Bonniers säger nej tack och skriver följande:
”Det märks att du gillar att skriva! Men det ligger dig också i fatet – du far iväg ganska översvallande och okontrollerat. Du behöver skaffa dig mer struktur, och bli stramare i ditt berättande. Minska på dialogerna. Jobba igenom texterna. Läs dem högt för dig själv, och försök hitta en rytm och ett större lugn.
Du har en självklarhet i berättandet, som skulle kunna bli riktigt bra, men som nu drunknar i ditt entusiastiska ordsvall.”
Och jag reagerar, som den kontrollerade och strama människa jag är…..
…… genom att ställa mej och stampa hårt i golvet och skrika rätt ut:
”BLÄÄÄÄÄÄ!!! DUMMA DUMMA BONNIERS-SKITKORVAR!!!”
🙂