Kommer du ihåg dina drömmar?
Dom du hade som barn, som ungdom, som ung vuxen?
Har någon dröm uppfyllts?
Har du drömmar idag, om ”i morgon”, som skulle kunna infrias?
Har du drömmar som du VET aldrig kommer att infrias, men dom är sköna att ha?
Själv drömde jag om många saker, och gör fortfarande: Jag ville bli ”något med barn” – helst psykolog eller något sånt, eller jobba på barnhem…..
….eller så ville jag bli dansare, eller sångerska, eller både ock!
Gärna känd!
…eller filmskådespelerska…
…och lite grann författare. Men jag kunde nog inte se mej själv sitta i en kammare och bara skriva – jag ville skriva böcker, OCKSÅ, liksom…Men inte sitta isolerat någonstans och bara skriva!
Jag ville jobba med människor! Träffa folk!
När jag var färdig familjeterapeut, kände jag att jag nått mitt mål! Det var en härlig känsla. Och nu när jag jobbar känner jag att det var det här jag ville bli!
Jag gör det jag drömde om!
Så nu drömmer jag vidare: Jag vill bli författare! Och nu kan jag tänka mej att ”sitta i min kammare”….
Sen var det det mer privata då:
Jag skulle träffa EN man och gifta mej och vi skulle bo i ett hus någonstans (VAR var inte så viktigt) – helst nära naturen, men ändå nära trevliga grannar.
Vi skulle ha djur – gärna många!
Och vi skulle ha barn – gärna många (av båda könen, men det skulle gå bra med bara flickor också).
Att jag bara skulle få pojkar fanns inte i min världsbild, faktiskt!
Och vi skulle älska varandra i lust och nöd – hela livet, jämt och alltid! Och troligen varje dag.
Jamen, jag veeeet! Jag kanske läste för många Starlet och Mitt Livs Novell....
Jag var så SÄKER på att det skulle bli så.
Att jag var ”en-sån-som- inte-skiljer-sig” och ” sån- som- inte-ska- leva- ensam”….
Jag var dessutom en ”flick-mamma”.
Jag var ”en-sån-som-kunde-älska-en- person-hela-livet”. Jättemycket!
Och ”en-sån-som-skulle-kunna-ha- många-barn-och-ta-hand-om-alla-lätt-som-en-plätt”.
En sån var jag.
Jag är fortfarande förvånad över att det inte blev så.
Fast ändå inte.
För jag har insett att man får inte vara otålig, ”springa för fort” och ha för bråttom när man har planer.
Och man får heller inte vara för naiv och blåögd….
…..och helst ska man också se till att den man planerar detta liv med, är någorlunda med på planerna….
Så så här blev det:
Gifte mej fort som faan när jag var 20 år. Fick ett barn med Honom….
…..fast han ville inte ha barn, kom han på….
….så då skilde jag mej från Honom.
Så var jag ensamstående med ett barn. Levde som singelmamma i 10 år.
Träffade ny man och blev sambo ”fort som faan” (igen!). Skaffade tre barn till, snabbt! Pojkar. Flyttade till hus.Vi skilde oss efter 10 år.
Varannan-veckas-förälder sedan dess.
Djur har jag dock lyckats trycka in i livet med jämna mellanrum – en massa faktiskt! Just nu två hundar och två marsvin.
Och skriver gör jag mer och mer….Författardrömmarna är inom räckhåll…tror jag.
Hur blev det för dej och dina drömmar?
erviluca #mammatillfyrakillar 
Jag drömde om att få bli ”sjungerska” och det blev jag om än kanske inte på de stora höjder jag tänkte mig när jag stod där framför 3-sitsen men egentillverkat mikrofonstativ av stor bambupinne placerad i prydnasdamajanen och mikrofon gjord på toarulle och folie med garnsnutt i som sladd 🙂 Fick nöja mig med 15 år med dansband och så lite lokala insatser och så då TV4 1996 på Sikta så jag har har fått prova på TV-biten. Men det drar inte lika mycket att bli kändis längre men jag sjunger gärna. Var mest det som uppfyllde livet då. Idag har jag enbart drömmen att få sjunga till ett storband kvar att uppfylla och det jobbar jag på 🙂
På senare år var det drömmen att ha egen firma och vara sin egen som började bubbla upp men det blev inte av förrän för snart två år sedan och nu lever jag den drömmen. Inte så rik på pengar och enbart tack vare att jag kan bo där jag bor och tack vare mina föräldrar och att familjen håller ihop som vi gör. Men jag känner att jag är på rätt ställe i livet.
Drömde aldrig om familj och barn och det har det inte blivit något av än heller och barnbiten har jag släppt. Får räcka med att vara moster och gudmor. Börjar bli för gammal och jag tror inte jag är här för att befolka världen utan jag skall ta hand om andra istället.
Gamla drömmar avlöses med nya men jag tycker det är viktigt att drömma och önska sig saker, det är en stor drivkraft. Dock skall man inte vänta för länge för plötsligt har tåget dock och då ser man bakåt på det man har missat och det lyfter ingen. Våga språnget säger jag! Även om inte firmadrömmen kommer levas om ett par år så har jag åtminstone fått prova och går det över förväntan är det bara att se tillbaka och känna sig nöjd. Man vet aldrig när livet tar slut så man skall göra det man känner att man brinner för, om man har möjlighet för ekonomi osv.
GillaGilla
TACK för att du delade med dej! Jag håller med: Man ska VÅGA! Och du har vågat! Jag tycker också man ska göra det man ”brinner för” och ”våga språnget”…Bättre att våga en gång för mycket, än inte alls…tror jag.
Det där med att stå på scen, och bli ”kändis”, var ett sug i mej rätt länge, men det är helt borta nu. Det är skönt. För jag hade sådan scenskräck, så att vilja dit och sen vara kräkfärdig när det var dags (för jag spelade teater ett tag… och sjöng i band!)…är jobbigt!
🙂
GillaGilla
När jag var barn – Att skaffa ett piano och att lära mig rida
Numera – ROMANEN
Hemikram
GillaGilla
Hoppas du har ett piano och att du lärt dig rida….
Då väntar vi båda på ROMANEN! 🙂
Kram!
GillaGilla