Kommer du ihåg dina drömmar?
Dom du hade som barn, som ungdom, som ung vuxen?
Har någon dröm uppfyllts?
Har du drömmar idag, om ”i morgon”, som skulle kunna infrias?
Har du drömmar som du VET aldrig kommer att infrias, men dom är sköna att ha?
Själv drömde jag om många saker, och gör fortfarande: Jag ville bli ”något med barn” – helst psykolog eller något sånt, eller jobba på barnhem…..
….eller så ville jag bli dansare, eller sångerska, eller både ock!
Gärna känd!
…eller filmskådespelerska…
…och lite grann författare. Men jag kunde nog inte se mej själv sitta i en kammare och bara skriva – jag ville skriva böcker, OCKSÅ, liksom…Men inte sitta isolerat någonstans och bara skriva!
Jag ville jobba med människor! Träffa folk!
När jag var färdig familjeterapeut, kände jag att jag nått mitt mål! Det var en härlig känsla. Och nu när jag jobbar känner jag att det var det här jag ville bli!
Jag gör det jag drömde om!
Så nu drömmer jag vidare: Jag vill bli författare! Och nu kan jag tänka mej att ”sitta i min kammare”….
Sen var det det mer privata då:
Jag skulle träffa EN man och gifta mej och vi skulle bo i ett hus någonstans (VAR var inte så viktigt) – helst nära naturen, men ändå nära trevliga grannar.
Vi skulle ha djur – gärna många!
Och vi skulle ha barn – gärna många (av båda könen, men det skulle gå bra med bara flickor också).
Att jag bara skulle få pojkar fanns inte i min världsbild, faktiskt!
Och vi skulle älska varandra i lust och nöd – hela livet, jämt och alltid! Och troligen varje dag.
Jamen, jag veeeet! Jag kanske läste för många Starlet och Mitt Livs Novell....
Jag var så SÄKER på att det skulle bli så.
Att jag var ”en-sån-som- inte-skiljer-sig” och ” sån- som- inte-ska- leva- ensam”….
Jag var dessutom en ”flick-mamma”.
Jag var ”en-sån-som-kunde-älska-en- person-hela-livet”. Jättemycket!
Och ”en-sån-som-skulle-kunna-ha- många-barn-och-ta-hand-om-alla-lätt-som-en-plätt”.
En sån var jag.
Jag är fortfarande förvånad över att det inte blev så.
Fast ändå inte.
För jag har insett att man får inte vara otålig, ”springa för fort” och ha för bråttom när man har planer.
Och man får heller inte vara för naiv och blåögd….
…..och helst ska man också se till att den man planerar detta liv med, är någorlunda med på planerna….
Så så här blev det:
Gifte mej fort som faan när jag var 20 år. Fick ett barn med Honom….
…..fast han ville inte ha barn, kom han på….
….så då skilde jag mej från Honom.
Så var jag ensamstående med ett barn. Levde som singelmamma i 10 år.
Träffade ny man och blev sambo ”fort som faan” (igen!). Skaffade tre barn till, snabbt! Pojkar. Flyttade till hus.Vi skilde oss efter 10 år.
Varannan-veckas-förälder sedan dess.
Djur har jag dock lyckats trycka in i livet med jämna mellanrum – en massa faktiskt! Just nu två hundar och två marsvin.
Och skriver gör jag mer och mer….Författardrömmarna är inom räckhåll…tror jag.
Hur blev det för dej och dina drömmar?
erviluca #mammatillfyrakillar 