för mina söner vid den tiden, och dom var ca 6, 10 och 11 år då. Grannen Gabriel var 14 år. Jag var och handlade och hade lämnat sönerna ensamma en liten stund. När jag kom hem var det Katastrofläge! Grabbarna Grus var i upplösningstillstånd och två utav dom grät förtvivlat.

Dom berättade att dom sett Gabriel ute på gatan, sparkandes boll, varvid någon utav sönerna ropat: ”GABRIEL GRÄSLÖK!”

 Gabriel hade tänt på alla cylindrar, rusat in och fyllt en vattenpistol, rusat ut igen och skrikande anfallit mina tre söner. Dom hade skräckslagna sprungit in i vårt hus, MEN Gabriel hade följt efter in (troligen visste han att jag inte var hemma) och sprutat vatten på dom INOMHUS!!!

Sönerna var döende.

Jag tänkte att dom lärt sej en läxa, och att ”lite vatten dör man inte av” (även om dom själva trodde det…). Jag funderade på om jag skulle vidtala Gabriels mamma, men gjorde det inte.

Så, ett tips: Kalla aldrig en Gabriel för gräslök.

…fast det är svårt att låta bli…

😉